Varför finns ingen svensk Newsweek?

Tidningen NU – September 2008

Då, för tjugofem år sedan, var ambitionerna stora. Inte bara folkpartiet utan också det liberala synsättet satt trångt mellan antiteknologiskt bakåtsträvande och en växande konservatism. NU, liksom idén om en tankesmedja – Ohlininstitutet som skulle förverkligas långt senare – var olika sätt att försöka påverka debatt och offentlighet. Men det handlade just om att främja en liberal hållning, inte direkt om folkpartiet.

NU skulle inte vara en medlemstidning för folkpartiet. En sådan fanns och hette Utsikt. (I ungdomsförbundet funderade vi att döpa om vår tidning till Insikt för att marker kontrasten.)

De riktigt höga ambitionerna nåddes kanske inte. NU blev ingen svensk Newsweek. Men den blev heller inte ett medlemsblad, utan har lyckats hålla en nivå och en självständighet. Jag var med på ett partiledningsmöte där någon hänvisade till NU och blev avsnäst av partiledaren Bengt Westerberg med “att jag läser inte NU”. Bengt må numera ha återupptagit läsningen, men NU var dock självständig nog att reta partiledaren till bojkott.

Att bli en svensk motsvarighet till amerikanska Newsweek eller Time har många försökt. Just nu är det veckotidningen Fokus som gör ett bra jobb i genren. Men den har många föregångare – som alla fallit.

USA har ett brett spektrum av tidskrifter med en politisk grundhållning. Nyhetstidningarna Time och Newsweek är breda, men ändå vad som kallas för “liberal” i amerikanskt språkbruk, d v s till vänster om den amerikanska mitten. US News & World Report lite mer till höger.

Det finns essätidningar – som blandar litteratur, dikter och politik – som The New Yorker och min egen favorit The Atlantic. Dessutom hittar man rader av politiska tidskrifter som ges ut just för sin politiska hållning. Några exempel på de tydligaste. Konservativa The Weekly Standard, som gillar Dick Cheney, men kritisk mot McCain. Tidskriften blev bättre humör med Sarah Palin.

Själv brukar jag gilla The New Republic – ” an American magazine of politics and the arts”. Lite förenklat är den vänster i inrikespolitiken och rätt militant i utrikespolitiken. Starkt för fri- och rättigheter. Gillar just nu Obama.

Till vänster står The Nation, den äldsta tidskriften i genren, grundad 1865. Som amerikanska vänstertidskrifter ofta lite förutsägbar, men med en intressant mediekritik.

Vad har vi i Sverige? Fokus, Axess, Neo, ETC, Ordfront, Arena. Så visst finns det svenska tidskrifter med mer eller mindre politiskt fokus. De har snarast blivit fler under senare åär. Nästan alla har en huvudman, en sponsor som anser att det är viktigt att tidningarna kommer ut.

Man ska naturligtvis inte glömma de mer eller mindre partianknutna: De mer självständiga NU och Kristdemokraten samt Medborgaren hos moderaterna och Aktuellt i Politiken hos socialdemokraterna.

Men varför har vi inte kontinuerligt kunnat få nyhetsmagasin och politiska tidskrifter som står på egna ben och klarar sig genom årtiondena?

Först och främst är jämförelsen med USA orättvis. Det är skillnad på 9 miljoner och 300 miljoner. Marknaden är liksom lite större i USA. Med tanke på det är det märkligt att en inflytelserik tidskrift som The New Republic inte har en upplaga större än 60.000.

Amerikanska medier har allmänt sett låga upplagor. US Today är USA:s största tidning med 2,5 miljoner ex, följd av Wall Street Journal med 2 miljoner. Trean New York Times har 1,6 miljoner. Det innebär en täckning långt mindre än i Sverige. För den samhällsintresserade utanför de största städerna är kombinationen av en lokal tidning och till exempel Time ganska naturlig. I Sverige håller dagstidningarna fortfarande rätt mycket av kvalitet och analys. Utrymmet för politiska tidskrifter är mindre.

Men samtidigt förändras dagspressen. Expressen och Aftonbladet är rikstidningar och må ha ambitiösa ledar- och kultursidor, men den politiska bevakningen får allt mer av karaktären av sportreferat. Dessutom kommer kvällstidningarna att drabbas hårt av konjunktursvackan.

De lokala morgontidningarna står sig nog starka, men att både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet tabloidiserats också vad gäller innehållet är uppenbart för läsarna.

Svenska dagstidningar är fyllda av åsikter. Mer nu än förr. Kolumnister och tyckare av olika slag finns på åtskilliga platser i tidningarna. Däremot är de mer sällan samordnat ideologistyrda. Det kan läsarna vara glada över.

De svenska dagstidningarnas utveckling kanske öppnar för de politiska nyhetsmagasinen.