Nyhetsbrev 29 JANUARI 2012

Raoul Wallenbergåret har startat

Kortsiktigt ljusare i amerikansk ekonomi


USA står militärt starkt


Valet i USA avgörs av entusiasmen


Amerikanska och svenska skatter


Numera betyder partiledarna nästan allt


Måste en partiledare sitta i riksdagen?


Dåliga offentliga skolor leder till dyra privata


Både SAS och huvudkontor behövs hos oss


High Line – New York Park som inte bör missas


New Yorks 101 bästa krogar


Trevlig nykomling


Svensk musik av olika slag i New York


Svenska New York-bloggar

Raoul Wallenbergåret har startat


Raoul Wallenbergåret 2012 har nu kommit igång. Den 17 januari – den dag då Raoul Wallenberg sågs för sista gången innan han fördes till sovjetisk fångenskap – öppnades Svenska institutets utställning i Budapest. Samma dag skedde något unikt: Hillary Clinton och Carl Bildt  publicerade en gemensam artikel. Det är unikt att USA:s utrikesminister skriver en gemensam artikel. Detta visar den internationella betydelsen av Raoul Wallenberg.
http://www.nytimes.com/2012/01/17/opinion/wallenbergs-life-giving-legacy.htmls
 
Intervjun i Svenska Dagbladet med Raoul Wallenbergs syster Nina Lagerggren är värd att läsa:
http://www.svd.se/kultur/minnet-bleknar-inte_6768721.svd
 
Den 26 januari uppmärksammades Förintelsedagen och Raoul Wallenberg vid en stämningsfull ceremoni i Stockholms synagoga och där jag talade om Raoul Wallenberg:
http://svtplay.se/t/174779/minnesdagen_over_forintelsens_offer
 
Raoul Wallenbergåret kan följas på webben och Facebook:
http://raoulwallenberg2012.se
http://www.facebook.com/pages/Raoul-Wallenberg-2012/255176844545300
 

Kortsiktigt ljusare i amerikansk ekonomi


För första gången har amerikanska Federal Reserve, motsvarigheten till Riksbanken fast med en mindre politiskt självständig ställning, gjort en “räntebana”. I denna prognos över de kommande årens ränta tror Fed att USA kommer att ha nollränta ända till 2014.
 
Det är en pessimistisk bedömning som står i kontrast till att de flesta indikatorer pekar åt rätt håll, att dollarn är stark och att placerare betraktar USA som så riskfritt att man bara kräver en dryg procent för att låna ut till landet.
 
Mycket tyder på att amerikanernas styrka visar sig igen. Människor söker sig till nya jobb, vågar konsumera. Samtidigt har ingenting hänt med de grundläggande problemen, d v s de jättestora underskotten.
 
Det ser just nu lite ljusare ut i amerikansk ekonomi. Men någon gång kommer underskottsproblemen ifatt. Fed har också i veckan annonserat om ytterligare “quantitative easing” vilket är ett fint uttryck för att trycka pengar. Det är svårt att tro annat än att ökande penningmängd, förbättring på arbetsmarknaden och nollränta är ett recept för ökad inflation. Inte i år, men kanske nästa.

USA står militärt starkt 


President Obama bryter med den årliga ökningen av de amerikanska försvarsutgifterna och föreslår en minskning. Försvaret ska kosta mindre, men bli smartare.
 
Det har föranlett de republikanska presidentkandidaterna till samfällda attacker om att USA befinner sig i utrikespolitiskt förfall och att USA:s makt skulle minska över hela världen.
 
Det är tankar som bemöttes väl i New York Times för en tid sedan. http://tinyurl.com/7tkjv2w
 
Nu har Obama fått eldunderstöd av en av de neokonservativa i USA, dessutom rådgivare till Mitt Romney, nämligen Bob Kagan, som kallar talet om USA på dekis fölfr en myt:
http://tinyurl.com/7kyosdn

Valet i USA avgörs av entusiasmen


I Sverige är det dålig stil att inte rösta. Vi har ett av världens högsta valdeltagande och om vi inte gillar något parti tar vi det minst dåliga.
 
I USA är kulturen annorlunda. Jag träffar ofta samhällsorienterade och engagerade människor som har låtit bli att rösta. Det är också en – av flera – förklaringar till att valdeltagandet i presidentvalen ofta ligger kring 55 procent. Förra valet var ett undantag. Då lyckades Barack Obama entusiasmera nya grupper att gå till valurnorna.
 
Med lågt valdeltagande blir det viktigt att mobilisera kärngrupperna. För republikanerna idag Tea Partyrörelsen och de evangeliskt kristna.
 
Den – trots att mycket kan hända – sannolikaste republikanske presidentkandidaten är Mitt Romney. Han har en lång historia av att just misslyckas med mobiliseringen. Samtidigt har Barack Obama gjort sina kärnväljare, och många av dem som röstade för första gången 2008, besvikna.
 
