Svenska Dagbladet – 4 maj 2005 05:30
Nu hotas Radiosymfonikerna
Tar radioledningen bort P2 som klassisk musikkanal blir nästa steg attRadiosymfonikerna och Berwaldhallen läggs ner. Det beror på Baumols sjuka,skriver Olle Wästberg,fd styrelseordförande i Sveriges radio.
William Baumol är en amerikansk ekonom som undersökt produktiviteten inomkonstnärlig verksamhet. Han jämförde Zürichs symfoniorkester med stadensklockfabriker. Medan klockfabrikerna för varje år gjorde allt fler klockorpå allt kortare tid och med allt färre anställda, så speladesymfonikorkestern sina symfonier utan någon rationalisering. De tog likalång tid som förut och behövde lika många musiker.
Produktivitetsutvecklingen på symfoniorkestern var helt enkelt noll.Arbetarna på klockfabriken kan få allt mer i lön eftersom de producerar alltmer, men om symfonikerna ska hänga med i löneutvecklingen leder det till attsymfoniorkestern blir relativt sett dyrare. Det är vad som kallas Baumolssjuka.
Detta gäller en stor del av tjänsteproduktionen; jämför t ex hur priset påen hårklippning och på en transitorradio utvecklats. Och det innebär att denoffentliga vården behöver ständigt mer skattepengar för att bedrivaoförändrad verksamhet.
Baumols forskning är viktig. Men den har visat sig fel just när det gällersymfoniorkestern. För hundra år sedan kunde symfonien med alla dess klangerbara avnjutas i konsertlokalen. CD-skivan, radion och ny teknik gör att denfår miljontals större publik.
Produktiviteten har inte ökat i musikproduktionen, men så mycket mer idistributionen.
Sveriges radio har en symfoniorkester och en unik distributionsform etern.En radiosänd konsert i Berwaldhallen når kanske bara en eller två procent av²lyssnaruniversum² (det kallas så!) men det motsvarar en bit över 100.000människor och är långt fler än som lyssnar på klassisk musik i alla landetskonsertlokaler under minst två veckor. Dessutom når många konserter genomdet europeiska radiosamarbetet tiotals miljoner lyssnare en fantastisk PRför Sverige.
Radiosymfonikerna är den största enskilda kostnadsposten inom Sverigesradio. Vid varje besparing kastar man naturligtvis sina blickar motorkestern. Under de år jag var styrelseordförande i radion markeradestyrelsen att man ansåg att orkestern tillhörde basuppdraget inom publicservice.
Nu förslår en utredning inom Sveriges radio att den klassiska musiken i P2ska hänvisas till internet och digitalradion. Det är bara ettutredningsförslag och sådana måste naturligtvis få läggas fram; oftastgenomförs de inte.
Men skulle förslaget bli verklighet blir Radionsymfonikerna nästa offer. AttSveriges radio skulle ha en orkester och ett konserthus bara förstockholmare blir svårt att motivera.
Då slår Baoumols sjuka in i radiohuset. Orkestern (produktionen) gårfortfarande inte att rationalisera och den fantastiska förbättringen avdistributionen försvinner.
Digitalradio är en bra idé. Någon gång i en framtid kommer den att ta över.När beslutet om digital radio fattades band vi oss lite för hårt till enviss digital teknik (DAB-radion). Sannolikt kommer den digitala radion viawebben, innan vi börjar byta ut radioapparaterna.
Jag förmodar att det finns en tanke att skynda på utvecklingen genom attföra över områden med en mycket trogen lyssnarkrets till den digitala delenav etern.
Men att låta den klassiska musiken vara dragloket för att flytta överlyssnare till digitalradion vore att svika uppdraget att vara en radio iallmänhetens tjänst.
Olle Wästberg
Styrelseordförande i Sveriges radio 1996-99