Att rösta efter sin övertygelse
Tidningen NU 2018-06-14
Inför voteringen i riksdagen gick ledamöter runt i kammaren och försökte övertyga andra om hur de skulle rösta.
Så går det väl inte till? Nej, men jag har varit med om det en gång, när jag var helt ny i riksdagen. Det gällde mellanöl. 1965 beslöts att mellanöl skulle få säljas i livsmedelsaffärer. Det fick en negativ effekt på ungas alkoholintag. Därför kom 1976 frågan upp om att förbjuda denna ölklass i vanliga butiker. Det splittrade nästan alla partier.
Gruppledarna gjorde en informell överenskommelse om att lägga undan partipiskan, varje ledamot skulle få rösta helt fritt. För mig som ny i riksdagen – och en av de yngsta – var det uppmuntrande. Själv röstade jag för förbud; några folkpartistiska ledamöterna, främst från Skåne, ville ha kvar ölet i butikerna.
Detta var närmast unikt. Riksdagsledamöter förutsätts rösta med partiet. Visst händer det att någon avviker, vilket man först måste rapportera i riksdagsgruppen.
Det finns frågor där egna samvetet tar över partiprogrammet. Tre liberala riksdagsledamöter röstade i torsdags för att afghanska flyktingbarn ska få en chans att stanna efter att de – på grund av den sega byråkratin – under flera år varit i Sverige i väntan på besked. Det är ett exempel på när samvetet ställs mot formella beslut.
Man kan föreställa sig att frågor om religiösa friskolor, böneutrop och annat som blivit aktuellt i kölvattnet av flyktingströmmen leder till samma konflikter. Då och då kolliderar den egna övertygelsen med ett partis ståndpunkt. Självfallet finns riksdagsvoteringar där partilinjen inte får överges, främst budgetomröstningen.
När Margot Wallström var ny i riksdagen satt hon samtidigt i SSU:s verkställande utskott. En dag röstade hon mot en av de ståndpunkter SSU drev. Jag gick fram till henne och levererade en ironisk kommentar. Hon svarade: – Jag drev frågan i riksdagsgruppen! Det kan ses som rimligt, men det skedde i en situation då en enda röst avgjorde riksdagsbesluten.
När vi röstar i allmänna val är det både på partier och individer. En del riksdagsledamöter blir inkryssade. Det är naturligt att de då fullföljer vad de sagt i valkampanjen.
Om partierna oftare låter ledamöterna rösta fritt skulle med all sannolikhet riksdagsledamöterna som individer bli mer uppmärksammade, mer kända och också bättre förankrade.
OLLE WÄSTBERG