Krönika i Arbetet / Nyheterna – 23 januari 2000
Jag tror inte att jag kommer att kunna förklara för mina eventuella barnbarn vad en TV är. De kommer säkert att se på film i rutor av olika slag. Men att vi har olika burkar och lådor som kallades för dator, TV, radio, handdator, mobiltelefon o s v kommer nog att vara knepigt att beskriva. Varför det? kommer de att fråga.
– Jo kommer jag att säga, innan den 11 januari år 2000 var det olika företag som sysslade med att sända film, radio, e-mail eller direktsända nyheter.
Det kommer säkert bara att leda till massa andra frågor som blir svåra att förklara. Ungefär som att förklara datorer för en person som aldrig hört talas om dem. Vad är förresten direktsända nyheter?
Vad hände då den 11 januari. Jo, det första steget in i den nya medievärlden togs.
Världens största underhållnings- och medieföretag Time Warner köptes av web-företaget America online, AOL. Jag tror att sammanslagningen är en vändpunkt, detslutliga beviset på att vi lämnar den medievärld som präglats av tidningar och TV bakom oss och går in i något helt nytt. Det får betydelse för mediekonsumtion liksom för politik och opinionsbildning.
AOL är med sina 50 miljoner användare världens största internetföretag. Time Warner det största underhållningsföretaget. Som nyhetsleverantör är Time Warner oöverträffad: En miljard människor har t ex tillgång till CNN ú som ingår i koncernen.
Nu smälter medierna samman: Man kommer att kunna lyssna på musik, se på film och TV på sin dator ú eller på sin TV. Bara att välja. Det mesta kommer snart dessutom att gå att få in på mobiltelefonen. Om jag skulle gissa kommer det naturliga vara att lyssna på radio via mobiltelefonens tekniska efterträdare. Och det går naturligtvis att ringa via datorn. Det som händer är att ett helt nytt medium växer fram. Därför blir det besvärligt att förklara för barnbarnen hur det var.
Ta direktsändningen. Redan nu marknadsförs TV med hårddisk där allt som sänds sparas ner. Ringer det i telefon medan man ser på en direktsänd fotbollsmatch är det bara att återta tittandet just där man var.
I och med att man kopplar samman kabelTV och internet – och det är vad jättefusionen syftar till – kommer allt som produceras någon stans i världen att stå till förfogande för alla mediekonsumenter. Och hur bär man sig åt då?
Ta radion: Idag har väl de flesta av oss en radiokanal inställd. När vi vill lysnna på ett program sätter vi helt enkelt på radion. Så kommer det nog att fungera rätt länge till. Mnen det finns redan idag radio via internet. Man kan söka sig fram till ett hundratal olika radiostationer (mest musik) och lyssna. När man har – och det finns snart – flera tusen olika alternativ kommer man säkert att bete sig annorlunda. T ex programmera in sin intresseprofil och få ”erbjudanden” om saker som borde passa. Sedan kan man välja tillfälle för att lyssna. Sveriges radios omdiskuterade digitalisering är just ett första steg in i den världen.
När det tillgängliga utbudet blir oöverskådligt kommer det inte att fungera att zappa igenom några hundra möjligheter eller ägna en timme åt att läsa tablåer varje dag.
Det nya mediet är interaktivt. Kunderna begär och får levererat. De tar på gott och ont makten över utbudet. Å andra sidan kommer de sällan att bli överraskade och hitta något de inte visste att de gillade.
Mediakonsumenterna kommer att avskärma sig från vad de inte är intresserade av. Den som inte är intresserad av sport slipper det helt. Förmodligen går det att lägga in ett filter som gör att man helt slipper se t ex Jan Guillou.
En farhåga är att vi bara får två-tre stora medieföretag och att nästan alla nyheter kommer från samma håll. Jag tror själv inte mycket på det. Medieföretag där ägaren står lutad över journalistens axel brukar inte gå bra. Trovärdigheten är bland det viktaste för medierna. Det brukar då och då sägas att t ex Dagens Nyheter brukar vara vänligare mot böcker från Bonniers än från t ex Tiden. Hittills har det aldrig gått att bevisa. Och skulle det ha gått att visa skulle Dagens Nyheters konkurrenter gjort en stor sak av det. Självständigheten och trovärdigheten är ett konkurrensmedel och konkurrenterna bevakar varamndra.
Dessutom kommer internet fortfarande kommer att vara världens billigaste medium. För några hundralappar kan vem som helst sätta upp en web-site som vem som helst kan nå. Information kommer aldrig gå att dölja.
Samtidigt innebär den nya mediescenen att ett litet land och ett litet språkområde som Sverige måste skärpa sig. Det kan ganmska lätt bli så att svenska nyheter, svensk kultur och annat som speglar den svenska traditionen försvinner och blir svår att komma åt. Vi måste underlätta för svenska medieföretag – inte strypa de mest framgångsrika med en ny mediekoncentrationslag.
Och vi måste se till att det som idag heter Sveriges radio ch Sveriges television gör rätt saker. Kom i håg hur det kommer att fungera: Man talar om att man har vissa intressen – bl a svenska program. Sedan kommer det upp listor på skärmen med program som stämmer med önskemålen. Då får vi använda de kulturpengar som finns – jag utgår från att licenserna försvinner när man kan se på TV på mobiltelefonen när man befinner sig i Kirgizistan – till att se till att det vi verkligen vill ska finnas också produceras. Det innebär en väldig koncentration på det viktigaste. Public service får en uppgift viktigare än någonsin.
Samhällsdebatten – eller snarast sättet att föra samhällsdebatt kommer att påverkas. I USA idag söker sig allt fler av de riktigt politiskt intresserade direkt till källorna. Det innebär att de följer politiken i specialkanalen C-span som direktsänder alla större debatter och politiska händelser eller att de söker sig fram på nätet. Därmed tycker de riktigt samhällsintreserade att dagstidningarna iute kan erbjuda så mycket. De som inte är politiskt intresserade läser heller inte politik i tidningarna. Och då minskar tidningarna utrymmet för politiskt stoff. Det innebär i sin tur att politik inte ses som något för alla medborgare utan ett specialintresse flr några få.
Mot detta kan man ställa just att alla kan informera sig och också mycket lättare uttrycka sina åsikter i de interaktiva medierna. Direktkontakten kan ú menar flera politiska analytiker ú leda till mer av direktdemokrati där medborgarna direkt styr politiska beslut.
I den amerikanska primärvalskampanjen ser man hur kanidaterna presenterar sig, chattar eller håller möten på nätet. Det har blivit långt lättare att presentera sina åsikter också i de frågor som inte når rubrikerna. Allt fler individer och grupper använder internet för att ställa politiker till svars och för att få besked. Kanske skapar internet ett himmelrike för påtryckare och specialintressen.
Jag tror inte på att vi kan sätta stopp för utvecklingen. Alla sabotörer och ludditer som under historiens gång försökt stoppa nya teknik och nya metoder har miusslyckats. Det nya mediesamhället kommer sannolikt att leda till en större splittring eller till att var och en kan tillfredställa sina egna intressen – välj den formulering som passar! Men samtidigt kommer människor att kunna anknyta över gränserna. Vi kan hoppas att nationsgränsernas tyranni, som lett till så mycket elände, bryts och att demokratin får nya former.
De eventuella barnbarnen kommer säkert att ha besvärligare att få mig att förstå vad som händer än jag att förklara för dem hur det var förr.
Olle Wästberg