Obama vann – problemen består
New York efter Sandy
Fiscal Cliff – går USA:s ekonomi över stupet?
USA:s splittrade politik
Hur ska republikanerna hantera sin besvikelse?
Klimat och miljö frånvarande i valet
Vinnande kampanjen hade detaljkunskap om varje väljare
The Boys on the Ipads
Alla svenskar som bevakar USA-valet
Mer pengar, mer reklam
Nästa generation presidentkandidater
Varför konstigheterna med Electoral College?
Ny amerikansk riksbankschef?
Om man inte fått nog
Bjurmans blogg
Raoul Wallenberg-gala i New York
Svenskt i New York närmaste veckorna
Obama vann – problemen består
Barack Obama vann. Dock dominerar republikanerna representanthuset. Den politiska låsningen består.
Jag tillhör dem som inte tror att en president Romney hade lagt om den politiska kursen särskilt mycket. Han brukar kallas för flip-flop eftersom han ständigt byter åsikt. Ett annat sätt att utrycka det är att han är en super-pragmatiker.
De tusentals små beslut en president fattar förändrar ändå landets riktning. När en atlantångare lägger ut från Cardiff märks det inte om den ligger en eller annan grad söder eller norrut i kursen. Men resultatet blir att den hamnar i värmen i Rio eller kylan i Labrador.
Inte minst utrikespolitiskt är det betydelsefullt att Obama får fortsätta. Han har symboliserat det öppna Amerika i en stor delen av världen.
Barack Obama har varit en tämligen valhänt och ineffektiv president. Den som vill läsa en förödande skildring av Vita husets ledarskap kan göra det i Bob Woodwards några månader gamla bok The Price of Politics:
http://tinyurl.com/bwu5q23
Amerikanska presidenter har ofta varit mer långsiktiga och kraftfulla under sin andra period. Den första perioden siktar de på omvalet, den andra på historien.
Låt oss hoppas det också med Barack Obama. Han har jättelika problem att ta itu med.
New York efter Sandy
En vecka efter orkanen Sandy fungerar New York, som jag kom från i förrgår, igen. Det är svårt att hitta tillfälliga bostäder åt de tiotusentals som fått sina hem helt förstörda. Senaste numret av New York Magazine hade en bild som säger mycket om de första dagarna efter Sandy:
http://tinyurl.com/ceep3y8
Jag var i New York under 11 september. En sak är likt: Newyorkarna klarar kriser. Det finns en unik hjälpsamhet. Tusentals frivilliga ställer upp. Människor upplåter sina hem åt dem som inte haft ström eller vatten.
Skillnaden mellan New York och Washington beskrivs ibland som att ”New York is tough, but not mean. Washington is mean, but not tough”. Innebörden är att i Washington är man artig och vänlig, men hugger kniven i ryggen. New York är kantigt och tufft, men under ytan oerhört vänligt.
Det ligger mycket i det, åtminstone när det gäller New York. Den stora staden behöver artighet och vänlighet som smörjmedel. Det märks inte minst under kriser.
Fiscal Cliff – går USA:s ekonomi över stupet?
När kongressen för ett år sedan inte kunde komma överens om att höja USA:s lånetak blev lösningen ett beslut som skulle skrämma fram kompromisser längre fram. I en särskild lag beslöts om kraftiga nedskärningar och skatteökningar som träder i kraft 1 januari. Det är detta som kallas The Fiscal Cliff.
I och med att nedskärningarna gäller centrala sociala program och försvaret skulle både republikaner och demokrater tvingas till en lösning. Trodde man.
Lyckas inte kongressen under de närmaste sex veckorna komma överens innebär det en åtstramning som motsvarar 4-5 procent av BNP – kraftigare än åtstramningsprogrammen i Grekland och andra krisande europeiska länder.
Skulle så ske bryts den ekonomiska uppgången i US och landet kan kastas in i en recession – som ironiskt nog kommer att öka underskotten i USA:s statsbudget. Det kommer i sin tur att förlänga och försvåra den europeiska krisen.
Det finns en lösning 2010 tillsattes en kommitté med representanter för båda partierna: Simpson-Bowles. Den lyckades inte enas, men majoriteten kom med ett förslag till långsiktiga besparingar och skatteökningar. Ungefär tre dollar i besparing för varje dollar i skatteökning. Dessutom föreslog den ett budgetpolitiskt regelverk. Det var ett förslag som schabblades bort av Obamas Vita hus.
