Artikel i tidskriften Folk&Försvar
När orkanen svept in över New Orleans talade myndigheterna om upp till 10.000 dödsoffer. När vattnet sjunkit undan visar det sig att antalet döda uppgår till knappt 1.000 ? också det en tragisk siffra.
I sina första uttalanden direkt efter attacken mot World Trade Center avvisade borgmästare Giuliani inte siffror kring 10.000. Det visade sig bli knappt 3.000.
Vid Tsunamin var den första reaktionen från det svenska utrikesdepartementet att man inte kände till om någon svensk omkommit. Myndigheterna höll sig sedan strikt till bekräftade tal ? långt under de faktiska.
I detta finns kulturella skillnader. I USA har man en tendens att överdriva och dramatisera. Samtidigt har dramaturgin inneburit att myndigheterna alltefter som kunnat ge allt mindre alarmerande besked; farhågorna besannas inte.
Ett speciellt problem i USA är ju att man inte har någon folkbokföring, inget register över sina medborgare eller bosatta. Det leder till betydande röra vid katastrofer, inte bara när det gäller identifikation. Bristen på kunskap om vilka som bor i landet är också ett av skälen till att flera politiska val blivit ifrågasatta.
I New York kom rapporteringen från räddningsarbetet kring terrorattacken att domineras av hjälteskildringarna. Polis- och brandmän som gjort heroiska insatser, många gånger med livet som insats. Vanliga medborgare som strömmade till som frivilliga och som lämnade mat, tog hand om röjningspersonal och annat.
Så småningom visade sig att allt inte fungerade så bra och att mycket var kaos.
I New Orleans kom bilden helt att domineras kaos, plundring, ett civilt samhälle som brakade samman. Skälet är att New York och New Orleans är så annorlunda. New Orleans är en av USA:s mest segregerade städer. Staden är notoriskt korrumperad.
Lite cyniskt skulle man kunna säg att New Yorks positiva varumärke slog igenom i hur omvärlden tolkade räddningsarbetet. New Orleans negativa varumärke gjorde att det positiva som också hände inte slog igenom.
Simon Anholt är världens främste expert på ?nation branding?. I det index över stater som varumärken som han gör kom Sverige etta i juni i år. Bland det som gjorde att Sverige kom högt var att landet uppfattades som tryggt. Anholt fick frågan hur det var möjligt mot bakgrund av de två politikermorden. Han svarade att uppfattningen om Sverige som ett fredligt och tryggt land var så grundmurat att allvarliga våldshändelser uppfattades som förstärkande undantag (?tänk att det kan hända t o m i Sverige?).
New York är idag USA:s skyltfönster och en av världens säkraste städer. Det fanns en förväntan att staden skulle klara påfrestningen. Med New Orleans var det på motsatt sätt.
Nation Branding är inget nytt, även om termen är det. . Under många år, främst under det kalla kriget, hade jag uppgifter i det psykologiska försvaret. Det handlade mycket om att dels svenskarna skulle ha en så stark och bra bild av vår demokrati att de skulle vara beredda att försvara den och inte minst att utlandet skulle ha en så positiv bild att de skulle skynda till vår hjälp.
Bilden av Sverige, hur vi uppfattas kommer att ha stor betydelse om vi i en framtid kommer in i en allvarlig kris.
Olle Wästberg
Olle Wästberg är generaldirektör för Svenska institutet och var svensk generalkonsul i New York den 11 september 2001.