Softpower

Axess Magasin
Nr 7  – 2011

Kanske är den kris vi nu går igenom ett exempel på utjämningen mellan världens nationer, det som Time Magazines Fareed Zakaria i boken The Post-American World har kallat “The rise of the rest”. Boken kom ut 2008 och Zakarias tema är att västerlandet ingalunda går under, men att många fler maktcentra – Indien, Kina och andra asiatiska länder, Brasilien, kanske Afrika – växer och tar plats.

Det är ett läge då makt kanske slutar vara synonymt med övermakt. Den store analytikern av de alternativa maktstrukturerna är harvardprofessorn Joseph Nye. Han myntade begreppet Soft Power i en bok 1990 (Bound to Lead: The Changing Nature of American Power) och utvecklade det ytterligare femton år senare.

Enklast uttryckt är den mjuka makten övertag i ” values, culture, policies and institutions”. Eller ännu enklare. USA:s främsta vapen i det kulturella kriget är Hollywood and Harvard.

USA dominerar värderingsindustrin. Inte bara vi i Sverige springer till amerikanska filmer, håller reda på skvaller om amerikanska kändisar och importerar amerikanska TV-format. Samma sak sker över hela världen – inklusive Kina. Det är ingen slump att den indiska filmindustrin, med centrum i Bombay, kallas Bollywood. För att inte tala om den offentligt subventionerade filmverksamheten i Trollhättan, Trollywood. Marxister skulle nog tala om kulturell hegemoni.

När Joseph Nye nu kommit med en ny bok, The Future of Power utvecklar han tanken ytterligare, “Smart Power”. Och här finns USA:s största hopp för framtiden, ut ur det nuvarande moraset. USA ligger i topp i mätningar av var flest innovationer och nya patent görs. Orsaken kan hittas i Shanghai-index, The Academic Ranking of World Universities (ARWU), som rangordnar världens universitet. Av de tio främsta universiteten i världen är åtta amerikanska. Bland de 50 främsta kommer ett svenskt universitet, Karolinska institutet, med – dock med 31 amerikanska universitetet ovanför på listan. De amerikanska universitetens lockelse för världens främsta begåvningar är överlägsen. Därför är USA:s visumpolitik och tea-party-förslag om restriktiv invandring ett direkt hot mot USA:s framtida inflytande.

Sverige är ett litet utkantsland med långt bättre rykte och långt mer politiskt inflytande än vår ekonomiska eller demografiska position motiverar. Skälet är just “smart power”. I Anholt Nation Brands Index som är den främsta mätningen av länders “varumärken” kommer Sverige på 10:e plats, vilket är högt. Skälet är främst vår mycket starka ställning inom “goverenance”, d v s att vi ses som en förebild vad gäller att ha ett fungerande, okorrumperat, rättvist samhälle.

Kan den typen av anseende omsättas i internationellt inflytande? Ja, i varje fall i någon mån. Mycket tack vare demokratin – politiker och diplomater är inte längre oberoende av folkopinionen i sina länder. Om Sverige har gott anseende blir det sannolikt att vi blir lyssnade på. Kadaffis Libyen hade en plats i FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna – en skandal, naturligtvis, men så fungerar FN-systemet. Däremot var det nog få som lyssnade på vad libyerna sa. Deras eget anseende på området var alltför lågt.

Globaliseringen är den stora utjämnaren. Det känner västvärlden av idag. Röntgenplåtar analyseras i Indien, kläder sys i Turkiet och Vietnam – nästan allt är flyttbart utom de riktiga servicejobben. Men vi i Sverige tycker i alla fall att vi ska vara bättre betalada än de människor som tar över de jobb som tidigare gjorts här. Det enda skälet måste då vara att vi är smartare – mer välutbildade, har större kunskaps- och designinnehåll i våra produkter. Det talar inte direkt för att prioritera restaurangmoms framför forskning.

En del av denna smartness är det internationella nätverket. Att svenskar finns runt om i världen och att världen kommer in i vårt land. Nätverkskulturen bygger på utbildning, uppkoppling och kulturyttringar. Genom att svenskarna kan vara hemma i världen kan Sverige som nation behålla ett politiskt inflytande och fortsätta ha en ekonomisk styrka, en export som uppgår till mer än hälften av våra samlade inkomster.

Mot den bakgrunden är det kanske märkligt att Sverige i sin internationella representation minskar där “soft power” spelar störst roll och ökar i geopolitikens centra. Vi har öppnat i Kabul, Bagdad och Khartoum. Stängt ner de utsända representationerna i Sydkina, Los Angeles och New York. Ekonomi, information, kultur och nätverkande hamnar ofta under synlinjen.

OLLE WÄSTBERG