Nu finns det där som en möjlighet. Skulle inte kongressen klara av detta kommer man sannolikt att höja lånetaket och hitta ett sätt att skjuta på The Fiscal Cliff. Också det vore ett misslyckande, men mindre förödande för.
USA:s splittrade politik
Det finns de som säger att den amerikanska författningen medvetet byggde in handlingsförlamning för att begränsa statens makt. Det är fel. Grundlagsfäderna tänkte inte i partipolitiska termer, utan i att valda individer skulle tvingas komma överens. Partierna var länge åsiktsmässigt hetrogena.”Southerns Democrats” var konservativa och ofta rasistiska. ”Rockefeller Republicans” var progressiva och stod öststatsdemokraterna nära.
Men när sydstatsdemokraten Lyndon Johnson genomförde de stora medborgarrättsreformerna sprack succesivt den demokratiska koalitionen och partierna blev mer heterogena.
Till detta kommer en utbredd garrymandering, det vill säga att valkretsarna ritats om så att de blivit mer homogena. Ibland som övergrepp från ett dominerande parti. Men oftast i samförstånd mellan demokrater och republikaner som i stället för två omtvistade valkretsar, fått var sin säker. Det innebär att de interna primärvalen i partierna blivit mer väsentliga än de allmänna valen.
I USA, liksom i Sverige, tenderar de aktiva inom partierna att premiera retorisk tydlighet och renlärighet framför kompromiss. Det har inneburit att fler och fler kompromisslösa kommit in i kongressen.
Att sitta i det amerikanska representanthuset är ett tufft politiskt uppdrag. Ledamöterna står för omval vartannat år. Och de flesta fruktar nog mer interna uppror än väljarnas missnöje.
Hur ska republikanerna hantera sin besvikelse?
Den viktigaste frågan under det närmaste året blir vad som händer inom det republikanska partiet. Kommer partiet att röra sig mot mitten – och därmed också bli mer villigt att komma överens i kongressen? Eller blir det fyra år av ställningskrig?
När demokraterna förlorat gång på gång med kandidater som uppfattades stå till vänster – McGovern, Mondale, Dukakis – uppstod inom partiet en rörelse för en mer mitteninriktad politik. Den ledde till en organisation, Democratic Leadership Council (DLC accepterade utlänningar som hade folkvalda positioner och jag var själv medlem fram tills jag började på UD.) DLC var BillClintons politiska bas.
Det visade sig i valet att de utrerade tea-party-politikerna förlorade. Nederlaget för republikanerna i senatsvalet kan i stort sett skrivas på den reaktionen.
Det borde leda till en mer mittenorienterad politik. Sannolikheten är dock liten. Slutsatsen av nederlaget kan bli att den mittenpolitik som representerats av McCain och Romney inte förmår att vinna val. Förmodligen kommer aktivisterna inom partiet att kunna påverka nomineringarna och tämligen lite utrymme lämnas är pragmatism.
Klimat och miljö frånvarande i valet
När New Yorks borgmästare Mike Bloomberg gick ut några dagar innan valet och stödde president Obama var det betydelsefullt. Bloomberg är en av de få oberoende politikerna och har stort anseende.
Intressant är Bloombergs motiv: Klimatfrågan.
Det är troligt att Sandy inte hade med klimatfrågan att göra. Men farhågorna för vad den globala uppvärmningen kan göra med framtida stormar är stora.
I sitt första valtal efter orkanen krävde Mitt Romney lägre bensinpriser. Ingen av kandidaterna har velat tala klimat och miljö. Romney är en utsagd klimatskeptiker, medan Obama i sin valkampanj 2008 lovade att arbeta med klimatfrågorna. Ett löfte han inte höll. Det är inte troligt att den splittrade kongressen kommer att fatta beslut som berör det långsiktiga klimatet.
Vinnande kampanjen hade detaljkunskap om varje väljare
Trots allt tal om de oberoende väljarna, independents, blev det ett mobiliseringsval. Det avgjordes mer av hur många av de trogna.
Valutgången kommer att göra att alla som sysslar med politisk kampanjteknik kommer att läsa Sasha Issenbergs bok ”The Victory Lab: The Secret Science of Winning Campaigns”, som handlar om ”The Ground Game”, alltså om partiorganisationerna, den uppsökande verksamheten och förmågan att lämna rätt budskap till rätt väljare.
tinyurl.com/c4rtv24
Obamas kampanjledare Jim Messina sa tidigt: ”We are going to make 2008 on the ground look like Jurrasic Park”. Det lyckades. Obamakampanjen har grävt fram hundratals fakta om miljoner väljare. De har haft mer upplysningar om enskilda väljare än kreditupplysningsföretag har.
http://tinyurl.com/dxnbhuf
Den typ av register som kampanjerna upprättat – med uppåt 300 uppgifter om väljare – skulle inte vara möjliga i Sverige. Det sätter datainspektionen och tuffare integritetslagar stopp för. T ex att ICA skulle sälja uppgifter om vad vi handlat på våra kontokort till politiska partier. Det kan vi ju vara glada för.
