Bona Vita
New York är Konstscenen. Med stort K. Ända sedan 1950- och 60-talens stora konstnärer som Roy Lichtenstein, Claes Oldenburg # och Andy Wahrol# klev upp på den scenen har strålkastarna stannat kvar.
Unga konstnärer med självaktning måste tillbringa en tid i New York. Det svenska utbytesprogrammet för konstnärer, Iaspis, har t ex gästvåning i New York.
För riktigt, riktigt rika amerikaner ingår det ofta att bidra till konstinstitutionerna och sitta i deras styrelser. Att komma in i styrelsen för Museum och Modern Art i New York (MoMA) anses betinga en personlig prislapp på ca 50 miljoner dollar. Och därefter förutsätts styrelsemedlemmen fortsätta att betala.
Finansieringssystemet, om man nu kan kalla det så, ger de stora kulturinstitutionerna en unik frihet. 5-10 procent av intäkterna kommer från stad och stat. I övrigt har man tre finansieringskällor: Avkastning på tidigare gåvomedel, löpande gåvor och sponsoring av pågående utställningar.
Om museiledningen vill göra något riktigt kontroversiellt kan man inte räkna med sponsoring, men har friheten att använda avkastningen på fonderna. Nästa gång kan man ju göra en Picassoutställning och dra mycket folk och sponsorer. Att ha flera finansieringskällor skapar frihet.
Hur ser då konstscenen ut? Den har tre delar: Institutionerna, gallerierna och ateljéerna.
De fyra stora konstinstitutionerna träffar de flesta besökare på: Metropolitan Museum, MoMA, Whitney och Guggenheim. För dem som avverkat dem men ändå håller sig till det traditionella skulle jag vilja rekommendera att inte missa det tämligen nya Neue Galerie (Fith Avenue/86th Street), ett museum skapat av parfymkungen Ronald Lauder och som ägnar sig åt konst Tyskland och Österrike under 1900-talets första halva.
För gallerierna finns det tre distrikt. Kring Madison Avenue norr om 72:a gatan samlas många av de konsthandlare som samlar klassiska utställningar och där det går att köpa unika verk av t ex Monet eller Matisse. Om man skulle ha råd.
Kring 57:e gatan finns ett krympande antal gallerier med hög kvalitet.
Chelsea är det riktiga galleriområdet. På några kvarter finns ca 500 gallerier. Det är bara att välja och vraka. Lördagarna är de dagar då vernissagerna är och konstintresserade new yorkers strömmar dit. Chelsea är inte längre riktigt avantgarde på gatuplanet – då får man ta sig upp på de högre våningarna i de stora byggnaderna. Men Chelsea har hög kvalitet och ett smart urval. Själv tycker jag det är befriande att videokonst-trenden viker.
Den som vill följa det senaste inom konsten får ge sig över eller under East River och dyka upp bland gallerierna i Williamsburg, eller ateljéerna i Greenpoint eller Dumbo.
Hur hittar man till rätt plats? Man får lov att läsa New York Magazine, Time Out eller New York Times på fredagarna. Samt den gallerilista som kommer varje vecka och brukar finnas på gallerierna.
Den som har tid ska inte missa den konstupplevelse det innebär att resa till Dia:Beacon, ett helt fantastiskt modernt konstmuseum i en gammal fabrik i Beacon, ca en timme från New York vid Hudsonflodens dalgång. Det är ett museum utöver det vanliga och nog det förnämsta museet över de konstnärer som etablerade sig på 1950- och 60-talen, bl a Dan Flavin, Sol LeWitt, Agnes Martin, Gerhard Richter, Richard Serra och Andy Warhol.
Svenska konstnärer finns det gott om i New York. De flesta av dem verkar i New York och ställer ut både i Sverige och USA. Sedan länge mest etablerade är Peter Åström, som tillhörde gruppen kring Andy Warhol, och Siri Berg. Hans Frode, med sina konstverk i glas och neon, är tillbaka i New York efter en tid i Japan. Clay Ketter är amerikan, men bor utanför Lund. Han finns bl a representerad av Sonnabend Gallery i Chelsea. Han ställde nyligen ut på Stockholms mest newyorkiska galler: Brändström&Stene på Hudiksvallgatan.
Andra svenskar med ateljéer är Madeleine Hatz, Anders Knutsson, Mats Pehrson, Stefan Umerus och Mia Enell. Cecilia Rodhe är duktig skulptör.
Kristoffer Dan Bergman är fotograf med riktigt många år i New York. Maria Friberg och Année Olofsson har i och för sig inte längre New York som hemort, men finns där mycket och ställer ut regelbundet.
En konstlördag i Chelsea rekommenderas alltså som start för den konstintresserade. Och nu har det äntligen kommit en bra krog till området: Naima på W 27th Street mellan Tenth och Eleventh Avenue.
Olle Wästberg