18 Januari 2016

Polarisering och hot mot demokratin bör mötas med medborgerligt inflytande

Demokratiutredningen – små steg för förändring


Demokratin fungerar – men är ojämnt fördelad


Svensk författningspragmatism och amerikansk konstitutionalism


Folkmotion och kommunala folkomröstningar


Fler journalister i kommuner än på tidningar


Flyktingkrisen har fått civilsamhället att fungera


Den lokala demokratin har svagheter


Fullmäktige på åskådarläktaren


Människor med funktionsnedsättning lämnas på demokratins bakgård


Försök med 16 års rösträttsålder i vissa kommuner?


Vad händer nu?

Polarisering och hot mot demokratin bör mötas med medborgerligt inflytande


Svenskarnas förtroende för demokratins institutioner är fortsatt stark. Samtidigt visar opinionsinstituten på ett stigande misstroende för de ”styrande”. Vi ser dessutom en allt större polarisering i debatten.

Behovet av sammanhållning och beslut med grundläggande konsensus ökar under det tryck Sverige utsätts för. Just nu handlar det om flyktingkrisen, men vi kan utgå från att globalisering, digitalisering, effekten av demografiska förändringar liksom klimathotet kommer att skapa situationer som utmanar grunderna för demokratin.

Extrempartier växer i Europa. Den islamistiska extremismen, terrordåden i Paris och Köpenhamn, ger näring åt dem som vill ha regimer med snabb handlingskraft, frigjorda från demokratins tröga processer.

Subkulturer med egna regler får inte utvecklas i ett rättssamhälle. Om medborgarna upplever att det som är självklara gemensamma uppgifter inte utförs finns ett hot om att människor tar saker i egna händer.

I denna situation bör svaret på utmaningarna ligga i att utveckla en mer inkluderande demokrati, där beslutsprocesserna ger människor ett mer jämlikt inflytande. Den som fått vara med och bestämma och uttrycka sin uppfattning är också mer benägen att acceptera beslut som tas.

Utredningens huvudsekreterare Daniel Lindvall och jag skriver om detta och om några av utredningens många förslag i Dagens Nyheter idag.
http://www.dn.se/debatt/lat-folket-lagga-forslag-till-riksdag-och-kommun/

Demokratiutredningen – små steg för förändring


I juli förra året tillsattes jag av alliansregeringen som utredare av en fördjupad demokrati. Den nuvarande regeringen har inte ändrat upplägget. Jag har haft ett kompetent sekretariat, och utredningens arbete har följts av en parlamentarisk referensgrupp och en expertgrupp.

Demokratiutredningen är ingen författningsutredning. Sådana ska vara breda och parlamentariska. Vår uppgift är främst ”mellanvalsdemokrati”. Sverige går till val mer sällan än de flesta demokratier. Det ökar kravet på olika former av medborgarinflytande mellan valen. Att endast 15 procent av medborgarna tycker sig kunna påverka politiska beslut på nationell nivå mellan valen är inte bra.

Den nya digitala tillvaron har fört fakta, beslutsprocesser och debatt närmare människor. Det ställer ökade krav på kanaler för påverkan. De politiska partierna har mist en miljon medlemmar sedan 1980-talet. Partierna har försvagats och har inte lika bred förankring som tidigare. Även det motiverar att vägar öppnas för politiskt inflytande vid sidan av partierna och de allmänna valen.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2833865-partierna-maste-sluta-vanda-ryggen-at-valjarna

Jag satt själv i den förra regeringens Globaliseringsråd, som efter två års arbete och 35 rapporter i huvudsak lades i skrivbordslådan. Maktutredningen, 1990-talets demokratiutredning och Framtidskommissionen är också exempel på utredningar som tillfört kunskap, men lett till ganska lite konkret. Det har fått mig att vara varsam med reformer, välja att ta små steg, förankra och få tillstånd en kvalificerad juridisk granskning av våra förslag.

Våra förslag är knappast omstörtande. Många handlar om att öppna för olika former av försök med fördjupad lokal demokrati och breddat folkligt engagemang. I filosofen Karl Poppers anda bör också samhällsbyggande vara experimentellt och influeras av en löpande debatt.

Demokratin fungerar – men är ojämnt fördelad


Medborgarna uttrycker i undersökningar ett stort förtroende för demokratins institutioner och valdeltagandet är högt.

