Emigrantinstitutets i Karlstad tidning – Mars 2010
Sverige har många ansikten i USA.
Traditionellt svenskt midsommarfirande i Wasa Park, New Jersey eller svenska rockartister på Bowery Ballroom. Uppvisning av den svenska (nu hotade) första bosättningen i Bishop Hill eller svenskt på catwalken i Bryants Park. Nordstroms som symbolen för en ett en gång svenskgrundat företag eller Trollbäck + Company som exemplet på ett snabbväxande digitalt företag.
Ofta möts inte det gamla och det nya. Lagren av svenskhet kan vara både nostalgiskt och integrerat. När de första generationerna utvandrare kom till USA vände de ofta Sverige ryggen. De hade drivits ut av fattigdom, intolerans och övermakt. Nu ville de bli amerikanska. Det är ingen slump att det på amerikansk jord funnits svenska kyrkor, klubbar, sjukhus och ålderdomshem – men inga svenska skolor. Barnen skulle bli amerikaner, snabbt lära sig engelska.
De som nu kommer till USA, vare sig det är studeranden, datasnillen eller storföretagsrepresentanter har närmare till hemlandet. De släpper sällan kontakten och har inte lika stort behov av att samlas med andra svenskar – även om både handelskammrare , kyrkor och informella träffpunkter frodas.
Två händelser kom mer än något annat att prägla den moderna bilden av Sverige och den svenska självbilden:
Stockholmsutställningen 1930 med den arkitektoniska funktionalismen. Den hade föregåtts av Ellen Key och av Gregor Paulsson, med boken Vackrare vardagsvara. Då stadsfästes en ”svensk stil”, avskalad, ljus och funktionell. Det är svårt att tänka sig dagens främsta Sverigepropagandist, IKEA, utan Stockholmsutställningen.
Det andra händelsen var när den amerikanske journalisten Marquis Childs 1936 kom ut med boken Sweden: The Middle Way. Den beskrev Sverige som den stora kompromissen mellan ideologierna, som landet som lyckats förena framsteg, välfärd och gjort slut på klasskampen. (När min mamma för en del år sedan städa ut bokhyllan hittade jag boken med dedikation till min pappa. Pappa var journalist och Childs var under några år ofta hemma.)
Vad som förenar båda händelserna är synen på Sverige som ”ett land i framkant” med drag av utopi. Det är en bild som vårdats sedan dess. I den Sverigebild som Svenska institutet – den statliga myndighet som jag leder och som har till uppgift att sätta Sverige på kartan i andra länder – arbetat fram tillsammans med Exportrådet, Invest in Sweden, Visit Sweden och Utrikesdepartementet är det just detta moderna, progressiva Sverige som står i centrum.
Sverige är välkänt i USA – det visar Svenska institutets undersökningar – men stereotyperna hänger i: Vi svenskar är i amerikanernas ögon blonda och blåögda, är beskattade till döds, ägnar oss åt fri sex och tar livet av oss. En förenkling, men den amerikanska Sverigebilden är knappast uppdaterad.
Därför behöver alla grupper – både de nyanlända, de som är svenskar i fjärde generationen, både de traditionella och de hippa, både konstnärerna och industrialisterna – samarbeta för att sprida kunskap om Sverige.
Olle Wästberg
Generaldirektör för Svenska institutet. svensk generalkonsul i New York 1999-2004.