Nästa val kommer att avgöras inte av vem som får mest sympatier, utan av vem som lyckas väcka mest entusiasm.

Amerikanska och svenska skatter


Det finns ofta en föreställning om att amerikanerna betalar så mycket mindre skatt än vi i Sverige. Det är både sant och inte sant.
 
Det svenska totala skattetrycket (skattekvot) ligger på ca 47 procent.  USA har häften så högt skattetryck. Orsaken är att momsen är låg eller obefintlig. Samma sak gäller delstatsskatten. Florida har t ex ingen skatt. Däremot är fastighetsskatten på de flesta håll högre än den någonsin varit i Sverige.  USA har inte heller arbetsgivareavgifter av vårt slag.
 
Däremot är den federala inkomstskatten i teorin ganska hög, mellan 10 och 35 procent. Dock är möjligheten att dra av betydande, vilket gör att en stor del av de högsta inkomsttagarna inte betalar någon federal skatt. Vanliga löntagare kan dock i en del fall ha en marginalskatt på närmare 50 procent.

USA beskattar kapitalinkomster ungefär som i Sverige. Mitt Romney har anklagats för att bara betala 15 procent av sin jätteinkomst i skatt. Men Romney har enbart kapitalinkomster. I Sverige skulle han fått betala 22 procent.

Numera betyder partiledarna nästan allt


Senaste veckans politiska dramatik i Sverige har handlat om partiledare hos socialdemokraterna och kristdemokraterna.
 
Och Sverige har för första gången fått en partiledare direkt från facket. Det har aldrig förekommit att en facklig ledare eller företagsledare blivit partiledare. Och ingen från facket eller företagen har överhuvudtaget lyckats särskilt bra i politiken. Kanske blir Stefan Löfvden den förste.
 
Medias kommentatorer har ofta kommit tillbaka till att det inte handlar om person, utan om politik. Jag tror att det i allt mindre utsträckning är sant. Vem som är partiledare betyder alltmer i svensk politik. Vi håller på att få ett presidentvalstänkande.
 
När väljarna går till val funderar de på om det parti de tänker rösta på har en partiledare som skulle duga som statsminister. Människor intresserar sig dessutom allt mindre för politikens olika sakfrågor, och personfrågorna blir viktigare.
 
Själv menar jag dessutom att utvecklingen är så snabb och internationaliserad så att ställningstaganden i enskilda sakfrågor tenderar att bli dagsnoteringar. De valdas långsiktiga inriktning och integritet – vad som i USA brukar kallas “character” – är viktigare.
 
Dessutom är tvåstegshypotesen död. Detta var en tankegång som dominerat under efterkrigstiden, nämligen att opinionsförändringar sker genom att politiska och andra ledare påverkar lokala “opinionsbildare” som sedan vid kaffeborden på jobben påverkar en större grupp. Numera går opinionen direkt via TV-skärmarna och människor talar om annat vid kaffeborden.

Måste en partiledare sitta i riksdagen?


Det har sagt att det är en stor nackdel att den nye socialdemokratiske partiledaren Stefan Löfven inte sitter i riksdagen. Jag tror – tyvärr – inte det har så stor betydelse.
 
Visst finns det exempel på att partiledare som inte varit riksdagsledamöter haft det besvärligt. T ex Ulf Adelsohn, men det berodde mest på att hans företrädare fanns kvar i riksdagen och inte var särskilt tystlåten. Den tid då riksdagen var politikens hjärta är tyvärr förbi. När jag var mycket ung ledarvikarie på Expressen skulle alltid ledarsidan ha någon som satt på riksdagsläktaren. Idag sitter nog ledarskribenterna lika ofta på debatter i tankesmedjor som i riksdagen. Den politiska offentligheten har förflyttats.
 
Maria Leissner var partiledare utanför riksdagen. Men hon valdes i strid och många av hennes motståndare fanns kvar i riksdagsgruppen, vilket gjorde att den blev ett alternativt maktcentrum i partiet. Man kan nog förutsätta att socialdemokraterna kommer att lägga ner viss omsorg på att skapa intern enighet.
 
Stora partiledardebatter hålls två gånger om året, Det är alltså fyra kvar innan valet. Som regel – men inte alltid – ägnas de några minuter i nyhetsprogrammen. Frågestunderna i riksdagen sänds i Kunskapskanalen. Jag beklagar det, men det som sker i riksdagen lyckas inte väcka mycket intresse utanför den krets som består av oss politiska nördar.

Dåliga offentliga skolor leder till dyra privata


En av svagheterna på Manhattan är att åtskilliga offentliga skolor – dock långt ifrån alla – håller dålig kvalitet. När bostäder ligger nära bra skolor brukar det anges i fastighetsannonserna.

