Svenska Dagbladet – 19 augusti 2002
Hur kan så många anställda så länge känt till och deltagit i tvivelaktiga bokföringstransaktioner i amerikanska storföretag utan att säga ifrån? Hur kommer det sig att snart ett år efter terrorattackerna den 11 september, nya brister i amerikansk flygplatssäkerhet avslöjas?
Det går att söka svar på båda frågorna i organisationen av det amerikanska arbetslivet, som skapar en kultur av ineffektivitet och tystnad. Den amerikanska kongressen har i sina utfrågningar visat hur den ena byråkratin inte informerade den andra om terrorhoten, papper fördes inte vidare och chefer brydde sig inte om underordnades varningar. För den som bor i USA kommer detta knappast som någon överraskning.
Uppfattningen om USA som ett land med stor effektivitet framstår som en myt för den som ofta konfronteras med lågmotiverade anställda i affärer, med byråkrati och starkt hierarkiska företag. Journalisten Richard Swartz skrev nyligen i SvD att USA, när det gäller service och arbetsliv, påminner honom om Sovjetunionen: ”små öar av kompetens i ett hav av inkompetens”. Träffande skrev han att ”amerikaner nästan aldrig var lediga, men ändå inte fick särskilt mycket gjort”.
Allt sådant är vad nationalekonomerna brukar kalla anekdotiska iakttagelser. Mycket beror på skillnader i kultur mellan Europa och USA, kulturskillnader som för en svensk kan ta tid att upptäcka. Men det är också sannolikt att olika regler inom arbetsrätten ger utslag i arbetsorganisation och motivation. På gott och ont.
Vi besökte för en tid sedan ett storföretag. Det hade nyligen avskedat mer än 3 000 personer. Jag frågade hur de gjorde. Ingen i ledningen förstod frågan. Till slut klarnade det: Jo, de ansträngde sig verkligen. De som skulle få sparken blev uppsökta av personalavdelningen, som förklarade varför det var nödvändigt. Och vad hände sedan?
– Oh, we followed them to the door (Vi följde dem till dörren).
Det var allt. Beslut, omedelbar verkställighet, en veckas lön i handen. Andra företag må ha generösare villkor. Men grunden är att tryggheten i arbetet är låg. Arbetskraften är för många företag utbytbar. Det innebär flexibilitet. Företag kan snabbt dra ner arbetsstyrkan i dåliga tider och lika snabbt gå upp. För nya grupper på arbetsmarknaden, främst invandrare – USA har tagit emot 30 miljoner invandrare de senaste tio åren – är det en fördel.
De får lätt jobb. Det finns också gott om jobb som kräver lite av förkunskaper och som också betalas mycket dåligt. Arbetsrättslagar och avtal i Sverige och Europa gör det långt svårare än i
USA att dra ner på arbetsstyrkan. Sverige har fått kritik av OECD för brist på flexibilitet.
Ändå är nog de svenska arbetsmarknadsreglerna mer flexibla än många andra europeiska länders. Det är sannolikt att svårigheter att avskeda personal i Europa leder till större ovilja att
nyanställa. Den småföretagare som ska anställa tvingas tänka efter ordentligt. Jag tillhör dem, i politiken och som statssekreterare i finansdepartementet, som länge arbetat för en uppmjukning av arbetsrätten, ökad flexibilitet och göra det lättare att avskeda.
Några år i USA har fått mig att revidera den uppfattningen. Jag tror att grundstrukturen i den svenska arbetsrätten har stora fördelar. Viktigast är att när varje anställning blir en investering och ett långsiktigt åtagande blir det också nödvändigt att investera i arbetskraften, att motivera och vidareutbilda. Ett exempel är flygsäkerheten. Efter terrorattackerna testar amerikanska medier då och då om de kan få igenom vapen i handbagaget. Ännu elva månader efter terrorattacken lyckas de regelmässigt.
Orsaken? De som arbetar med att kolla flygpassagerarna har i snitt arbetat mindre än sex månader, de har låg utbildning, minimilön och några timmars videoutbildning för arbetsuppgiften. Ekonomen Paul Krugman konstaterade i New York Times några dagar efter den 11 september att ”en av de fundamentala läxorna från förra veckans fasa var att regeringen måste spendera pengar och utbildningsresurser på de människor som ska utföra livsviktiga uppgifter”.
Arbetstryggheten bidrar till att minska hierarkier. Det vore i Sverige osannolikt att en medarbetare som har viktig information och inte får gehör hos sin närmaste chef skulle dra sig för att gå till den närmast över. I det amerikanska, långt mer kommandoinriktade systemet, går man inte vidare. Detta är kärnan i den amerikanska kongressens undersökning av missade varningar inför terrorattacken.
Finansskandalerna i USA bör också ses i det perspektivet. Hundratals anställda måste ha vetat om tvivelaktiga affärer och redovisning. Ändå gick de inte ut offentligt eller slog larm internt. Att så få har protesterat mot de interna amerikanska finansskandalerna beror på att företagen är hierarkiska, man ifrågasätter inte gärna chefen, man lyder order. Hotet om avsked för den som sticker upp är en realitet.
Diskussionsklimatet blir friare när man kan säga vad man tycker utan att behöva riskera avsked. Var och en som haft kontakt med amerikanska företag och myndigheter vet att anställda ofta inte vågar ta initiativ utan att fråga sin överordnade. Det leder till färre initiativ. Professor Göran Brolin har nyligen kommit med boken Faktor X – arbete och kapital i en lokal värld. ”Konstruktivt ifrågasättande av givna rutiner och strukturer tycks ofta spela en avgörande roll för framgången i olika innovations- och läroprocesser”, skriver Göran Brolin.
Det förutsätter ett klimat där människor kan känna grundläggande trygghet i arbetet. Lagarna om trygghet i anställningen introducerades en gång av socialdemokrater som Valter Åman och liberaler som Cecilia Nettelbrandt. Min slutsats av utvecklingen i USA är att vi ska vara ytterst försiktiga när vi vill öka flexibiliteten. En försvagad arbetsrätt kan leda inte bara till ett mer slutet opinionsklimat, utan också till mindre effektivitet och tillväxt i näringslivet.
Olle Wästberg