Obama vill regera från mitten
Obama/No Drama
Valrörelse i det blå om ekonomin
USA och frihandeln
Siffersite
Brottsligheten spelade ingen roll i valet
Hur hanterar republikanerna nederlaget?
Sverige i valrörelsen
Uppåt 200 svenskar bevakar valet i Washington
Varför val på en tisdag? Valför elektorer?
Lite om Washington
Obama vill regera från mitten
Ett tema från republikanerna under valkampanjen har varit att Obama är ”vänster”. Det kan stämma med hur han röstat i senaten. Men hans tema i valkampanjen har varit att USA behöver en ny sorts politik, måste lämna blocktänkande och motsättningar. Han vill vara en ”postpolitiker” som bryter upp de gamla politiska bindningarna, bl a kring moralfrågorna och för in ett nytt politiskt arbetssätt.
Det mest sannolika är att han fullföljer den linjen och söker breda uppgörelser. Tyngden i recessionen talar också för det. Problemet kan ligga hos det egna partiet – när nu demokraterna blivit så starka tycker många i kongressen att det är skördetid. Och det är kongressen och inte presidenten som beslutar om lagar och budget.
Obama tänker behålla sin valorganisation, ”The Movement”, också efter valet. På så sätt kan han ha en egen plattform och en möjlighet att brett förankra sin politik. Minuterna innan han steg upp på podiet i Chicago för att tacka fick vi som prenumererar på hans nyhetsbrev en hälsning med uppmaning både att fortsätta arbetet och att donera pengar.
Obama/No Drama
Utmärkande för Barack Obamas ledarstil har varit lugnet och systematiken. Hos motståndarna (först Hillary Clinton sedan John McCain) har det varit gott om intriger och interna bråk. Obama har lagt stor vikt vid att välja medarbetare som verkligen är lagspelare.
Från det kan man också dra slutsatser om vilka han kommer att utse till ledande positioner i administrationen.
Det dröjer innan vi får veta, men en rimlig förmodan är att New Mexicos guvernör, tidigare FN-ambassadören Bill Richardson får en central position, kanske utrikesminister. (En post där också John Kerry nämns. En annan tänkbar utrikesminister är den republikanske senatorn Richard Luger.
Obama lyckades under finanskrisen samla ett starkt ekonomiskt team omkring sig. Hans långvarige ekonomiske rådgivare Augustan Goolsbee, kommer att spela en viktig roll. Finansminister? Kanske Timothy Geither som nu är chef för den amerikanske riksbankens New York-avdelning.
Och vem blir chief-of-staff, den centrala positionen i Vita huset? En indikation är John Podesta, som hade jobbet en stund under Clinton, och nu leder Obamas grupp för att bygga upp arbetet i och bemanningen av Vita huset.
Hillary Clinton? Min tro är at hon inte kommer att erbjudas någon av de mest centrala positionerna. Möjligen FN-ambassadör, som också är en regeringspost. Ett rykte säger att hon skulle utses till ledamot av Högsta domstolen. Det kommer dock kraftigt försvåra samarbetet med republikanerna.
Valrörelse i det blå om ekonomin
Den amerikanska valrörelsen har varit i det blå vad gäller ekonomin. Det är ju inte unikt för USA – men kandidaterna har låtsats som de har massor av pengar att använda för utgifter och skattesänkningar samtidigt. I själva verket har USA ett större budgetunderskott än någon nation någonsin haft. På 80-talet sparade amerikanerna tio procent av sina inkomster, nu är siffran nära noll.
Bill Clinton tog över ett stort underskott och under hans tid vändes det till ett överskpott. Den som brukar ges äran av detta är Robert Rubin som i en intressant, men inte helt övertygande, artikel i New York Times pläderar för en kombination av kortsiktiga reformer och utgiftsökningar för att få igång ekonomin och långsiktiga åtgärder som skapar trovärdighet för att underskotten ska minska på sikt.
<http://tinyurl.com/6y8ymt>
Sannolikt är det dock den balansgången Obama tänker försöka sig på. När den nye presidenten tillträder den 20 januari har dock förutsättningarna förändrats kraftigt från både vad som gällde när valprogrammen skrevs och hur det ser ut idag.
USA och frihandeln
Gordon Smith, republikansk senator och stark anhängare av frihandel vann senatsvalet i Oregon mot demokraten Jeff Merkley som gjort frihandelsmotståndet till kampanjtema. Det var glädjande.
