Trump menar att en president bestämmer allt
Det går inte att prognosticera presidentvalet
Riksbanken borde inte öka inflationen”En årslön på banken”JA och JÖK
Amerikanska muséer ställer upp bakom afroamerikanerna
Black Lifes Matter har starka motiv, men inte till att minska NewYork-polisen
Dags att reformera Almedalsveckan
Volvo, ett kinesiskt företag…
Åkesson och Palmemordet
Christos unika konst
Coronan slår mot nya svenska företag i New York
Inställda midsommarfiranden
Trump menar att en president bestämmer allt
När Donald Trump var huvudägare till sitt fastighetsföretag agerade han som amerikanska chefer ofta gör – d v s med total frihet att bl a avskeda anställda och bestämma utan dialog med dem som höll i olika delar av företaget.
Det var inte konstigt, även om han uppfattades som auktoritär. När han var med i TV-serien, en reality-såpa ”The Apprentice”, skulle han agera just som företagsledare och hans vanligaste replik var ”You are fired!”.
Detta är en bakgrund som i hög grad präglat Trump. Han har givit många nära medarbetare sparken, inte sällan på twitter. Han uppfattar inte en amerikansk president som en folkvald som ska lyssna brett, utan just som den som är utsedd att bestämma allt. På en av presskonferenserna under våren sa han: ”When somebody is president of the US, the authority is total”.
https://nypost.com/2020/04/13/trump-claims-he-has-total-authority-to-reopen-economy/
Det går inte att prognosticera presidentvalet
Den som följt vad jag skrivit kring USA:s presidentval den 3 november vet att jag menar att det inte går att ha en säker prognos. Det illustreras av att Donald Trump fick 3 miljoner röster färre än Hillary Clinton, men att han ändå vann eftersom valet inte avgörs av det totala röstandet i hela USA, utan det gäller att vinna i avgörande delstater.
Joe Biden leder i de sammanvägda opinionsundersökningarna med ca 5 procent. I juni 2016 hade Hillary Clinton 12 procentenheters ledning över Trump. Dessutom är amerikanska opinionsundersökningar inte så tillförlitliga eftersom valdeltagandet bara ligger på drygt 50 procent och Biden inte har någon förmåga att entusiasmera sina potentiella väljare. Valet lär dock bli en folkomröstning om Trump. Ett antal ledande republikaner – bl a George W Busch, Mitt Romney, Colin Powell – har sagt att de inte kommer att rösta på Trump. Det gör det rimligt för många republikaner att stanna hemma, men Trump kommer med all sannolikhet att utnyttja det för sin kampanj mot etablissemanget.
https://www.washingtonpost.com/opinions/2020/06/10/trump-may-be-down-hes-not-out-least-not-yet/
Riksbanken borde inte öka inflationen
Riksbanken har som mål att den svenska inflationen ska vara 2 procent. Det kan vara en naturlig del i ekonomisk tillväxt, men att priserna ska öka är ingen självklar fördel. Jag var själv med, som statssekreterare i Finansdepartementet, och förberedde att Riksbanken skulle få denna uppgift. Sverige hade nyligen haft 14 procents inflation och i vår föreställning låg att Riksbanken skulle försöka få ner inflationen, inte att det skulle finnas en situation när man ville höja den.
Nu har den svenska valutan stärkts, något jag inte tror blir varaktigt. Det innebär en viss nackdel för exportföretagen, men gör också att importen blir billigare och att priserna på varor där import ingår blir billigare. Riksbankschefen Stefan Ingves sa till SvD i förra veckan att om kronan stärks ”blir det ännu svårare för oss att få upp inflationen till 2 procent. Och då är det naturligtvis någonting vi skulle börja bekymra oss för”.
Riksbankens mål att öka inflationen har gjort att Sverige haft extremt låg ränta, ingen alls. Därmed har det inte funnits ett centralt redskap, räntesänkning, för att stimulera ekonomin under en ekonomisk kris som idag.
Sverige borde specificera målsättningen för riksbanken till att inflationen inte bör vara högre än 2 procent. Är den lägre och priserna faller är det ingen nackdel för svenska konsumenter och inte heller för tillväxten eftersom det kan öka konsumtionen.
”En årslön på banken”
Statens skulder ökar nu drastiskt, men det är inte bara staten som har stora skulder. Svenskarna hade redan innan denna kris höga individuella lån – vilket främst beror på bostadspriserna – och vi har också länge haft ett internationellt sett lågt hushållssparande.
När regering och riksdag ska ta itu med att återupprätta den svenska ekonomin borde de samtidigt skapa reformer för att underlätta alla medborgares sparande och därmed deras trygghet och frihet. Skriver om detta i min månadskrönika i Corren. Där berättar jag också om att det var mitt fel att liberala finansministern Anne Wibble sa att alla borde ha en årslön på banken, något som väckte stark negativ reaktion.
https://wastberg.se/2020/06/en-sparad-arslon-pa-banken/
JA och JÖK
Orden ”avtal” och ”överenskommelse” är i och för sig synonymer, men har olika nyanser. Överenskommelse är något man är överens om, avtal är en uppgörelse där man bytt saker.
