Artikel i Bona Vita – Mars 2001
Den klassiska New York-brunchen var just en frukostlunch. Man åt den senast vid lunchtid och – bortsett från att man drack Bloody Maryn eller Mimosa – hade rätterna karaktären av en rejäl frukost.
Visst, den sortens brunch finns fortfarande. Men numera är brunchen ett mål och en ritual i sig. Det är fullt OK att äta lasagne eller ostron till brunch. Eller vad man har lust med. Brunch är mer stil än mat.
Medan restauranger i Stockholm ofta har stängt på söndagen, eller åtminstone inte öppnar förrän på kvällen, serverar de flesta restauranger i New York brunch. Brunchen börjar någongång kring kl 12 på lördagen eller söndagen och kan pågå till framåt femtiden. Morgonsömniga gäster kommer in och slår sig ner vid tretiden.
Brunchen är ett avslappat mål. Borta är veckans middagar som för lite mer välsituerade new yorkbor ofta är förbundna med plikt. Korta affärsmiddagar.
”Functions”” där det gäller att visa upp sig i rätt sammanhang. Åtskilliga river av två-tre mottagningar på en kväll.
Brunchen har inget av plikt. Den får ta den tid den tar. Den syftar inte till att markera sig själv i rätt sällskap.
Alla äter naturligtvis inte brunch. När jag och min fru Inger kom till New York sa diplomatiska förstå-sig-påare attt det var omöjligt att bjuda på Sunday Brunch; ingen kommer att dyka upp.
Så var det inte. Golfspelande direktörer från storföretagen — intet ont i dem – höll sig borta. Barnfamiljer som flyttat bort från Manhattan gav sig inte gärna in i staden en söndag.
De nya företagarna – ofta i design, reklam och IT — fanns däremot på Manhattan. De har sällan riktigt fasta arbetstider och kom gärna på brunch, särskilt till ett konsulat där barn är tillåtna.
Bruncher är helt enkelt avslappade och kravfria. Man behöver inte ens beställa Bloody Mary. (Annars har jag fått den bästa Bloody Mary någonsin på en av de trevligaste brunchrestaurangerna, Grange Hall i Greenwich Village. Där samlas yngre från trakten och äter Eggs Benedict — eller något annat.) Brunchen känner inget klädtvång. Fast det är det mer sällan i New York, där man kan se mörka kostymer blandade med jeans. Den nye presidenten George W Bush har infört striktare klädstil i Vita huset, men på en av de jättebaler som ordnades i Washington till texasbons ära var det påbjudet smoking med boots och jeans.
I New York är svart aldrig, aldrig fel. Hillary Clinton, som alltid gillat att uppträda i pastell, bytte till svart när hon skulle kandidera i New York. Bara när hon reste långt upp i delstaten kom det pastelliga fram. Sex svarta byxdresser slet hon ut under kampanjen. New York Times har börjat använda begreppet ”black collar workers”. Blue collar workers = arbetare. White collar workers = tjänstemän. Och nu Black collar workers för dem som jobbar i informationsindustrin.
Vart ska man då gå för att äta sin brunch? Som vanligt är det bra att beställa bord. Och som vanligt är det Zagat, restaurangguiden, som gäller. Den finns också på nätet,
www.zagat.com
Den som vill äta den riktigt traditionella brunchen bör söka upp en diner.
Klassiska som Fireman’s of Brooklyn som trots sitt namn ligger på Tredje Avenyn vid 64:e gatan. Eller The Diner som ligger vid Broadway och Berry i konstnärsområdet Williamsburg på andra sidan East River.
På Upper West sides Amsterdam Avenue ligger tre trevliga och vardagliga brunchställen inom två kvarter: Popover Café, Barney Greengrass och Sarabeth’s.
East Village har hämtat sig från en lång nedgångsperiod är där konstnärer som har råd, unga barnfamiljer som inte vill fly Manhattan och många av den nya informationsindustrins folk bor. 7/A på Avenue A är inte så lyxigt, men ett bra ställe att se traktens folk.
Meatpacking District nere i hörnorna kring Nionde Avenyn och 14:e gatan var bara för några år sedan svårt nedgånget. Nu dyker det upp nya krogar varje vecka. Mest populärt, särskilt för brunch, är Pastis. Kombinera gärna med en rundvandring på konstgallerierna i Chelsea kring 24:e gatan. Balthazar på Spring Street, Soho och Odeon på West Broadway är klassiska brunchställen. Eller varför inte någon av de fem svenska restaurangerna. T ex Ulrika’s på 60:e gatan, med svenskt smörgårdsbord eller Biff Rydberg.
Eller Good World Bar på Orchard Street, där man för bara 10 dollar kan få Pytt i panna eller Fattiga riddare.