Magasinet Bona Vita
Mars 2013
Undvika Central Park på nätterna?
Så förra seklet – stönar en rubrik i New York Times häromsistens.
New Yorks största park har haft dåligt rykte. Parken ”stängde” vid mörkrets inbrott och polisen meddelade att de inte tog ansvar. Våldsbrotten var många.
Men den effektiva brottsbekämpningen som borgmästare Rudy Giuliani introducerade 1994 har märkts också i Central Park.
Redan för mer än tio år sedan hände det några gånger att jag vid midnatt sneddade genom parken i smoking på väg hem efter någon finare fest. Jag kände mig mindre osäker än jag skulle gjort om jag gick genom Humlegården.
Pernilla Blomgren som arbetar på Business Swedens kontor i New York berättar att hon ibland joggar runt The Reservoire i Central Park även efter nio på kvällen. Visst, man ska alltid vara uppmärksam, säger hon. Men hon känner sig inte otrygg.
Om man tittar på New Yorks minutiösa brottsstatisk förstår man varför: Det senaste mordet i parken inträffade 2002. Antalet rån har minskat från 731 år 1981 till 15 förra året.
Det här är inte unikt för Central Park: Förra året skedde 414 mord i New York, det lägsta talet på 40 år – trots att staden vuxit med flera miljoner invånare. 1990 var antalet mord 2.262. Antalet våldtäkter har mer än halverats sedan 1990.
Alla brottstyper har minskat, Bilstölder från 146.925 till 8.065. Det innebär att nästan 140.000 människor sluppit kostnader, tidsspillan och problem.
Den 26 november förra året rapporterades i New York ingen enda skottlossning eller knivskärning. Det var den fredligaste dagen i storstaden sedan indianerna behärskade Manhattan. New York har blivit USA:s säkraste storstad och en av världens minst brottsbelastade storstäder.
Svenska politiker och ledande poliser har åkt skytteltrafik till New York i syfte att studera framgångarna. Frågan är om de lärt sig något.
Två viktiga saker skiljer New Yorks angreppsätt från det svenska. Den första är vad man mäter. Man mäter inter uppklarningsprocent, utan anmälda brott. Den polischef som lyckas är den som får ner brottsligheten i sitt område.
Det innebär att man inriktar sig rätt mycket på förebyggande verksamhet och att försöka kväva problem i sin linda.
Alla andra mått leder lätt fel. Mäter man aktiviteter kan det bli som när svensk polis står utanför gotemplarlogen och tar utandningsprov. Stor aktivitet och låg effekt. Att klara upp brott är naturligtvis centralt i polisarbetet – men är ännu bättre att brotten inte begås.
Det sägs ibland att USA genom att fängsla brottslingar under mycket lång tid på ett inhumant sätt håller busar borta från gatan. Det är inte sant i New York; där har antalet i fängelse drastiskt minskat. Sambandet är ganska självklart. Begås färre brott kommer färre i fängelse.
Det finns naturligtvis alltid en risk för ”bias”, att statistiken manipuleras och att lokal polis försöker avråda drabbade från att anmäla. I början av det nya brottsbekämpningssystemet i New York var det inte ovanligt och då och då dyker sådant upp. Men genom revisorer, stickprov och större kunskap hos allmänheten har det i stort sett försvunnit.
Den andra skillnaden mot Sverige är att ansvar utkrävs av de lokala polischeferna. Systemet för uppföljning av polisarbetet i New York kallas CompStat. De 115 lokala polischeferna samlas, normalt två gånger i veckan, och med ett avancerat statistiskt system går man igenom brottsutvecklingen. Polischefen och oftast borgmästaren är närvarande.
Jag var med på ett CompStat-möte för några år sedan. Ett distrikt i Queens stod ut genom att antalet misshandelsfall hade ökat snabbt. Polischefen fick frågan vad det berodde på. Han svarade – som säkert chefer överallt skulle gjort – men att han hade för lite personal.
– Hur många fler behöver du, frågade polischefen.
– Tio, svarande han.
– OK, du har tio extrapersonal där på måndag.
Staden har en reservstyrka man kan sätta in. Men polischefen visste därmed att ifall han inte fick bukt med brottsutvecklingen skulle slutsatsen vara att det inte rörde sig om brist på resurser, utan om dålig ledning. Och då skulle han vara utbytt om några veckor. Ansvaret ligger på de lokala polischeferna – och det utkrävs.
Det svenska polisfacket skulle säkert inte gå med på att polischefer som misslyckas sparkas på kort varsel – men det amerikanska polisfacket är också starkt och har dragit slutsatsen att de har allt att vinna på att polisarbetet fungerar.
Trycket på politikerna och polischefen är stort. Varje medborgare kan prenumerera på ett veckobrev från polisen om just sitt bostadsområde. I brevet står inte vara vilka festivaler eller demonstrationer som fått tillstånd, vilka störningar som kommer i trafiken, utan också hur många brott som begåtts i området. Det mobiliserar medborgarnas krav på polisen. Om brottsligheten går upp i villaområdet minskar naturligtvis värdet på husen och medborgarna reagerar också på det.
Borgmästare Rudy Giuliani lade om brottsbekämpningen i New York och hans riktlinjer tillämpas fortfarande. Det sägs ibland att framgången beror på befolkningsutvecklingen. Det är sant att den nya strategin fick en flygande start genom att just dessa år lämnade de stora årskullarna lämnade tonåren och den fria aborten infördes på 70-talet så färre oönskade barn föddes. Dock minskade inte brottsligheten samtidigt i t ex Washington DC där demografi och abortpraxis var likadan. Antalet brott har också fortsatt att minska år efter år långt efter de demografiska effekterna.
Det är ett missförstånd att kärnan i Giulianis politik var nolltolerans. Han och hans medarbetare var influerade av forskarna James Q. Wilsons and George L. Kellings upptäckter om ”Broken Windows”, d v s att om ett fönster krossas i ett kvarter och ingen lagar det dröjer det inte länge förrän nästa ruta pangas och så småningom går hela området ner sig. Därför måste man arbeta också med småbrott och den allmänna livskvaliteten.
Det gör man i New York. Och det är viktigt, inte minst i socialt utsatta områden. Men huvudsakerna i strategin är att man mäter antalet brott och att man håller polischeferna ansvariga för att brottsligheten ska minska, inte öka.
Om antalet brott i New York legat kvar på 1990 års nivå hade ca 20.000 fler människor blivit dödade och över 10.000 fler kvinnor blivit våldtagna. Det var skälet till att jag för några år sedan nominerade Rudy Giuliani till Nobels fredspris.
”Kärnan i civilisationen är att man kan gå på gatan utan att behöva titta sig över axeln”, sa borgmästare Michael Bloomberg när han nyligen sedan presenterade den senaste statistiken – med fortsatt minskning av antalet brott.
Det är i internationalisering chansen ligger