Svenska Dagbladet – 17 januari 2004
Världsekonomin är i fara. Dollarn har fallit med 16,5 procent mot euron och nästan 20 procent mot kronan. Det amerikanska budgetunderskottet är på väg mot en extrem nivå och kongressen spenderar pengar som en ”full sjöman”.Riksbanken bör möta hotet med en snabb räntesänkning, skriver Olle Wästberg,generalkonsul i New York.
Just nu utspelas ett drama på den internationella valutamarknaden.Det syns inte på samma sätt som 1992 då de europeiska valutorna ”föll” en efter en och tvingades överge sina fasta växelkurser. Nu har nästan alla länder flytande växelkurs och valutamarknaden prissätter valutan dag för dag.
Effekterna av valutapriserna är stora för välstånd och sysselsättning. Men promilleförändringarna har föga yttre dramatik i sig. De ekonomiska effekterna smyger sig på – utan uppmärksammade effekter i form av krispaket eller drastiska budgetförändringar.
Dramat handlar om den amerikanska dollarns värde. Dollarn föll 16,5 procentmot euron under 2003 och ännu mer, nästan 20 procent, mot den svenskakronan. Dollarkursen är den lägsta sedan euron introducerades och på två ärhar kronan stärkts med 30 procent mot dollarn.
Det innebär en betydande åtstramning av svensk ekonomi i ett läge då vårekonomiska tillväxt är begränsad.
Kommer dollarraset att fortsätta? I ena vågskålen ligger den amerikanska ekonomin som nu är inne i en mer positiv fas.
Den amerikanska börsen fortsätter uppåt och kan dra till sig mer utländska investeringar, vilket skulle kunna dämpa dollarfallet.I den andra vågskålen ligger de två jättelika underskotten i amerikanskekonomi: bytesbalansen och budgeten. Budgetunderskottet motsvarar 25 procent av hela USA:s budget det närmaste decenniet.
USA:s budgetunderskott är så stort att Internationella valutafonden nyligen varnat för farliga effekter för världsekonomin.
Två ledande amerikanska ekonomer Allen Sinai och Peter Orszag presenterade den 5 januari tillsammans med USA:s förre finansminister Robert E Rubin en allvarlig rapport om hur budgetunderskotten långsiktigt kan leda tillekonomisk katastrof.
USA:s bytesbalans mot utlandet visade 2003 ett underskott på rekordhöga 550miljarder dollar. USA har haft bytesbalansunderskott under hela efterkrigstiden. Det har kompenserats av att andra länder velat köpa dollar.Alla stora pensions- och aktiefonder har legat tungt i dollar.
Men nu krävs att utlänningar investerar 1,5 miljarder dollar om dagen för att kompensera underskottet. Det är av flera skäl mindre troligt.För det första medförde de amerikanska företagsskandalerna (Skandia flera gånger om) att utländska investerare blev mer försiktiga.
För det andra har euron varit mer framgångsrik och stabil än de flesta trodde när den infördes. Därigenom har nu euron etablerats som reservvaluta och de flesta stora investerare, bl a riksbanker över hela världen, väljer att diversifiera, att lägga ägg i olika korgar.
För det tredje har den politiska utvecklingen och terrorhoten skapat större osäkerhet om den amerikanska börsens framtid.
Enda sättet att klara underskottet i ett sådant läge är att dollarn fortsätter att sjunka och att amerikansk export därmed ökar.
Det amerikanska budgetunderskottet är på väg mot en extrem nivå. Kriget iIrak och mot terrorismen slukar stora summor. Dessutom har Bush-administrationen kombinerat betydande sociala reformer med stora skattesänkningar för främst höginkomsttagare.
Den ansedde senatorn John McCain sa nyligen att kongressen ”gör av med pengar som en full sjöman”. För att kunna finansiera underskotten måste USA antingen nå tillväxtsiffror långt över alla prognoser eller betala bättre för pengarna, d v s höja räntorna.
