Artikel i Svd – Juli 8 1999
Jan Stenbeck skänker 100 miljoner kronor till ett ståtligt nyårsfirande i Stockholm. Thomas Gür påpekar (SvD 27.6) att det tycks som om medierna tycker det är pinsamt att nämna gåvan; kanske tycker de att de bidrar till Stenbecks marknadsföring.
Insatsen på 100 miljoner är liten i jämförelse med det positiva bidrag till samhällsekonomi och välfärd Stenbeck givit genom att bryta upp ett antal monopol. För det har han knappast heller fått något erkännande.
Om Stenbeck finansierar nyårsfirandet för att få reklam vet vi inte. Han bor sedan mer än 30 år i USA och lever i den amerikanska kulturen. Där visar många människor att de är goda medborgare genom att ge ekonomiska bidrag till olika ändamål. Det handlar inte om PR, marknadsföring eller sponsoring. Ofta för den förmögne som givit bort kanske två miljoner kronor bara en rad i en årsbok som tack.
Den amerikanska givarkulturen är annorlunda. Det beror på många olika saker. En är just kulturen, vad som är brukligt. En annan är skattetrycket. Det tycks som också mycket förmögna svenskar tycker att de betalar så mycket i skatt att de inte ska behöva bidra till diverse vällovliga ändamål därutöver. Än viktigare är helt säkert att gåvor till viss del är avdragsgilla i USA. Samt att det finns rikedom och möjligheter att skapa förmögenheter av en storlek vi knappt kan föreställa oss.
De som i USA bidrar till ett ändamål är ofta kunnig och inhtresserad inom området. den som bidrar till ett konstmuseum kan vara starkt konst- och kulturintresserad. Möjligen är sådana intressen mer sällsynta bland dem som byggt upp stora förmögenheter i Sverige under senare år. Det kan vara ett skäl till att stora institutioner som Dramaten, Radionsymfonikerna eller Stockholms stadsteater har så svårt att få sponsorer.
I Sverige finns det nog också en uppfattning att erkänslan till donatorer är liten och att den som donerar pengar inte säkert kan veta vad som händer med gåvan. Thomas Gür nämner min avlägsne släkting Isaak Hirsch som dog 1917 och (tyvärr) inte efterlämnade sin förmögenhet till sentida släktingar, utan till en stiftelse för billiga bostäder ”åt dem som sett bättre dagar”. Stiftelsen lever kvar med ett välskött boende för äldre, med extra service och omtanke.Men under några år tvingade Stockholms stad stiftelsen att ta emot hyresgäster från bostadskön, oavsett ålder och oavsett testamentsvillkoren från donatorn. Det är en form av rättsosäkerhet som säkert avskräcker eventuella framtida donatorer.
I New York pågår varje kväll någon välgörenhetsmiddag där de deltagande betalar mellan 4000 kronor och en halv miljon för att få delta. Pengar samlas in till forskning, sjukhus, universitet, museer, konst, aktiongrupper och politik. Systemet har sina nackdelar, men en stor fördel: Mångfald.
Den som brinner för en idé hittar nästan alltid finansiärer. Får man nej på ett ställe går det alltid att gå vidare. På så sätt kommer massor av idéer och tankar fram.
OLLE WÄSTBERG