Tidningen NU, 2018-12-06
Som tonåring fick jag i uppdrag att ta emot folkpartiledaren Bertil Ohlin när han skulle tala på Universitet FPU i Tranås. Hotellets ägare stod bredvid och sa till Ohlin: ”Jag röstade åt ert håll i valet!” Vad han antydde var att han röstat på Moderaterna. Ohlin blev påtagligt irriterad. Han ansåg inte att högern var åt hans håll.
När Jan Björklund krävde att Stefan Löfven skulle anpassa sig till Liberalerna genom att göra en ”rejäl högersväng” var det i realiteten ett avståndstagande från partiets historia.
När Folkpartiet bildades 1934 var ett namnalternativen för ungdomsförbundet ”Sveriges unga vänster”. Vänster stod på den tiden för folkligt inflytande och reformvilja.
Högern var liberalernas ursprungliga huvudmotståndare, eftersom de motsatte sig rösträtt för alla. Karl Staaff stod för demokratin mot främst Arvid Lindman. Det är fortfarande symboliskt att Liberalernas hedersutmärkelse heter Karl-Staaf-medaljen och Moderaternas Arvid-Lindman-medaljen.
Motståndet mot konservatism och höger var länge stort. Bertil Ohlin sa tidigt ”Att vara konservativ är nu som alltid helt enkelt att av pur rädsla för förändringar ge bromsen hedersplatsen såsom den nyttigaste delen av samhällsmaskineriet” och han tog som FPU:s förste ordförande avstånd från en ”enig borgerlig front”, eftersom den skulle göra Folkpartiet till en del av högern och därmed försvagas. Socialliberalism var huvudord för Ohlin, det var en markering mot manchesterliberalismen (som ju liknar nyliberalismen). Det dröjde till 1973 innan en folkpartiledare (Gunnar Helén) lät sig fotograferas tillsammans med ledarna för Centern och Moderaterna.
Det som förändrade inställningen till Moderaterna var det mer än 40-åriga socialdemokratiska maktinnehavet som gjorde växling vid makten central. Behovet av att det ska finnas ett alternativ till socialdemokraterna – som ju även idag upplever sig ha ett maktmonopol – har präglat de borgerliga partierna.
När Alliansen bildades 2004 togs ett steg längre än bara ”borgerlig samverkan”. Alliansen utgick från något som kan liknas vid en gemensam ideologi. Det kom att i viss grad sudda ut den liberala profilen. Det har ytterligare stärks nu när Moderaterna och KD tagit steg högerut.
På den framtida valaffischen borde det kanske stå: ”Sociala reformer utan konservatism och socialism!”
OLLE WÄSTBERG