Corren 14 april 2021
När Stefan Löfven i Dagens Nyheter för två veckor sedan sa att ”jag har aldrig uppfattat att VPK inte stod upp för demokratin” väckte det intensiv debatt och Löfven medgav att det var ”en dålig formulering”. Lätt konstaterat; han använde ju det gamla partinamnet VPK – Vänsterpartiet Kommunisterna – och kommunismen står inte för demokrati.
Partiet tog bort ordet ”kommunisterna” när Berlinmuren föll. Partiet hade länge kontakter med de kommunistiska diktaturerna. När förre partiledaren Jonas Sjöstedt 1983 gick med i VPK hade partiet fortfarande nära relationer med kommunistländerna, främst med Östtyskland där åtskilliga svenska vpk-aktivister fick politisk utbildning.
1975 skrev Jörn Svensson, VPK-riksdagsledamot 1971-88, boken, ”Du ska ta ledningen och makten” där han hävdade att när VPK tagit makten och infört socialism skulle ”varje försök att rubba folkegendomen och arbetarsjälvstyret vara olagligt”. Den inställningen dominerade partiet. I riksdagen satt jag bakom två unga VPK-are som sa till mig att jag måste fängslas när fick makten, eftersom det skulle leda till ”proletariatets diktatur”, något jag motsatte mig. Det illustrerade vad Vänsterpartiet stod för på den tiden.
Sjöstedt skrev nyligen att ”under CH Hermanssons ordförandeskap togs avgörande steg” för partiet. Sant, men Hermansson gick med i kommunistpartiet när det stödde Hitlertyskland invasion av Norge, eftersom Hitler då samarbetade med Stalin. Senare hyllade Hermansson Stalin och stödde den sovjetiska invasionen i Ungern 1956.
VPK ville alltid hålla kvar Socialdemokraterna som regering, trots att Socialdemokraterna inte samarbetade med dem och såg till att de inte fick sitta i riksdagen försvars- och utrikesutskott, eftersom deras förbindelser med Sovjet var så nära.
Nu har Vänsterpartiet en partiledare, Nooshi Dadgostar, som inte har någon bakgrund i partiet under dess kommunisttid, även om det fortfarande bl a stöttar den kommunistiska diktaturen i Venezuela.
Att utgå från att ett parti förändrats är inte ovanligt. Det var vad Löfven egentligen menade. Och Ulf Kristersson sa i januari om Sverigedemokraterna att ”deras retorik har förändrats en del de senaste åren. De har breddat sig politiskt och deltar mycket mer seriöst i parlamentariskt arbete.”
Visst förändras partier. SD har lämnat nazismen, även om de fortfarande står för främlingsfientlighet och extrem nationalism. Och när Jimmie Åkesson gick med i partiet heilade man på mötena.
Partiers närtidshistoria är inte irrelevant.
OLLE WÄSTBERG