Artikel för Liberala Nuhetsbyrån publicerad i 15 liberala lokaltidningar.
Den statliga Mediekoncentrationskommitten kom för några dagar sedan med sitt förslag. Majoriteten föreslår att grundlagarna ska kunna tas över av vanlig lag genom att konkurrenslagstiftningen ska kunna tillämpas när medieföretag gör affärer.
På sit sista sammanträde gav kommittén konkurrenslagen en starkare ställning än som var tänkt med de tidigare skrivningar som utredningen diskuterat. Det var en olycklig förändring.
Den svenska konkurrenslagen är bra och konkurrensverket är en viktig myndighet. Det behövs ett regelverk för att förhindra monopol och maktmissbruk från företag. Ska det då inte gälla medierna?
Nej, inte enligt min mening. Därför har jag reserverat mig i Mediekoncentrationskommitten. Först och främst borde grundlagarna hållas i helgd. När man gång på gång tillåter stora hål i grundlagarna för att släppa in vanlig lag försvagas grundlagarna – och därmed skyddet för demokrati och yttrandefrihet. Att ändra i grundlag är en komplicerad procedur som tar lång tid. Det krävs två beslut med val emellan. Vanlig lag ändras snabbt med enkla riksdagsmajoriteter.
När man låter en vanlig lag ta över grundlag i vissa delar öppnar man också för att lagen kan ändras. Det kan komma tider som är långt mindre idylliska än den vi lever i idag. Då kan möjligheten att straffa eller kväsa medier genom enkla riksdagsbeslut bli förödande. Grundlagar är till just för att skydda mot tillfälliga opinioner eller maktgalna politiker.
Medierna ska övervaka myndigheterna. Då får inte medieföretagen komma i beroendeställning till myndigheter. I och med att majoriteten i Mediekoncentrationskommitten valt att ge konkurrensverket en så viktig roll samtidigt som man skrivit så vagt om vad otillbörlig ägarkoncentration egentligen är öppnar man för att den statliga myndigheten konkurrensverket får en bestämmande roll i avgörande skeden för medieföretag. I varje fall torde det vara klokt för medieföretag att inte stöta sig med konkurrensverket.
Kring den svenska konkurrenslagstiftningen har utvecklats en praxis av förhandlingar. Företag hör av sig i förväg till konkurrensverket och diskuterar olika upplägg. Man gör överenskommelser om att ifall en fusion utformas på ett visst sätt ska inte verket ingripa.
Detta är naturligt på de flesta näringsområden – men inte när det gäller medierna. Det inser också utredningsmajorieten som skriver att överläggningar av det slaget inte ska kunna ske.
Eftersom den föreslagna mediekoncentrationslagen är så oklar kan inte medieföretag i förväg veta om de ska drabbas av lagen eller inte. De måste då vända sig till konkurrensverket för at samtala om förutsättningarna. Det är just sådana samtal som konkurrensverkets tjänstemän är vana vid? Vad ska de säga när ett medeföretag ringer? Vi vill inte tala med er?
Nej, med all sannolikhet får vi en förhandlingsekonomi. De medier som ska slå upp de slutna sammanträdesdörrarna, stänger dem diskret bakom sig.
Att ett sådant beteende inte är främmande för medieförtega visas om inte annat av att Bonniers tog kontakt med både stat- och kulturministrarna när man funderade på köpet av Svenska Dagbladet och att Bonniers gick upp till kulturministern och diskuterade sitt köp av inflytande i TV4.
I konkurrenslagstiftningen finns en princip som kallas ”stand-still”. Den innebär att om ett företag blir förmål för konkurrensverkets intresse får de under en månad inte företa viktiga förändringar utan att fråga verket om lov. Skulle konkurrenslagen tillämpas på medierna innebär det t ex att en ägare till ett fritt medium måste fråga ett statligt verk om lov när det ska byta ansvarig utgivare.
Det går inte bara att rycka på axlarna åt medieutvecklingen. Vi behöver stärka kvalitetsmedierna, t ex genom lägre tidningsmoms och en tydligare kvalitetsinriktning för Sveriges Television. Vi behöver öka mångfalden genom att bl a ta bort hindren för att starta nya lokala radiostationer.
Men utredningsförslaget som försvagar Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen och samtidigt gör medierna beroendeav en statlig myndighet bör aldrig bli proposition.
OLLE WÄSTBERG