Ur livsstilstidningen Bona Vita – Oktober 2007
Den 10 september 2001 var som vanligt kring World Trade Center i New York. Vackert höstväder. Kvinnor i svart dräkt på höga klackar med portföljen under armen, män i svart kostym och svarta skor med portföljen under armen. Turister kring New Yorks högsta byggnader. Små gatustånd där försäljare sålde tröjor med ”I love New York” och lite andra turistprylar.
Dagen efter låg tornen i ruiner. Närmare 3000 människor hade mördats. Staden – och världen – var i chock.
Samma kväll – den 11 september – började försäljarna dyka upp igen. Nu vid avspärrningarna in mot området. De sålde amerikanska flaggor. Ytterligare en dag senare hade de T-shirts med tvillingtornen.
Entreprenörskap kan ibland bli nästan osmakligt. Med försäljarna vid World Trade Center illustrerar kärnan i det amerikanska entreprenörskapet – anpassningen och snabbheten.
Det är inte särskilt obyråkratiskt att starta företag i USA. Möjligheterna att stämma och få ut skadestånd skapar stora problem för den som vill driva verksamheter – om de inte är advokater själva. Inte heller är amerikanerna ett folk av småföretagare.
Men USA är ett land med stormaskiga skyddsnät. Clintons socialbidragsreform innebär att det finns få möjligheter att bli försörjd utan arbete. Det tvingar amerikaner att agera snabbt, att reagera på förändringar.
Det går fort. Jag har bekanta som fick sparken vid den förra krisen – IT-kraschen våren 2001. Snabbt flyttade en från Manhattan ut till förorten – billigare boende och framför allt gratis skolor med hög kvalitet. Min vän Bergman-experten mister sitt journalistjobb. Blir trädgårdsarbetare ett drygt halvår innan han lyckas få jobb på ett universitet. Så pågår det – människor tvingas anpassa sig blixtsnabbt.
Det kanske inte alltid är så lyckligt, men man måste förstå mekanismen för att förstå amerikansk ekonomi. Det är i det perspektivet den annalkande kraschen eller nedgången i USA ska ses.
”Fundamenta”, säger ekonomerna, ser bra ut i USA. Därför blir nedgången måttlig. Och så är det – sysselsättningen är hygglig, företagen går i regel bra, kreditproblemen är marginella.
Men ekonomin styrs av efterfrågan, av vad människor konsumerar. Och amerikaner slår snabbt till bromsen. I smått som stort kan man minska konsumtionen. ”Beware when diners don’t order desert”, skrev New York Times ekonomisida för en tid sedan.
USA har inte vad som på ekonomspråk brukar kallas ”automatiska stabilisatorer”. I Sverige har den som blir arbetslöshet en god tid på sig att anpassa sin ekonomi till den nya situationen. I USA blir det bråttom. Och därför slår förändringar i ekonomin hårt och snabbt.
Till detta ska man lägga den amerikanska optimismen. Undersökningar brukar visa att svenskar tror att de har en sämre ekonomi i förhållande till genomsnittet än de egentligen har. Amerikanerna överskattar sin egen situation. Och amerikanerna är – för att förenkla – en övertygelse om att allt snart blir mycket bättre.
Det kan vara den psykologiska förklaringen till att amerikanerna förefaller mer lånebelägna än svenskar – det kommer ju ändå strax att bli bättre tider. En stor del av den amerikanska konsumtionen har drivits av att bostäderna har blivit allt mer värda och skapat ett låneutrymme, som utnyttjats. När nu krediterna dras åt kan ekonomin tvärbromsa.
Så just den amerikanska rörligheten och flexibiliteten kan leda till ekonomisk nedgång i USA. Samtidigt är det just detta som gör att nedgången blir kort: Amerikaner är beredda att flytta med jobben, ta nya chanser, starta på nytt.
OLLE WÄSTBERG