Större räntehöjningar skulle dock i sin tur få skadeverkningar på det som är grunden för USA:s nuvarande ekonomiska tillväxt, nämligen den privata konsumtionen.
Den slutsats nästan alla banker och analytiker i USA drar är att dollarn kommer att fortsätta falla under det första halvåret 2004. Prognoserna ligger mellan 5 och 25 procent, även om valutaprognoser milt uttryckt inte är någon exakt vetenskap.
Vad innebär en fortsatt svag eller ännu svagare dollar? USA får lättare att exportera och därmed finansiera sina underskott. På motsvarande sätt drabbas de länder och företag som är beroende av exporten till USA.
Eftersom de stora asiatiska länderna upprätthåller en formell eller reell knytning av sina valutor till dollarn drabbasEuropa av nästan hela anpassningsbördan.
Särskilt allvarligt är detta för Sverige: dels har Sverige en ovanligt omfattande export; den motsvarar ungefär 45 procent av BNP. (USA exporterar bara ungefär 10 procent av sin BNP.) Dels är USA Sveriges största enskilda handelspartner med drygt 10 procent av exporten.vFöljden av ett fortsatt dollarfall är att svenska exportföretag får det svårare att exportera och att sysselsättningen minskar ytterligare i exportsektorn. Visserligen blir amerikanska produkter billigare för svenskarna, men eftersom USA köper nästan tre gånger så mycket från Sverige som Sverige av USA, blir det ändå svensk industri som blir lidande.
Till det kommer att euroområdet drabbas av samma problem och sannolikt får mindre möjligheter att efterfråga svenska produkter.
Vad kan då Sverige göra för att minska de åtstramande effekterna av dollarfallet?
Devalveringar var förödande när de användes och möjligheten har försvunnit med den sjunkande växelkursen. Att regeringen skulle ge sig in på stora budgetunderskott och ökad statsskuld förefaller också lyckligtvis uteslutet.
Att drastiskt sänka arbetsgivaravgifter eller andra skatter för exportföretag är möjligt, men måste kompenseras med budgetnedskärningar som i sin tur skulle drabba inhemsk efterfrågan och hemma marknadsindustrin. Omvandlingstrycket inom industrin ökar med en svagare dollar. Det innebär inte nödvändigtvis effektivare produktion, utan snarare att mer produktion läggs utomlands.
Det är mot den här bakgrunden märkligt att den Europeiska centralbanken ECBunder mer än ett halvår låtit euro räntan ligger kvar på 2 procent. Den amerikanska räntan är 1 procent.
Den relativt sett höga euro räntan dämpar den ekonomiska aktiviteten i ettEuropa som redan nu har betydande ekonomiska problem. Än mindre motiverat att Riksbanken håller räntan på 2,75 procent.
Svensk ekonomi är i hygglig ordning, medan Tyskland och Frankrike har långtkvar. Att de svenska valutaförhållandena nu är fastlagda för rätt lång tid framåt har bidragit till att osäkerheten från i somras försvunnit och kronan stärkts.
Det är glädjande med en riksbank som inte är hemfallen till lättsinne;inflation lurar alltid runt nästa hörn. På kort sikt torde dock inflationsriskerna vara närmast obefintliga; dollarraset ger en penning politisk åtstramning som borde kompenseras med en räntesänkning.Det brukar sägas att räntan åker hiss upp och tar trappan ner. Men med ettgap till euron på 0,75 procent och ett fortsatt dollarfall borde Riksbanken agera snabbt för att ta bort gapet.
Riksbanksledningen har varit berömvärt öppen i sin redovisning av vad som ligger bakom dess beslut. Jag har dock sett rätt lite analys av effekterna av dollarfallet. Slutsatsen av en sådana analys borde vara given: den reella devalvering som skett bör mötas av en räntesänkning.
Olle Wästberg var statssekreterare i finansdepartementet under valutakrisen1992.