Politiskt kom sex av riksdagspartierna efter valet 2014 överens om att släppa fram Löfven-regeringen. Man var alltså överens, bytte inte fördelar med varandra. (Sedan hoppade flera av.) Detta kom naturligen att kallas ”Decemberöverenskommelsen” och de som ogillade den kallade den ”Dö”.
Efter 2018 års val blev det så småningom ett Januariavtal och det var just ett avtal – precis som fackliga avtal – där alla parter avstod från saker de önskade men gick med på annat. Anhängare av Januariavtalet kallar det JA. Medan motståndarna karaktäriserar det som en överenskommelse och säger föraktfullt ”Jöken”.
Det hela illustrerar den svenska polariseringen.
Amerikanska muséer ställer upp bakom afroamerikanerna
Amerikanska muséer är inte beroende av offentliga bidrag. Det gör att många muséer kan reagera mot politiskt agerande. När Donald Trump som nyvald stoppade inresor från en rad muslimska länder gjorde MoMA (Museum of Modernt Art) en stor utställning av konstverk just från dessa länder. Samtidigt lyfte New York Historical Museum fram muslimska minoriteter i New York.
Nu – när muséerna är stängda – agerar de digtalt för afroamerikanerna i perspektivet kring Black Lives Matter.
https://www.moma.org
https://madmuseum.org
Black Lifes Matter har starka motiv, men inte till att minska NewYork-polisen
Rörelsen Black Lifes Matter har, sedan afroamerikanen George Floyd blev strypt av en polis under ett bråk i Minneapolis, vuxit och fått ett brett stöd över hela världen. Detta trots att Black Lifes Matter tidigare var kontroversiell också bland anti-rasister. Times of Israel skrev f ö nyligen om att under demonstrationerna i Los Angeles blev det åtskilliga antisemitiska inslag riktade mot synagogor och att Raoul Wallenberg-statyn i Los Angeles klottrades med antisemitiska slagord.
Vad de senaste veckornas demonstrationer i grunden handlar om är att så många afroamerikaner har skjutits av polisen. En viktig bakgrund till detta är att vapeninnehav är spritt, och i de flesta delstater tillåtet, i hela USA. I jämförelse med andra länder blir fler poliser skjutna till döds och fler misstänkt kriminella skjutna av poliser. I USA, liksom i de flesta länder, är de som är socialt segregerade och fattiga överrepresenterade bland brottslingar. I USA har afroamerikaner statistiskt sett illa ställt. 2018 tjänade det svarta medianhushållet 59 procent av det vita. Dessutom har afroamerikaner dött nu i nästan dubbelt så hög utsträckning av coronan som vita amerikaner. Det är en parallell till att coronan skördat så många offer i de utsatta stadsdelarna i Stockholm.
Black Lifes Matter har krävt att anslagen till den amerikanska polisen ska minska. I New York har borgmästaren Bill de Blasio nu lovat nedskärningar i polisens budget. Det är allvarligt, eftersom polisen i New York har varit extremt framgångsrik, med en succesiv minskning av brottsligheten med 80 procent under de senaste 27 åren. Stödet till detta har varit stort i de stadsdelar där afroamerikaner och andra minoriteter dominerar, eftersom brottsligheten där varit störst tidigare. Polisen i New York är lokalt förankrad och man strävar efter att åtskilliga poliser i varje distrikt ska ha anknytning till de folkgrupper som bor där.
Dags att reformera Almedalsveckan
I år ställs – föga förvånande – Almedalsveckan in. Därmed är det också motiverat att reformera veckan inför nästa sommar. Själv arrangerade jag första gången ett seminarium i Almedalen 1992 och har de senaste 15 åren haft åtskilliga uppgifter under veckan. Särskilt minns jag 2012. Jag lyssnade på ett seminarium på Internationella torget med kvinnor som deltagit i ”den arabiska våren”. En av arrangörerna gick fram till mig och frågade om jag efteråt kunde visa paneldeltagarna vägen till Wisby Hotell. Så efteråt gick jag ut med gruppen på Donnersgatan. Där kom Carl Bildt, då utrikesminister, gående. Jag stoppade honom och talade om vilka de var. De stod och talades vid en kvart. Sedan gick vi vidare till Donners plats. Där höll Gudrun Schyman torgmöte. Jag frågade henne om hon inte kunde byta till engelska så de arabiska kvinnorna kunde lyssna. Det gjorde hon direkt. Båda sakerna tecken på Almedalens öppenhet.
För tre år sedan skrev jag i det här nyhetsbrevet: ”Veckan har förändrats till det sämre: Det blir allt mer slutna sällskap, middagar med en politiker, statssekreterare eller politisk sakkunnig och folk från företag. Organisationer och företag spelar numera större roll än partierna. Dessutom stannar de ledande politikerna numera oftast bara över dagen.” Sedan dess har veckan också blivit en plats för försäljning av tjänstebilar. Veckan har tagit steg från ett renodlat demokratievenemang till firmafest. Men den har varit stor. Förra året hade den närmare 4000 evenemang och mer än 100.000 deltagare. Detta i en stad med 23.000 invånare.