Samtidigt röstar socioekonomisk svaga grupper i mindre utsträckning och har mindre politiskt inflytande än de som också i andra sammanhang är starka. Faktiska klassklyftor, etniskt och utbildningsmässigt utanförskap och bostadssegregation har skapat en situation där de som skulle ha störst behov av politiskt genererade åtgärder har svårast att komma in i politiska församlingar. Inte minst för dessa grupper behövs nya broar in i politiken.

Vi föreslår en rad åtgärder för att öka valdeltagandet. Men det största ansvaret ligger på de politiska partierna, som tycks i stort sett frånvarande i de områden där ”utanförskapet” är högst.

Civilsamhället skulle också kunna göra större insatser. För några månader sedan besökte jag den amerikanska organisationen Coro. Den bildades direkt efter kriget för att de soldater som återvände skulle aktiveras i samhället. Nu arbetar Coro mycket med politisk inkludering av unga och nyanlända.
http://coro.org

En annan grupp med mycket lågt valdeltagande är utlandsboende svenskar; bara 10 procent av alla svenskar utomlands röstar. Här skulle rätt enkla praktiska åtgärder kunna förändra situationen.:
http://www.svd.se/maste-bli-lattare-att-rosta-for-utlandssvenskar

Svensk författningspragmatism och amerikansk konstitutionalism


Sedan den allmänna och lika rösträtten infördes 1919 har förändringarna i den svenska demokratins former varit få, konfliktfria och odramatiska. Vi har en konstitutionell pragmatism. Den svenska konstitutionen präglas också av en minimalism. De flesta av demokratins funktionssätt – främst den kommunala demokratin – är inte grundlagsfästa. När Demokratiutredningen föreslår en rad smärre ändringar faller det in i en svensk tradition av gradvisa reformer av samhällssystemet.

Den svenska traditionen skiljer sig starkt från den amerikanska. Svenska Dagbladets kunniga USA-korrespondent Karin Henriksson (som i slutet av förra året kom med boken ”Reagan”, om president Ronald Reagan) har just gett ut ”Vi, folket…” som översätter och kommenterar den amerikanska konstitutionen. Den är ett i hög grad levande dokument. 1787 års konstitution är fundamentet i amerikanskt samhällsbygge, något nya medborgare får svära på. Sedan 1787 har endast 27 ändringar, de flesta smärre, skett i konstitutionen.
https://www.adlibris.com/se/bok/vi-folket-forenta-staternas-forfattning-9789198281811

Folkmotion och kommunala folkomröstningar


Ett av utredningens viktigaste förslag för att öppna en ventil för direkt folklig påverkan är att vi i Sverige inrättar en ”folkmotion” efter finskt mönster. Det innebär att enskilda medborgare ska kunna väcka förslag till riksdagen samt kommun- och landstingsfullmäktige. Man ska kunna lägga upp ett förslag till motion på en central demokratiportal. Får förslaget stöd av en procent av de röstberättigade ska det väckas och behandlas på samma sätt som motioner från de folkvalda. (Det bör sägas att endast 1,5 procent av riksdagsledamöternas motioner bifalls). Idén är hämtad från Finland, där man bl a fick samkönade äktenskap genom just en folkmotion till riksdagen.

Med folkmotion blir det enklare för var och en att göra sin röst hörd och de stora intresseorganisationernas övertag i opinionsbildningen får en motvikt. Deltagandeklyftorna växer också genom att antalet personer som har politisk idéutveckling, kommunikation och påverkan som heltidssysselsättning ökar. Risken är att enskilda får sämre möjligheter att delta eller bli representerade i politiken och att politisk påverkan i högre grad blir en fråga om resurser. Även här kan folkmotionen spela en roll. Eftersom folkmotionen ska kunna lämnas över internet är den ett verktyg anpassat till dagens nätaktivism.

På den nationella demokratiportal vi föreslår ska det också vara möjligt att ta initiativ till lokala folkomröstningar och samla in namn för att stödja dem. Vi förespråkar inte beslutande kommunala folkomröstningar men har ett antal förslag som skulle få bort grus i maskineriet kring folkomröstningsinitiativen.

