USA:s ekonomi – succén fortsätter.

Krönika i Arbetet-Nyheterna  – September 1999

Den långvariga amerikanska ekonomiska uppgången innebär stigande standard för en mycket stor grupp amerikaner. Högkonjunkturen är inne på sitt nionde år och ingen nedgång skymtar. Sjunkande brottslighet och högre livskvalitet i städerna har följt av den minskande arbetslösheten.

Den ekonomiska framgången i USA är så långvarig och så märkvärdig att det tycks finnas ett behov av att ge den speciellt märkvärdiga förklaringar. Den vanligaste är att USA genomgår en mycket snabb produktivitetsförbättring. De enorma investeringar som gjorts i informationsteknologi i amerikanska företag börjar nu ge utslag. Det är en omvandling som kan jämföras med när elektricitet började användas i industrin. Så lyder en vanlig förklaring som bl a den amerikanske riksbankschefen Alan Greenspan varit inne på.

Eftersom produktiviteten ökar så snabbt kan också inflationen hållas i schack. Varje ökning av efterfrågan möts av produktion av ännu fler och billigare produkter.

Ekonomer brukar tala om anekdotiska bevis. Med det menar man vanliga vardagliga iakttagelser som inte är styrkta av statistik. Den som flyttat till USA kan “anekdotiskt” rapportera om en väldig rationaliseringspotential, främst inom tjänstesektorn. Grejer fungerar inte; det krävs längre tid och fler människor än i Sverige för att reparera dem. Med den utgångspunkten skulle USA kunna fortsätta att växa ekonomiskt utan att inflationen pressades uppåt.

Flera ekonomer och debattörer – bl a Robert Samuelson i Newsweek – har visat på stora brister i teorierna om den snabba produktivitetsökningen. Visst, en del statistisk tyder på att effektiviteten i det amerikanska näringslivet ökar. Men statistiken är inte entydig och under flera andra perioder efter andra världskriget har produktivitetsökningen varit minst lika snabb, utan hjälp av datorer.

Frågan är om inte den amerikanska framgången kan förklaras på samma sätt som andra spektakulära ekonomiska uppgångar, helt enkelt som ett ökat utbud av arbetskraft. Innan 1998 års ekonomiska krasch i Sydostasien utvecklades en hel teoribyggnad om hur konfutsianismen i Asien byggde en särskild arbetsmoral som ledde till framgångarna.

Senare har bl a ekonomiprofessorn Paul Krugman övertygande kunnat visa hur den asiatiska uppgången hade ungefär samma orsaker som framgångarna i väst under industrialiseringen: Horder av människor lämnade lågproduktiva näringar, främst jordbruket, och började arbeta i industrierna. När nya jordbruksmetoder kom och allt fler blev helt beroende av löneinkomster ökade efterfrågan och hjulen snurrade allt snabbare.

I Asien kom bakslaget hårt om än, som det nu tycks, inte så långvarigt. Grunden för svagheten är idag överbelåningen i den japanska fastighetssektorn. Kraschen har gjort många försiktiga och sparandet är mycket högt. Därmed kommer inte efterfrågan igång på allvar.

Den flexibla amerikanska arbetsmarknaden i kombination med den amerikanska traditionen gör att människor är beredda att flytta långt och ofta för att få jobb. Detta i kombination med reagan-årens höga arbetslöshet gjorde att när ekonomin vände och efterfrågan på arbetskraft ökade fanns ett stort utbud.

Kanske ser vi samma tendenser i Sverige när nu den ekonomiska uppgången kommer med stor kraft. Arbetslöshet har vi; frågan är om den går att kombinera med efterfrågan. Det som kallas flexibilitet är ju ofta just viljan att flytta. Men de som vill flytta måste också passa för de nya jobb som finns. Vi har inte den stora gruppen av lågavlönade tjänstejobb och därför kan det bli något trögare att få ner arbetslösheten i Sverige än i USA.

Slutsatsen är dock att det inte finns några trollformer, något unikt nytt i den amerikanska uppgången. Den skiljer sig inte så mycket från andra tiders och andra länders ekonomiska framgångsperioder.

Högkonjunkturen i USA har drivit de amerikanska aktiebörserna till nya höjder. Och med dem nästan alla andra av världens börser. Det är lätt att se hur t ex stockholmsbörsen följer den i New York med en dags eftersläpning.
Som så ofta under uppgångsperioder har börsen lämnat “fundamenta”, d v s vad ett företag tjänar. Nu bygger uppskattningarna på att andra kan tänkas köpa aktierna ännu dyrare – oavsett hur företagen går. Under goda tider bränner pengarna i fickorna och börserna slår nya rekord. Ta bara det på börsen så framgångsrika företaget Amazon.com. De säljer böcker via Internet och är utmärkta. Jag är själv nöjd kund. Men företaget förlorar pengar, över en miljard kronor senaste kvartalet. Trots förlusten och trots att bolagets bokförda tillgångar är mycket små värderar börsen Amazon.com till ca 160 miljarder kronor, vilket gör att företaget ligger bland de 300 som har högst marknadsvärde.

Flera ansedda ekonomer, bl a nobelpristagaren Robert Solow och Harvard-professorn Jeffrey Sachs varnar för en spekulationsbubbla. Sachs skriver: “En spekulationsbubbla uppstår när den verkliga ekonomiska styrkan överdrivs eller får mytiska proportioner hos aktieplacerarna, som blir beredda att kasta in enorma belopp i aktiemarknaden, utan att ta hänsyn till de realistiska förutsättningarna för framtida vinster.”

Ett bakslag på den amerikanska börsen kommer att skada hela världsekonomin. I jämförelse med 1987 – då ett börsbakslag sände ekonomin neråt – ser det bättre ut nu. Främst är hushållens lån, både i Sverige och i USA mycket lägre. Men beroendet av framtidstron i USA är stört för de flesta av världens länder.

I de flesta fall har en drastisk nedgång i ekonomin föregåtts av föreställningar om oövervinnerlighet. Så var det t ex i Sydostasien och Japan. Också i dagens USA har t ex den ansedda tidningen Wall Street Journal skrivit om att USA nu kan ha besegrat konjunkturcykeln och att de goda tiderna ska vara för evigt.

Det behövs inte mycket kunskap i ekonomisk historia för att inse att det är fel. Bakslag kommer alltid. Förr eller senare.

OLLE WÄSTBERG