Livsstilsmagasinet Bona Vita
April 2010
Hur kan du som bott i New York delta i kampanjen mot skyskrapor i Stockholm?
Frågan ställdes nyligen till mig i ett engelskspråkigt radioprogram.
Bra fråga.
När jag jobbade i New York hade jag mitt kontor på 45:e våningen. Jag har hyrt tillfällig bostad på 32:a våningen. Det är toppen – på många sätt. Jag delar inte den uppfattning som ibland förs fram att det är fel på höga hus och att det på något sätt skulle vara omänskligt.
En del av New Yorks skönhet ligger i dess arkitektur, inte minst de höga husen. Empire State Building, Chrysler Building och Rockefeller Center. FN-huset vid East River. Lever Building och Seagram Building på Park Avenue, två av modernismens mästerverk.
Samtidigt ska man komma ihåg att de flesta hus i New York är låga. Lower East Side, Tribeca, Soho, East Village, Grennwich village, Meatpacking har med få undantag inga höga hus.
Det är också en långt besvärligare och tidskrävande process att få byggnadstillstånd i New York än i Stockholm. De flesta nya projekt blir omdebatterade och får gå igenom många instanser. Det gäller särskilt de höga husen, som ju skapar luft för dem som bor där men slagskuggor över andra.
Jag var drivande för att få till stånd ett monument i New York över Alfred Nobel och de amerikanska nobelpristagarna. Det krävde 24 olika sammanträden (och mångdubbelt fler informella kontakter) med olika myndigheter och valda organ för att få tillstånd att sätta upp Sivert Lindbloms# skulpturala minnesmärke..
Men Stockholm är inte New York. Stockholm utmärks av sina proportioner och att vara en stad byggd på öar. Just vattnet är en väsentlig del av staden.
Just nu plöjer en rad beslut, avgörande för Stockholms framtid, sig fram genom kommunala förvaltningar och beslutsorgan. Varje stad omformas successivt. Men de beslut som fattas idag kommer inte bara att gälla dagens beslutsfattare utan präglar Stockholm för generationer framåt.
På 1950-talet började den process som ledde till att Stockholms kärna revs och ersattes med Hötorgscity. 16- och 1700-talen fick ge vika för glas och betong. Ingen dålig arkitektur, men det är svårt att föreställa sig att ett sådant beslut skulle kunnat fattas idag. Då förknippades Klara med torrdass, fattigdom och tuberkulos. Hade det fått stå kvar hade de gamla husen idag varit restaurerade, fyllda av reklambyråer och dyra bostadsrätter.
Idag är inte faran i att hela områden rivs. Nu är det punktinsatser som gäller. Den som vill veta vad en ”punktinsats” är kan ställa sig på Söder Mälarstrand och se på det som heter ”Stockholm Waterfront” – en svart koloss som tar andan ur Stockholms stadshus. Ett hus som rycker bort proportionerna och skapar en blytyngd åt området.
Men Waterfront är bara den första byggnaden i ett stort projekt. Nya stora hus ska byggas omkring kongresscentret. Stockholms stadsfullmäktige har i princip gett klartecken för en överdäckning av järnvägsspåren utmed Klara strand. Västra City kallas projektet. En god idé – om inte utformningen, enligt planerna, skulle skapa en tung mur utmed Klara sjö och förvandla innerstadens silutt. Känslan av en ö som stiger upp från stranden försvinner. Massiviteten blir påtaglig.
Ledande Stockholmspolitiker från moderaterna och centern vill ge subventioner för företag som bygger högt. På dagordningen står en skyskrapa mitt emot Centralstationen på Vasagatan. Den kommer i blickfånget för Klara kyrka och sträcker sig långt över kyrktornet. Mellan Cityterminalen och gamla postterminalen ska nästa skrapa stå, i farlig närhet av av och högre än stadhustornet. Och över 40 våningar ska resas i två höghus den nya stadsdelen vid Norra Station. Tors torn blir Stockholms högsta byggnader och kommer att lägga sin skugga över delar av Vasastaden. Från Söder och Skeppsholmen kommer de att stå upp som kaninöron över Slottet.
Slussen har tjänat ut och en ny överfart ska byggas. Också här planeras inte bara broar, utan nya jättehus. Framför Stadsgårdens KF-hus och Katarinahissen – som blir skymd – och hela vägen till området norr om Hiltonhotellet finns skissat tunga, stora hus. Effekten blir att strandkänslan byts mot en mur. Staden lyfter sig inte stegvis från vattnet, utan i kompakt klumpighet.
Stockholms arkitekturhistoria är full av missade chanser. Moderna museet blev en ganska feg, undflyende byggnad. Det senaste tillskottet, Folkanhuset på Östermalmstorg, blev dussinmodernistiskt.
Chanser finns än. Den obebyggda tomten bakom Nationalmuseet ropar på ett intressant projekt med nyskapande arkitektur. Och bra arkitektur är på intet sätt identisk med höghus. Jag var nyligen i Oslo där man i den gamla hamnen byggt den arkitektoniskt intressanta nya operan. Kring den är nya byggnader är ett stadsbibliotek och ett museum för modern konst på väg.
Motiven för jättebyggnaderna i Stockholm är delvis ideologiska – en tro att en modern storstad kräver centrala skyskrapor.(Har de aldrig varit i Paris?). Delvis ekonomiska; för att få ekonomi på kort sikt krävs stora kontors- eller bostadsvolymer. Norge har oljan som kan finansiera en arkitektur som inte behöver ge omedelbar avkastning. Det har inte vi – men vi behöver inte låta kortsiktigheten styra till den milda grad som nu sker.
Stockholm har tre byggnader som är turistmagneter on internationellt kända: Stadshuset, Stadsbiblioteket och Skogskyrkogården. Det ligger ekonomi i att värna dem. Nyligen skrinlades förslaget att bygga om och förvandla Stadsbiblioteket. Stadshuset hotas av skyskrapor och Västra City-byggnationen.
New York är ”världens huvudstad”. Stockholm är en skärgårdsstad. Det går att älska båda för vad de är.
OLLE WÄSTBERG