The Boys on the Ipads
En av de första böcker jag läste om amerikansk politik var klassiska ”The Boys in the Bus” (Tim Crouse, 1973). Den skildrar den lilla gruppen journalister som reser med presidentkandidaterna. Med allt starkare sammanhållning och jargong och på ständig jakt efter telefoner för att kunna läsa in sina reportage till hemmaredaktionerna – där de skrivs ut, redigeras, sätts i bly och trycks för att nå läsarna en dag senare.
Idag är det helt annorlunda. Journalisterna är flera, ibland fyller de flera bussar eller en speciell Boing. Rapporteringen sker i realtid. Allt som sägs och kommenteras läggs ut direkt. Kandidaternas tal twitterförmedlas, stycke för stycke.
Den som har en Ipad kan snabbt etablera sig som kommentator som många följer. Helt nya ”medier” som Buzzfeed har dykt upp.
http://www.buzzfeed.com/politics
Men det är också gjort politikerna mer svårtillgängliga och isolerade. Slut är den tid då kandidaterna gick bak i bussen och snackade öppet med journalister, i förvissning om att formuleringarna inte skulle spridas.
Alla svenskar som bevakar USA-valet
Jag behövde inte gå många steg på gatan i Georgetown, Washington dagen innan valet innan jag träffade en svensk bekant. Min gissning är att ungefär 300 svenskar som normalt inte bor i USA – journalister, folk från informationsföretag och politiska partier, opinionsbildare – fanns närvarande i Washington i går kväll. Till det kommer alla de som finns på andra ställen i landet och som besökt valkampanjen de senaste månaderna.
Ungefär 500 svenskar besöker USA för valet. Det beror på ett stort USA-intresse. Men också på en vilja att plocka upp nyheter i själva kampanjande och föra över dem till Sverige. Det är ingen kvalificerad gissning att vi får se micro targeting i valet 2014.
Mer pengar, mer reklam
USA har haft sin dyraste valkampanj någonsin. Den här gången ledde ett beslut i högsta domstolen till att Super PAC:s kunde bildas, självständiga kampanjkommittéer som kan ta emot pengar utan begränsningar. Resultatet har blivit en valkampanj som kostat sex miljarder dollar.
thecaucus.blogs.nytimes.com/2012/10/31/total-cost-of-election-could-be-6-billion/
I och för sig innebär det bara några dollar per amerikan, men det tvingar politikerna att ägna en stor del av sin tid åt att ragga pengar. Och får dem att snegla åt vad som kan leda till stora bidrag.
En stor del av pengarna har gått till TV-reklam. Aldrig har amerikanerna, främst i de osäkra staterna, översköljts med så mycket reklam. I Nevada sände TV-stationerna 10.000 reklamspots i veckan de sista veckorna.
http://tinyurl.com/b5rxmok
En del siffor tyder på att det var kontraproduktivt. Människor fick nog. Jag förstår dem.
Nästa generation presidentkandidater
Spekulationerna kring 2016 års val redan kommit igång – trots att det erfarenhetsmässigt är för tidigt.
Min tro är att de som oftast nämns på den demokratiska sidan – Hillary Clinton och Joe Biden – kommer att vara överspelade tills dess. Det kommer att vara dags för en ny generation. Starkast är guvernören i Maryland Martin O’Malley och den i New York, Andrew Cuomo.
På den republikanska sidan handlar det om vilken politisk linje man tar. Går man mot mitten finns Chris Christie, Jeb Busch och Jon Huntsman. Annars torde vicepresidentkandidaten Paul Ryan och Marco Rubio från Florida ligga bra till. Rubio som är ”latino” tillhör inte Tea-Partygruppen hos republikanerna, men stödjs av den.
Varför konstigheterna med Electoral College?
USA var nära att få en majoritet bland de röstande och en annan i The Electoral College. Det amerikanska systemet kan vara svårt att förstå. Varför har man inte nationella val där den som får flest röster vinner? Svaret är att USA inte är en nationalstat uppdelad i administrativa områden, utan en federation av stater. Staterna som sänder ombud till The Electoral College väljer gemensamt president. USA har för övrigt 50 olika vallagar.