Fler journalister i kommuner än på tidningar


Det finns nu fler journalister inom kommuner, landsting och regioner än i traditionella medier. Lokalredaktioner läggs ner på löpande band och de två senaste åren har närmare 900 journalisttjänster försvunnit från traditionella medier. Det är en bekymmersam utveckling. Inte så att lokaltidningarna har slutat redovisa vad som sker i kommuner där det inte längre finns någon lokalredaktion. Men när det inte längre finns en identifierbar journalist på plats blir det inte mycket till kritisk bevakning och genomlysning. Och det kan man inte förvänta sig att de kommunalanställda journalisterna ska bedriva:
http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/kommunerna-tar-oever-nyhetsmatchen-16322

Unga människor överger de traditionella medierna. Det är inte mycket att moralisera över. Men utvecklingen stärker behovet av kunskap om sociala medier och om hur mediernas påverkan fungerar. Allt fler blir vad professor Jesper Strömbäck kallar ”nyhetsundvikare”. Han skriver lite utförligare om detta i en rapport till Demokratiutredningen:
http://tinyurl.com/pcpa9d7
http://www.dn.se/debatt/kunskapsklyftan-riskerar-bli-en-av-de-stora-klassfragorna/

En rad dagstidningar arbetar med att föra in tidningen i skolan och lära ur hur nyhetsurvalet görs. Det är bra.
http://www.mediekompass.se/om-mediekompass/

Vid årsskiftet startar ett nytt och lovande projekt, Mobile Stories, som vill ge unga ett publiceringsverktyg för användarjournalistik och skapa uppmärksamhet för viktiga frågor i resten av samhället. Det kan bli ett sätt att inse hur journalistik fungerar.
http://www.mobilestories.se

Flyktingkrisen har fått civilsamhället att fungera


I utredningen kan vi konstatera att de traditionella folkrörelserna ofta är helt frånvarande i nya förorter och haft svårt att anpassa sig till en ny informationsmiljö.

Men samtidigt har 2015 utmärkts av att civilsamhället verkligen fungerat. Tusentals människor har på olika sätt engagerat sig för flyktingar. Från traditionella folkrörelser till insamling i Fårösund till julklappar till nyanlända barn.

En innovativ verksamhet för att skapa kontakter mellan nyanlända och oss som funnits här drivs av Axfoundation (Antonia Ax:son Johnsons stiftelse för hållbar utveckling). Tanken är enkel: Om fler möts, kommer det att betyda mycket för integrationen och leda till ett öppnare Sverige. Det kan handla om en fika, äta middag, träffas med barn eller snacka jobb med någon med annan bakgrund. Fyra olika projekt ska göra detta lätt.
http://axfoundation.se/oppnadorren-ett-initiativ-av-axfoundation-2/
 

Den lokala demokratin har svagheter


Demokratiutredningen har undersökt hur det ser ut med olika gruppers representation i politiken och hur makten är fördelad. Tyvärr kan vi konstatera att den lokala demokratin idag inte fungerar idealt.

Besluten i den lokala demokratin fattas sällan nära medborgarna. Makten utövas främst av toppolitiker i kommunstyrelsen och i synnerhet av kommunstyrelsens ordförande. I den politikerelit som innehar de inflytelserika uppdragen är kvinnor, unga, utrikes födda och personer med funktionsnedsättning särskilt underrepresenterade. Ordförande är en man i två av tre kommunstyrelser och i de kommunala bolagsstyrelserna är åtta av tio ordförande män. Som så ofta är kvinnor underrepresenterade där den verkliga makten och där pengarna finns.

Tyvärr lämnar nästan hälften av förtroendevalda under 29 år sina uppdrag i förtid. De flesta lämnar politiken på grund av flytt till annan studieort. För att behålla unga i politiken föreslår vi att det ska bli möjligt för fullmäktigeledamöter att ha kvar sitt uppdrag mandatperioden ut trots att man flyttat.

Det är också fler kvinnor än män som hoppar av i förtid. Kvinnor tar oftare uppehåll i sina politiska karriärer för att vara föräldralediga. Avbrotten försämrar kvinnors möjligheter att bli utnämnda till tyngre uppdrag. Vi föreslår därför möjlighet till föräldraledighet för förtroendevalda.

Vi kommer vidare att föreslå att det ska framgå av kommunallagen att kommunerna och landstingen har ett ansvar för trygghetsskapande arbete. Idag blir varannan heltidspolitiker utsatt för våld, hot eller trakasserier. Kvinnor utsätts i betydligt större omfattning än män.
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/vitalisera-den-lokala-demokratin-21583

Fullmäktige på åskådarläktaren


Att nästan varannan ledamot i de kommunala fullmäktigeförsamlingarna övervägt att hoppa av, eftersom uppdraget känns inflytelselöst, är oroande.  När fullmäktigeledamöter upplever sig ha hamnat på åskådarläktaren försvagas den representativa demokratin. Det handlar i hög grad om att stärka fullmäktiges roll.

