Magasinet Connoisseur
24 oktober 2012
Svensk ekonomi: Borg alltför optimistisk
Hur kommer det att gå för svensk ekonomi? Att göra en ekonomisk prognos i Sverige hösten 2012 är som att rita en karta under pågående jordbävning.
Det vet naturligtvis också finansdepartementet, konjunkturinstitutet, ekonomistyrningsverket, riksbanken, bankekonomerna och andra som försöker sig på att sätta siffror på läget just nu. Därför spretar också bedömningarna.
Och bedömningarna styr politiken, eller åtminstone politikens möjligheter. 1996 – i upprensningen efter den stora finans- och valutakrisen i slutet av 80-talet och början av 90-talet – infördes en ny budgetlag. Den var ett sätt för riksdag och regering av binda sig själva vid masten. Nu fick inte statsutgifterna öka mer än den ekonomiska tillväxten klarade att finansiera.
Staten ska dessutom ha en procents överskott ”över en konjunkturcykel”. Formuleringen antyder de problem som finns med reglerna. De är tämligen luddiga. Vad är idag en konjunkturcykel, hur lång är den?
1999 blev riksbanken självständig. Också tidigare hade banken kunnat agera med stor självständighet, men man hade kravet på sig att överlägga med finansministern inför viktiga beslut. Riksbanken fick ett enda mål för sin verksamhet: inflationen får inte överstiga två procent.
De skilda målen ger olika fokus och påverkar vilka ekonomiska modeller de olika aktörerna tillämpar.
Borg mest optimistisk
Anders Borg har kommit fram till en högre prognos för den svenska tillväxten än andra bedömare. Därmed klarar han att lägga ett rätt stort reformprogram utan att bryta mot budgetlagen. Borg får fram ett ”reformutrymme” på ca 20 miljarder kr, medan statliga ekonomistyrningsverket sätter det till noll.
Därmed inte sagt att Anders Borg manipulerar; finansdepartementet utgår från underlag från konjunkturinstitutet och andra. Det går inte att hitta på siffror.
Men åtskilligt är rena bedömningsfrågor. Hur blir den privata konsumtionen de närmaste tre åren? Visst finns det undersökningar om konsumenternas planer. Men allt från den allmänna stämningen i landet till vädret påverkar hur mycket vi gör av med. Och konsumtionen är ett viktigt nyckeltal, som styr just tillväxten. Hur man än uttrycker det är prognoser om privat konsumtion en gissning.
Företagen reviderar ner
Mycket ser mörkt ut. Den goda svenska börsen under våren och företagens positiva rapporter förvånade många. Nu reviderar företagen ner sina prognoser och rapporterar minskad orderingång.
Det är inte så konstigt. 2013 tycks bli ett förlorat år för europeisk ekonomi. Sverige är extremt exportberoende; ungefär häften av vår BNP är export. Och när våra största exportmarknader (med undantag för Norge) saktar in påverkar det svenska företag och svensk ekonomi. I flera av våra handelspartner ligger nu prognosen för arbetslösheten mellan tio och femton procent, med en ungdomsarbetslöshet på tjugofem.
Hoppet finns i USA
De asiatiska länderna håller uppe ekonomin lite bättre än resten av världen, men risken är stor att den tjugoåriga boomen i Kina bryts – med stora konsekvenser för världsekonomin. Hoppet ligger i USA, där konsumtionen ökar och en långsam uppgång tycks ha tagit sin början.
Mycket talar för att svenskarna också kommer att strama åt. Visserligen har räntan sänks, men hushållens belåning är stor och bostadspriserna på nedgång. Många hushåll kommer att tvingas sanera sina egna balansräkningar.
Socialiserat sparande i Sverige
Under finanskrisen för tjugo år sedan socialiserades skulderna. Staten tog i praktiken över dåliga lån från flera banker. I dagens Sverige är sparandet socialiserat. Staten har haft överskott, medan hushållen lånat. Nu kommer det att ske en förändring. Hushållen tvingas minska sin belåning, samtidigt som staten börjar gå med underskott.
Det är i enlighet med klassisk ekonomisk teori att staten expanderar i dåliga tider. Men det har blivit ett allt mer trubbigt vapen. När den store ekonomen John Maynard Keynes (tillsammans med svenskarna Bertil Ohlin och Gunnar Myrdal) på 1930-talet fick genomslag med konjunkturpolitiken var ekonomierna nationella och slutna. Det fanns ingen internationell valutamarknad att tala om. Framför allt var det ekonomiska systemet trögt. Globaliseringen och den snabba informationen gör att ett land inte längre kan förändra sin ekonomi i lugn och ro.
Konjunkturpolitiken fungerar sämre
Dessutom är transparensen större. När statsbudgeten börjar gå med underskott måste finansministern pedagogiskt förklara det med de dåliga tiderna. Och TV-tittarna tar åt sig och väntar ett år till med den nya bilen.
Keynes teorier byggde på stimulans i dåliga tider och åtstramningar i högkonjunktur. Politikerna – i de flesta länder – har visat sig vara bra på första delen av receptet, att dela ut pengar. Att när människor äntligen kan andas ut efter en lång period av oro komma med nedskärningar är svårt.
Statsutgifterna bestämda för 50 år sedan
Men det är inte bara politikernas pedagogiska problem eller brist på politiskt mod som gjort att offentliga utgifter rusat iväg. De flesta statsutgifter höjs automatiskt. Richard Rose, brittisk professor i statsvetenskap hävdar att två tredjedelar av alla statsutgifter beror på beslut som tagits för minst ett halvt århundrade sedan. Det är inte lika absurt som det låter. Den allmänna pensionsförsäkringen infördes 1913. ATP-reformen har fyllt 50. De flesta av våra sociala system kom till på 1930-talet. Med vissa förändringar har de sedan levt vidare. Index och fasta regler ger löpande effekter. Systemen ska fungera i en verklighet man inte kunde föreställa sig när de startades.
Hur kommer det då att gå för svensk ekonomi? Den stabilitet som finns i grunden kommer säkert att gynna de flesta. Något italienskt eller spanskt elände får vi inte. Och så småningom måste också svenskarna byta den gamla bilen och ersätta den trasiga tvättmaskinen. Men för 2013 är – som ekonomerna säger – ”riskerna på nedsidan”.
Politikernas makt över ekonomin har minskat. Att styra de ekonomiska förloppen blir allt svårare i den globaliserade ekonomin.
– Men hur ska vi kunna klara ekonomin i det långa loppet?
Keynes, fick frågan eftersom han förespråkade att staterna skulle låna och spendera i dåliga tider för att få upp efterfrågan i ekonomin och därmed få hjulen att rulla. Men skulle det fungera i det långa loppet?
Keynes svarade:
– I det långa loppet är vi alla döda.
I själva verket dog Keynes för 66 år sedan. Och vi står där med det långa loppet.
OLLE WÄSTBERG