Corren 31 oktober 2018
Regeringsfrågan: Lär av historien!
Vad som de närmaste dagarna händer i den svenska regeringsfrågan vet ingen med säkerhet. Det enda vi kan vara tämligen säkra på är att det blir en minoritetsregering.
Det är få år efter demokratins genombrott för 100 år sedan som Sverige inte haft minoritetsregering. I de flesta fall har det varit socialdemokratiska regeringar med stöd av kommunisterna/vänsterpartiet. Under hela perioden fram till 1980-talet var kommunisterna passivt stödjande och några förhandlingar med socialdemokraterna förekom inte.
Vänsterpartiets inflytande ökade kraftigt i samband med Decemberöverenskommelsen 2014, då moderaterna ställde som villkor att socialdemokraterna skulle ha majoritet bakom sina budgetförslag när de lades.
Riktigt små minoritetsregeringar har Sverige haft vid fyra tillfällen i historien. Ola Ullsten ledde en ren folkpartiregering – med 11 procent bakom sig – under ett år 1978-79. Den släpptes fram av socialdemokraterna och blev inledningsvis populär. Men när Folkpartiet fått 18 procent i SIFO blev övriga partier ovilliga att stödja regeringens förslag.
Den regering som satt kortast var ”sommarregeringen” under bondeförbundets Axel Pehrsson-Bramstorp. Basen var 14 procent.
De två mest kända och framgångsrika små minoritetsregeringarna leddes av det liberala Frisinnade Folkpartiet under C G Ekman, 1926-28 och 1930-32.Väljarstödet för de frisinnade var 13 procent.Sverige hade tre politiska block. Ett till höger, ett i mitten och ett till vänster. CG Ekman lyckades manövrera från mittenpositionen. Ömsom bildade han majoritet med Socialdemokraterna, ömsom med Högerpartiet.Riksdagsledamoten O W Lövgren beskrev situationen på en socialdemokratisk partikongress: ”Det förbannade system, där man ena dagen är i armkrok med amiral Lindman och andra dagen i armkrok med Per Albin Hansson.”
CG Ekman blev nog den mest framgångsrike liberale politikern under 1900-talet. Han fick inte gehör för sitt huvudkrav, totalt alkoholförbud. Dock fick han igenom viktiga långsiktiga beslut: Förlängd obligatorisk folkskola, samma rättigheter för flickor som för pojkar att fortsätta i realskolan, skatteutjämning, införande av arbetsdomstol och åtskilligt annat.
En minoritetsregering som ska ha en chans att fungera också i ett polariserat politiskt klimat måste finnas i politikens mittfält. Det visar det historiska perspektivet.
Samtidigt krävs kompromissvilja i riksdagen. På den punkten var det bättre förr. Riksdagen är idag knappast en samtalsdemokratisk institution. I USA, Trump till trots, förs öppna samtal och görs överenskommelser i Senaten. Grunden är att senatorerna har en självständig position och ofta är valda mer som personer än som partirepresentanter.
I Sverige har riksdagsledamöterna en långt svagare ställning och tvingas agera som del av partikollektivet. Det gör kompromisser svårare att nå och ett bevis på detta är att något stöd för en blocköverskridande överenskommelse inte kunnat nås under de sju veckor som gått sedan valet.
Slutsatsen är att det behövs en liten regering som kan välja vem den vill gå i armkrok med i olika frågor.
OLLE WÄSTBERG