Det är oroande att frihandeln spelat en så stor roll i de lokala valen.. Egentligen inte för vad t ex Merkley sagt i sak. Han vill föra in social- och miljöklausuler i frihandelsavtalen så att länder inte kan konkurrera med dålig arbetsmiljö eller t ex utsläpp. Men om man ska göra det måste man riva upp avtalen och de internationella frihandelsförhandlingarna torpederas. Alla frågor upp på bordet. Riskerna för att världshandeln bromsas – och i praktiken blir mer orättvis – ökar.
Siffersite
Den som verkligen gillar analyser av undersökningar om amerikanska valet kan gå till
http://www.fivethirtyeight.com/
Brottsligheten spelade ingen roll i valet.
Ofta har kampen mot brottsligheten och tuffa tag spelat stor roll i valkampanjerna. Bill Clinton avbröt sin valkampanj för att åka hem till Arkansas och signera dödsdomen för en utvecklingsstörd ung mördare.
I år har dock brottsligheten inte spelat någon roll, trots att åsiktsskillnaderna varit stora mellan kandidaterna. Under den tid Barack Obama satt i Illinois lagstiftande församling tog han en rad initiativ för att mildra straff och minska antalet som satt i fängelse. Under hans tid i Illinois började man DNA-testa fångar som väntade på att dödsdomen skulle verkställas – och fann att flera var oskyldiga. Illinois ställde därefter in alla dödsdomar. McCain har å sin sida i senaten drivit hårda straff.
Obama vill ha hårdare vapenlagar och McCain menar att det är en konstitutionell rättighet för amerikaner att få bära vapen.
Förmodligen speglar ointresset för brottsligheten, att den minskat under 15 år över nästan hela USA. Samt att valets huvudpersoner varit medelklassväljare, ofta i små orter där brottsligheten är låg och där man inte låser dörren på kvällen.
Hur hanterar republikanerna nederlaget?
Vilken väg republikanerna tar efter sitt nederlag blir också central för amerikansk politiks framtid. För det republikanska partiet betyder kanske John McCains förlust mindre – han har aldrig varit populär i själva partiet och partiet drev i årets val en egen valrörelse vid sidan om McCains. McCains avskedstal var storartat och generöst, samtidigt som en del konservativa kommentatorer i TV verkade ganska nöjda över att han förlorat.
Det finns en tendens hos politiska partier att efter ett nederlag ”söka sig till rötterna”, i republikanernas fall att bli mer konservativa, mindre moderna. Detta kan också stärkas av att de senatorer som slagits ut i huvudsak varit mittenpolitiker.
Sarah Palin är den politiker efter Obama som dragit mest folk och entusiasm under den här valkampanjen. Väljer partiet klasskampsvägen (”vi är partiet för dem som inte fått fin utbildning, inte kan utländska språk, inte dricker vittvin, inte bor i storstäder”) är hon kandidaten.
Man kan i stället försöka att skapa sig en egen bas också i ”det blå Amerika”, förändras till ett modernt parti som satsar på entreprenörer och enskilda. Det är ett parti som kanske leds av
Bobby Jindal eller Newt Gingrich.
Första tecknet på vart partiet är på väg får vi när man om någon månad ska välja ny partiordförande.
Sverige i valrörelsen
Sverige har faktiskt spelat en roll – om än marginell – i valrörelsen. Först som förebild vad gäller banksanering. Sedan som avskräckande exempel på skatter och fördelningspolitik.
I en uppmärksammad TV-intervju fick Obamas vicepresidentkandidat Joe Biden förklara att Obama inte alls ville ha en socialistisk politik som i Sverige, där man påstås använda skatterna till omfördelning. I Newsweek försvarar Slates chefredaktör Jacob Weisberg vad Obama sagt: ”McCains attack implies that an Obama presidency would lead us towards the Swedish model. Unlikely.”
http://www.newsweek.com/id/166835
Hela diskussionen är bisarr. Både USA och Sverige har progressiv skatt. Och båda använder skatterna för att omfördela mellan fattiga och rika, sjuka och friska, barn och yrkesarbetande. I olika grad, men inte på något principiellt olika sätt.
