Bonavita – Mars 2008
”Blurring Boundaries”, suddiga gränser, är det ord chefen för design och arkitektur på Museum of Modern Art i New York, Barry Bergdoll, använder när han ska beskriva var dagens design står.
Han gör det i samband med den utställning som sverigekunniga designkuratorn på MoMA Paola Antonelli gjort: Design and the Elastic Mind. Antonelli menar att designern tagit steget från att vara formgivare till att aktivt förklara vår samtid. Kanske kan det bäst illustreras med det mänskliga genomet och DNA som vi vant oss att se i form av spiraler och leksaksliknande nät. Allt egentligen pedagogiska, designade, förklaringar av något långt i verkligheten mer komplicerat.
Design and the Elastic Mind är mer av ett debattinlägg än en designutställning. Svenska designgruppen Front finns med i gränsen mellan datorer, produktion och skiss. De är ännu ett exempel bristen på gränser: Front rör sig fritt mellan design och konst, mellan objekt för massproduktion och unika verk.
Just de oklara gränserna är vad som gäller både konst och design just nu. Vad är ett konstverk, vad är konsthantverk, vad är design?
Något händer med konsten. När man känner av stämningen i New Yorks konstdistrikt Chelsea, de hundratals gallerierna mellan 19:e och 28:e gatorna på västsidan, är det tydligt hur skiljelinjen mellan penseln och leran, mellan glaset och stenen, mellan datorn och målarduken håller på att bli otydlig.
Visst är en av de mest uppmärksammade utställningarna den av George Rickley på nya Malborough Chelsea Gallery, där stålblanka mobiler sakta rör sig för fläktarna. Men det är tomt i galleriet. Det kyliga och skarpa är ute. Kanske är det i stället Betty Woodman på Max Protech Gallery med stora bjärt målade vaser – som ingen skulle falla på idén att ställa blommor i – som talar till tidsandan.
Samma tanke tränger sig fram när man går på den röriga Biennalen på Whitney-museet. Här finns rumsliga avdelare, sladdriga tygskulpturer, experiment med material. Det är inte tydligheten eller skönhetsupplevelsen som söks, utan gränser som testas. Whitney fick för övrigt i dagarna en donation på 131 miljoner dollar av kosmetikmagnaten Leonard Lauder. (Det är nästan fyra gånger så mycket som Moderna Museet och Nationalmuseum tillsammans får i statsanslag per år.)
Sonnabend, ett av Chelseas mest prestigefyllda gallerier väljer att för en månad helt överge den traditionella konsten utan visar i stället en retrospektiv möbeldesign från 1930 och 40-talen av fransmannen Jean Royère tillsammans med samtida textil av Josef Frank. Utställningen säger något mer än vad den visar upp. Valet att ställa ut design på just detta konstgalleri är ytterligare ett exempel på hur konstmarknaden söker sig nya vägar.
Om konstgallerierna närmar sig designen med avstamp i konsten, gör New Yorks – kanske världens – mest avancerade designbutik samma sak, men från andra hållet. Moss (Green Street, nära Houston Street) utvidgade för några år sedan sin butik med ett galleri där unika verk, ibland för 100.000-tals dollar visas. Ingen designintresserad New York-besökare får missa Moss. För övrigt har Moss ägare Murray Moss utvidgat till att restaurangen Centovino på 25 Houston Street i samma kvarter.
Söker man konst ”att sätta på väggen”, modern, nytänkande konst som håller en skala som gör att den går att äga själv, är det naturligtvis inte till Biennalen man ska gå, inte heller till Chelsea där galleristerna ofta mest söker publik och uppmärksamhet för att locka intresserade till de verk som finns i back-office. I stället kan man botanisera bland det 50-tal gallerier som poppat upp i Bowery-området, lockade av det nybyggda New Museum of Contemporary Art på Bowery. Själva museet är en allmänt omfattat besvikelse, men det har lett till att hela det gamla nedgångna området reser sig.
Butiker med restaurangutensilier ersätts av gallerier och just restauranger. Förut fanns egentligen bara urtrevliga Freeman’s i området. Nu också Allen&Delancy, en ny riktigt bra krog. Granne med den öppnar svenska Annika Sundvik (som redan förut har Good World Bar and Grill på 3 Orchard) snart en ny svensk fiskkrog.
Lower East Sides gallerier är oftast små och experimentella. Men rolig och lättillgänglig konst finns där. Varför inte titta in på svenske Rodrigo Mallea Liras (tidigare Tensta konsthall) galleri Fruit & Flower Deli på 53 Stanton Street?
Olle Wästberg