Ett problem är också att förtroendevalda som når toppen inom politiken tenderar att stanna där. Kvinnor, utrikes födda eller unga saknar inte intresse för att ta sig in i politiken, men de erfarna politikerna vill däremot sällan träda ut och lämna plats åt nykomlingar. Vi har därför utrett ett förslag om att införa en begränsning av antalet mandatperioder som ordförande i styrelsen eller i en nämnd kan sitta.  Vi lägger dock inget sådant förslag, utan det måste vara upp till partierna att bestämma.

http://www.kristianstadsbladet.se/ledare/olle-wastberg-och-daniel-lindvall-lokal-demokrati-inte-sa-demokratisk/

https://politologerna.wordpress.com/2016/01/16/om-fullmaktiges-svaga-stallning-och-varfor-2014-ars-demokratiutredning-inte-foreslar-en-losning/
 

Försök med 16 års rösträttsålder i vissa kommuner?


Det av Demokratiutredningens förslag som på förhand väckt mest diskussion är att genomföra en försöksverksamhet i några kommuner i kommande två kommunala val med sänkt rösträttsålder till 16 år.

16 års rösträttsålder i kommunala val – och i några fall nationella – finns på en rad håll i världen: Skottland, Österrike, Estland, delstater i Tyskland och USA, Brasilien och Argentina. Så idén är inte unik.

När frågan om sänkt rösträttsålder restes i Demokratiutredningen var mitt svar: – Forget it! Jag trodde inte på idén. Men läsning och internationella kontakter fick mig att ändra mig. Det kan vara en bra idé, så låt oss pröva i ett antal kommuner i valet 2018 och 2022. Efter ett sådant försök finns underlag för ett underbyggt beslut.
http://www.expressen.se/debatt/16-aringar-ska-fa-rosta-i-kommunalvalen/

Sverige är en av de demokratier som har längst mellan valen. Det gör att förstagångsväljarna i snitt är drygt 20 år. Om rösträttsåldern sänktes skulle den genomsnittliga åldern bli 18.

En av landets främsta statsvetare, Henrik Ekengren Oscarsson skriver positivt och med mycket underlagssiffror om förslaget.
https://politologerna.wordpress.com/2016/01/09/om-demokratiutredningens-forslag-till-sankt-rostrattsalder/

Människor med funktionsnedsättning lämnas på demokratins bakgård


Människor med funktionsnedsättning är underrepresenterade i politiska församlingar – trots att de är medlemmar i politiska partier i ungefär lika hög grad som andra.

Det finns en rad brister när det gäller att personer med funktionshinder ska ha likvärdiga möjligheter att delta i politiken. Otillgängliga vallokaler, otillgänglig information och lokaler som inte är anpassade används för nämndsammanträden och politiska möten.  Grundläggande förutsättningar för ett deltagande på lika villkor saknas. Det är ovärdigt en demokrati.

Förtroendevalda som behöver personlig assistans eller ledsagarservice får ofta välja mellan att använda sina timmar för det politiska engagemanget eller nödvändiga vardagssysslor. Bland de förslag Demokratiutredningen lägger är att personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att fullgöra förtroendeuppdrag och att extra assistanstimmar därför beviljas för förtroendeuppdraget. Om detta skrev jag en artikel tillsammans med Adiam Tedros, sekreterare i utredningen:
http://www.dn.se/debatt/funktionshindrade-lamnas-pa-demokratins-bakgard/

Vad händer nu?


När 2014 års Demokratiutredning idag överlämnat sitt slutbetänkande till regeringen är det förhoppningsvis början på en process för att fördjupa svensk demokrati. Rent formellt kommer utredningen sannolikt att sändas ut på remiss, tillsammans med Civilsamhällsutredningen och EU-demokratiutredningen, som kommer med sina betänkanden om några veckor.

Sedan blir det dels en process i regeringskansliet och en sedvanlig politisk behandling. Min förhoppning är att detta ska leda till en proposition som gör att en del förslag kan förverkligas efter nästa val.