Uppåt 200 svenskar bevakar valet i Washington
Det vimlar av svenskar i Washington DC just nu. De svenska TV-kanalerna sänder direkt. Det är knökfullt på valvakan i House of Sweden. Journalister och politiker flockas till Washington. Ledande politiker från samtliga partier finns här; socialdemokraterna har ett 40-tal utsända. Tankesmedjorna och de stora PR-byråerna är väl representerade.
Frågan är vilka kunskaper hela denna brigad kommer att ha med sig hem. Här några förslag:
– Microtargeting, som främst Obama-kampanjen varit bra på, d v s att hitta små sociologiska undergrupper och sedan rikta speciella budskap till dem. T ex föräldrar med barn på montessoriförskolor eller personer som har en viss sorts bilar.
Det fungerar i USA, men är mycket svårare i Sverige där vi har Datainspektionen och förbud mot att samköra register. Men försök får vi säkert se 2010.
– Omedelbara repliker. Man väntar inte till en fråga utvecklat sig eller en debatt avslutats, utan går ut med en gång. Tydligast var detta när McCain i en TV-debatt lite skämtsamt kallade Obama för ”den där”. Inom någon minut var Obama-anhängare ute och postade inlägg på bloggar, fylldes siter, sände grupp-sms etc.
– Nyhetscykeln som aldrig tar paus. Hela dygnet kommer nyheter, inte minst på bloggarna. Det gäller att försöka vara med överallt och ta initiativ hela tiden.
– Den decentraliserade kampanjen. Obama-anhängare har signat in på Obamas nätverk, fått verktyg, men sedan givits förtroendet att agera på egen hand.
Åtminstone är det den mediebild kampanjen velat ge. I själva verket har instruktionerna varit skarpa – från typsnitt (Century gothic + georgia) till budskap och aktiviteter. Frihet, men under kontroll.
– Internet har spelat en ny och dominerande roll. Kampanjen har byggts på Facebook.
Också detta är något av en myt. Visst har många människor mötts via facebook och andra ställen på nätet. Och visst har många miljoner mail sänts och hundratals miljoner dollar samlats in via nätet. De sista dagarna knackade dock frivilliga Obama-anhängare på mer än en miljon dörrar bara i Ohio. Traditionellt, gammaldags och effektivt. En sådan aktivitet kräver entusiasm, en politisk ledare och rörelse som människor är beredda att offra studier och fritid för. Och det låter sig inte överföras genom studiebesök.
Varför val på en tisdag? Varför elektorer?
Skälet är att USA:s författning antogs 1787. Grundlagsfäderna menade att vilodagen inte fick störas av val. Eftersom det kunde ta en dag att resa till valstället fick det bli på en tisdag. Och skörden skulle vara avslutad. Därför sker amerikanska val den första tisdagen i november.
USA är en förbundsstat med 50 olika val och vallagar. När konstitutionen antogs fanns inte riktigt nationella valkampanjer. Man valde representanter till ett elektorskollegium där man sedan röstade och gjorde upp om vem som skulle bli president. Det var länge sedan elektorskollegiet spelade någon riktig roll, men det kommer att finnas kvar.
Det är nästan omöjligt att ändra den amerikanska författningen. Det krävs 2/3 majoritet i såväl representanthuset som senaten. Därefter måste 3/4 av delstaterna godkänna förslaget och i de flesta delstater krävs 2/3 majoritet. Därför har grundlagen bara ändrats 27 gånger på 220 år.
Lite om Washington
”New York is tough but not mean. Washington is mean but not tough.” Så sa det svenskättade TV-kommentatorn Tucker Carlson för några år sedan. Det är träffande. Newyorkarna gillar att tala om hur buffliga de är, men i själva verket är vänligheten stor. Washington domineras av en politiskt kultur som är ytligt vänlig, men där det alltid finns en risk för en kniv i ryggen.
Jag är ju som bekant förtjust i New York. Washington är helt präglat av politiken. Till och med Style Section i Washington Post handlar om politik. Vill man studera politik, politiska sakfrågor, opinionsbildning är Washington den verkliga platsen med möjlighet till stimulerande möten. Men det finns fina muséer, men få restauranger av verklig klass, få konstgallerier. ”The only industry in town is politics.”
Washington har knappast nytänkande kockar, men Sea Catch på 31st Street NW och Granville Moore’s på H Street är bra fisk- och skaldjurskrogar.