Detta har i sin tur lett till ett ökat tryck på de få privata skolorna. Och de har börjat ta ut kostnader som är enorma. Nu verkar det som att The Dalton School, på 89th mellan Lexington och Park Avenue kommer att gå över 40.000 dollar för ett läsår. Och det är åtskilliga skolor som ligger över 30.000 dollar.
http://tinyurl.com/7mbhaqf
http://tinyurl.com/77emvvs

Både SAS och huvudkontor behövs hos oss


Det finns en tydlig tendens att företag flyttar sina huvudkontor till andra länder. Även om produktionen ligger kvar i Sverige innebär det att marknaden för kvalificerade jobb minskar, att högkvalificerade kringtjänster försvinner och att succesivt fler i ledningen kommer att sakna band till Sverige. Det innebär i sin tur minskade långsiktiga investeringar i Sverige.

I en globaliserad värld är det inte så konstigt att huvudkontor flyttar. Men det tycks bara gå i en riktning, och det är inte bra för svensk konkurrenskraft. Det finns länder i Europa, till exempel Storbritannien, Schweiz och Nederländerna, som lyckats behålla många huvudkontor och också attrahera nya.

Regeringens globaliseringsråd föreslog för några år sedan att Sverige borde skaffa sig en “huvudkontorsstrategi”. Det handlar både om ägarbeskattning, bättre fungerande expertskatt, bättre infrastruktur, inte minst bra flygförbindelser, bl a från Arlanda (som för övrigt borde byta namn till Alfred Nobel Airport).

Det är också mot den bakgrunden man ska se flygbolaget SAS ställning. Om SAS skulle slukas av någon internationell jätte är det givet att direktflyget fån nordiska huvudstäder till viktiga destinationer minskar. Vid nästa kris kan de skandinaviska huvudstäderna bli matarstationer till Hamburg och London. Inom ramen för EU:s konkurrensregler är det därför en strategisk näringspolitisk uppgift att bevara SAS.

High Line – New York Park som inte bör missas


High Line – den nya utsträckta parken på de gamla upphöjda järnvägsspåren – har nu öppnat ytterligare en sektion och går från  Gansevoort Street i Meatpacking District till 30th Steet. Nästa steg är att den ska avslutas på Hudson Yards.
http://tinyurl.com/6oazrz9

High Line är en smal, utsträckt park och har snabbt blivit oerhört populär. Varma dagar kan det vara svårt att komma fram. Restauranger och butiker växer upp under och kring parken. Whitney museum kommer att öppna om några år vid början av High Line.  Den är dessutom en privatfinansierad park. Vi var med på en av de första insamlingsmötena för nästan tio år sedan.

I höstas kom en intressant bok om hur High Line kom till: “High Line: The Inside Story of New York City’s Park in the Sky.”
http://www.thehighline.org/about/high-line-book

New Yorks 101 bästa krogar


New Yorks Magazines mycket inflytelserika matskribent Adam Platt har gett sig på idén (“the reckless, possibly insane idea”) att ranka de 101 bästa restaurangerna i New York:
http://tinyurl.com/6n2j7lq

Toppar gör Eleven Madison Park,. Le Bernardin, Per Se, Momofuku Ko, Craft. Föga förvånande.

Intressant är att Gramercy Tavern nu kommer bland tio-i-topp, liksom Corton i Tribeca och Torrisi Italian Specialities på Mulberry Street.  Balthazar i Soho har rasat från plats 19 till plats 71 på listan. Orättvist, tycker jag.

Trevlig nykomling


Fish Tag på Upper West, 222 West 79th är en av de bättre nykomlingarna i New York under förra halvåret. Uppfinningsrikt kök med tyngdpunkt på fisk. Modern, snygg inredning. Drar en ganska unga publik, men New Yorks krogar är sällan särskilt åldersuppdelade.
http://www.fishtagrestaurant.com

Svensk musik av olika slag i New York


Under den närmaste tiden blir det flera svenska musikinslag i New York.

Till Galapagos Art Space i Brooklyn kommer bl a Nina Persson på torsdag.
http://newyork.timeout.com/music-nightlife/nightlife/2547051/sweden-under-the-bridge

Samma dag spelar den svenske klassiske gitarristen Johannes Möller i Carnegie Halls Weill Recital Hall.
http://www.carnegiehall.org

Senare i månaden, den 21 februari, blir det dansfilm. Labyrinth Within av Pontus Lidberg på Baryshnikov Arts Center.
http://www.bacnyc.org

Svenska New York-bloggar


Den tämligen heltäckande New York Inpsiration ger tips om allt från hotell till shopping och nattklubbar:
http://www.newyorkinspiration.com/

Daniel Svanbergs personliga blogg Ett annat New York följer en aktiv och nöjeslysten svensk dag för dag i New York, med viss tyngdpunkt på Lower East Side.
http://ettannatnewyork.blogspot.com/