I och med att årets vecka ställts in kan man reformera Almedalen till nästa år. Man bör korta veckan till fem dagar och försöka arrangera fler möten där politiskt förtroendevalda möter den deltagande allmänheten. Almedalsveckan är i grunden en viktig utgångspunkt för ett demokratiskt samtal. Det måste främjas.
Volvo, ett kinesiskt företag…
Enligt en undersökning från Totalförsvarets forskningsinstitut har Kina sedan 2002 köpt 65 svenska bolag för cirka 100 miljarder kronor. En rad viktiga svenska företag är kinesiskt ägda, bland annat Volvo. Risken är nu stor att Kina och Ryssland under den ekonomiska krisen köper in sig i viktiga svenska företag. Erik Åsbrink, tidigare finansminister (s) och jag skrev i Dagens Nyheter om detta.
https://www.dn.se/debatt/risk-att-auktoritara-stater-nu-tar-over-svenska-foretag/
Skulle tro att artikeln påverkade regeringens förslag nyligen till tillsyn över utländska företagsköp.
Just Volvo är speciellt. En tid efter att P G Gyllenhammar lämnat Volvo såldes, 1999, Volvo till amerikanska Ford, som senare, 2010, sålde det vidare till kinesiska Geely. Nu håller Geely på att totalt inkorporera Ford i sitt företag. Volvo är – med sina 19.000 anställda i Sverige –viktigt. Historiskt sett var Volvobilen, som bl a fick utmärkelse som världens säkraste, en del av den positiva Sverigebilden. Jag kommenterar detta i en intervju i en artikel i New York Times igår. Där säger jag också: “We know that Chinese companies are used by the Chinese government as a way to get information and serve as a base for influencing other countries.” Det är klart allvarligt att Volvo nu kan ses som ett helt kinesiskt företag.
https://www.nytimes.com/2020/06/14/world/europe/sweden-china-volvo.html
Åkesson och Palmemordet
Svenska medier har av naturliga skäl den senaste veckan dominerats av den misslyckade avslutningen av den 34 år långa Palmeutredningen. Jimmie Åkesson har nu krävt en kommission som ska granska utredningen. 2009, innan SD kommit i Riksdagen, var Jimmie Åkesson med på en estlandsfärja tillsammans med ledningen för partiets ungdomsförbund. Åkesson hade själv gått med i ungdomsförbundet innan partiet släppt sin nazistiska anknytning.
På färjan sjöng han med i en hånfull snapsvisa kring mordet på Palme. Det säger något om hans och partiets bakgrund.
Christos unika konst
Konstnären Christo dog nyligen i New York. Hans konst var unik: Han klädde in jättestora byggnader – t ex riksdagshuset i Berlin – och fotograferade eller målade det han därmed skapade. Tillsammans med sin fru Jeanne-Claude skapade de en 37 km lång skulptur genom Central Park med 7500 hängande orange draperier.
Jag var god vän med chefen för New Yorks parker och vi blev inbjudna vid 5-tiden på morgonen när draperierna sänktes som en fors genom Central Park. Fascinerande.
https://www.nytimes.com/2020/06/01/arts/design/christo-appraisal-gates.html
Coronan slår mot nya svenska företag i New York
SvenskAmerikanska Handelskammaren i New York, som spelar stor roll för svenska företag som vill etablera sig i USA, har gjort en viktig undersökning av hur Corona-krisen påverkar de svenska företagen.
De senaste månaderna har inneburit långt mindre av kommersiell aktivitet. Digitala kontakter har tagit över. Småföretagen är de som drabbas hårdast. Företag som håller på att etablera sig är starkt beroende av kontakter, något som i hög grad fallit bort.
Undersökningen är intressant:
https://issuu.com/saccny2/docs/final_layout_0526__2
Inställda midsommarfiranden
Sedan slutet av 1990-talet har den svenska midsommaren firats i New York. Först i Central Park och sedan i Battery Park. Ofta flera tusen deltagare. Ett viktigt sätt för svenskar som bor i New York att ta med amerikanska vänner till något svenskt.
Dessutom arrangerar sedan 80 år organisationen för svenskättlingar (Swedish American Community of Greater New York) ”Sweden Day” på Manhem Club i The Bronx.
Men i år är naturligtvis båda midsommarfirandena inställda. Det finns dock möjligheter att följa midsommarfirande på nätet:
https://www.swedenabroad.se/en/embassies/usa-new-york/swedish-midsummer-festival/
Dessutom kan den som är I New York köpa en ”Midsummer picnic basket” på svenska restaurangen Aquavit och på Marcus Samuelssons restaurang Red Rooster.
__________________________________________
Titta gärna in på https://www.wastberg.se
Nästa nyhetsbrev kommer inte förrän i slutet av augusti.
ÖNSKAR TREVLIG SOMMAR – trots denna dystra tid!