När The Electoral College skrev in i den amerikanska konstitutionen 1787 fanns inte nationella valkampanjer, utan olika delstater kom ofta med sin ”favorite son” till The Electoral College. Sedan blev det förhandlingar och omröstningar. Detta förändrades bara några årtionden senare. Men att ändra den amerikanska författningen är nästan omöjligt.
För att ändra i den amerikanska författningen krävs beslut av kongressens båda hus med två tredjedelsmajoritet. Därefter ska tre fjärdedelar av delstaterna – med två tredjedels majoritet i delstaternas valda församlingar – godkänna.
Därför blir det nästan aldrig några grundlagsändringar och The Electoral College lär bli kvar.
Ny amerikansk riksbankschef?
Den nya Obama-adminstrationen har en rad personfrågor att ta itu med. Viktigast blir de förändringar i högsta domstolen som kommer under perioden. Mer brådskande är ny finansminister efter Timothy Geithner (som f ö talade om Raoul Wallenberg på den amerikanska kongressens högtid i våras). Geithner har sagt att han avser att sluta efter valet. Den mest trolige efterträdaren är i så fall president Clintons tidigare stabschef Erskine Bowles – som ledde besparingskommittén för ett drygt år sedan och som har visst förtroende också bland republikanerna.
Viktigare är om chefen för riksbanken Ben Bernanke väljer att sluta när hans mandatperiod går ut 2014. Fed är en del av administrationen och inte lika självständig som de europeiska riksbankerna. Mest sannolik efterträdare är Janet Yellen, professor från Berkely och uttalad förespråkare för samma sorts politik som Bernanke. Hon är idag vice-chef för Fed.
Om man inte fått nog
Många har nog fått nog av amerikanska valrörelser för en tid. För den som inte har det kommer här två länkar:
Här finns massor av politiska reklamfilmer från 1952 och framåt
http://www.livingroomcandidate.org/
Det här är ett roligt reportage om hur det går till bakom kulisserna i amerikanska presidentvalrörelser
http://www.youtube.com/watch?v=VSilCzj5luE
Bjurmans blogg
Jag gillar den blogg Aftonbladets Per Bjurman skriver om New York. Bjurman har en riktig New Yorkkänsla och älskar Staden. Han fångar den bättre än de flesta. En ny andning när valet är över
http://bloggar.aftonbladet.se/bjurmansnewyorkblogg/
Raoul Wallenberg-gala i New York
Ikväll ska jag (och andra) tala vid en galamiddag för The Raoul Wallenberg Committee of the United States. Det är en amerikansk företeelse som går ut på att ordna en stor middag, med seriöst innehåll och dyra biljetter, för att finansiera något bra.
Och den verksamhet som Raoul Wallenbergkommittén bedriver är bra: I centrum står ett program som heter A Study of Heroes, som går ut på att i skolorna tala om förebilder och varje människas möjlighet att göra skillnad, att ställa upp för andra.
www.raoulwallenberg.org/
Vid middagen kommer New Yorks polismästare Raymond Kelly få The Raoul Wallenberg Award. (Göran Persson är den ende svensk som fått den, just för sitt arbete med att sprida kunskap om Förintelsen till svensa ungdomar.) Men varför en polismästare? Det finns flera goda skäl i Kellys fall. Inte minst att under hans tio år som polismästare har antalet mord i New York hållits på en nivå ca 1800 lägre än under den värsta tiden för drygt 20 år sedan. Det innebär 18.000 färre dödade.
http://tinyurl.com/a28apmx
Svenskt i New York närmaste veckorna
New York lever vidare efter Sandy. Så också massor av svenska aktiviteter.
The Amazing (band med medlemmar från Dungen) spelar på Webster Hall den 10 november.
http://event.websterhall.com/
Lena Einhorn föreläser om Strindberg den 27 november:
http://tinyurl.com/d77dmc3
Den uppmärksammade pianisten Per Tengstrand spelar på Scandinavia House den 15 november.
http://tinyurl.com/al8lmrx
18 filmer med Max von Sydow visas på BAMcinématek, i Brooklyn 27 november -14 december
http://www.bam.org/media/844355/oct-nov-dec_2012_overview_final.pdf
Och för den som längtar efter svensk nostalgi: Julbasar i Svenska kyrkan, 5 E 48th, 16-18 november! (I Washington blir det julbasar 1 december i House of Sweden.)