Nyhetsbrev 14 SEPTEMBER 2001

New York
Angrepp på toleransen
New Yorkarnas storhet
Chocken djupnar
Svenskarna gör fel
Imponerande borgmästare, mindre imponerande White House
Finaste, tappraste
Det sårbara samhället
Israel
Ekonomiska konsekvenser
Medierna
USA:s självbild
Konsulärt

New York


Att bo i New York just nu är en skrämmande och märklig upplevelse. New York är skakat, tiotusentals människor har med egna ögon sett saker de aldrig kommer att glömma. Men staden är ingen krigszon, inget katastrofområde. Trots kanske 10.000 döda och tusentals skadade börjar staden resa sig och fungera igen.
Utanför Downtown Manhattan har lugnet, inte förstörelsen, skrämt. Denna stad vibrerar vanligen av liv, dygnet runt. I två dagar låg gatorna stilla. Få ambulanser trafikerade gatorna – skrämmande i sig, eftersom det tyder på få skadade och många omkomna.

Medierna här har varit mycket återhållsamma i sin rapportering. Få riktigt drastiska bilder, försiktighet med spekulationer om antal döda. Man har också varit mycket noggranna när man talat om skyldiga så att det inte ska drabba amerikanska muslimer.
Svenska medier har givit en bild av hela New York som ett slagfält. Många här i New York svenskar har haft svårt att övertyga anhöriga om att det dagliga livet fortgår.

Angrepp på toleransen


Är terrorattacken ett angrepp mot demokratin? Inte enbart. Det är ett angrepp mot själva det amerikanska levnadssättet, mot den öppna ekonomin och det toleranta samhället. I New York finns 184 olika etniska grupper och de lever i huvudsak i fred med varandra. New Yorkarna blir sällan ovänner om den ene guden är bättre än den andra. Intoleransen är nog större mot dem som håller på fel fotbollslag.

Själva idén om att staten inte ska lägga sig i hur människor tror och lever och att människor med olika tro och levnadssätt kan leva i tolerans är en utmaning för fundamentalister. Själva tanken att vi ska kunna resa fritt, umgås med vem vi vill var som helst är ett hot mot de slutna tros- och samhällsuppfattningarna. Det är det öppna och toleranta samhället som blivit angripet.

New Yorkarnas storhet


Amerikanarna visar sin bästa sida efter de fasansfulla händelserna. I detta land, där så mycket handlar om pengar, är folk också beredda att ställa upp frivilligt och oegennyttigt. Några timmar efter katastrofen hade 7000 sjukvårdsutbildade frivilligt anmält sig för tjänstgöring. Över tusen byggarbetare volonterade. Till oss på generalkonsulatet ringer bekanta och kontakter och erbjuder sig att öppna sina hem för svenskar som evakuerats från hotellrum eller hem. På tisdagskvällen gick sjukhusen ut med larm om brist på blod. Omedelbart bildades köer utanför blodgivarcentralerna och på några timmar hade man mer än som behövs.

Fiskföretag erbjuder sina frysbilar. Människor fyller sina bilar med bröd och chokladkakor och åker ner till de ställen dit räddade förs. Stora företag ger miljoner dollar, fattiga människor vad de kan.

Chocken djupnar


Efter de första två dagarnas tysta sorg börjar nu chocken komma i takt med att namnen på döda rullas på TV-skärmarna. Människor från alla delar av samhället har dödats. Bankdirektörer och servicepersonal, brandmän och tillfälliga besökare. Det är få new-yorkare som inte hittar någon de känner eller kan associera till i listan på offer.
Samtidigt växer beslutsamheten att New York inte ska vika sig. World Trade Center ska byggas upp. Borgmästare Rudolph Giuliani sa igår: ”Go back to normal as much as possible. Do your things. Show that you are not afraid and show confidence in yourself and in the city.”

New York följer rådet. Butikerna öppnar. Broadway spelar på nytt. Nya filmer har premiär.

Svenskarna gör fel


En hel del möten och arrangemang, inte minst i FN och internationella konferenser har ställts in. Då är det naturligt att de deltagande inte reser till New York. Men dessutom kommer nu många rapporter om svenskar som ställer in resor, affärsmöten och konferenser. Det tror jag är oklokt. Amerikanerna kommer att uppfatta det som en eftergift och som att man inte stöttar dem i deras beslutsamhet att inte låta terroristerna vinna.

Imponerande borgmästare, mindre imponerande White House


Jag har alltid tyckt att New Yorks borgmästare Rudolph Giuliani är en stark politiker, men de senaste dagarna har han varit helt imponerande. Han begav sig omedelbart till World Trade Center efter attacken. På 48 timmar har han sju gånger besökt WTC och räddningsoperationerna. Han har successivt förberett new-yorkarna på hur många döda det sannolikt är. Hela tiden skapar han bilden av att myndigheterna har total kontroll. New Yorks myndigheter får också starkt stöd från befolkningen.

De federala myndigheterna får mycket kritik. Vita Huset evakuerades redan innan terrorattacken mot Pentagon. Den som ringde Vita Huset möttes av en telefonsvarare. Bilderna av Vita-hus-anställda på flykt gav ett intryck av att regeringen tappat kontrollen. Till det bidrog också att det tog så lång tid innan president Bush framträdde och att det dröjt tre dagar innan han tagit sig till New York.

I New York får ingen inneha en politisk post längre än åtta år och Giuliani avgår vid årsskiftet. Primärvalet till ny borgmästare i New York skulle ha skett i tisdags, men avbröts efter attentatet. Det kommer att göras om senare i september. Dock har förutsättningarna förändrats. Innan terrorn låg Fernando Ferrer och Mark Green lika i opinionsundersökningarna. Jag har svårt att tro att Ferrer, som skulle kunnat bli den första borgmästaren från en minoritetsgrupp, har en chans idag. Ferrer har i sin kampanj kritiserat polisen för att vara alltför tuff. Det är nog inte längre ett framgångsrikt tema.

Finaste, tappraste


Poliser och brandmän har inte heller i New York hög löner. Men de har ett högt anseende. Man märker med vilken stolthet brandmän och poliser talar om sina jobb och sin samhällsuppgift. Brandmännen kallas ”New York’s bravest”, poliserna ”New Yorks finest”. Det räcker att tidningarna använder rubriker som ”NY’s bravest” så vet alla att det handlar om brandmän. Något att ta efter?

Det sårbara samhället


Effekten av terrorism, den mest primitiva av krigshandlingar, står i direkt samband med hur sofistikerade de stater är som anfalls. I New York har infrastrukturen visat sig sårbar. Ännu efter drygt två dygn är stora delar av telefonnätet och elen på nedre Manhattan utslagna. SMS-meddelanden visar sig effektiva. Informationssystemen, bl a börsen, slogs ut helt.
Alla utom en av de lokala radiostationerna slogs ut; de sände från World Trade Center. De som bara har etersänd TV miste alla kanaler utom två. Inom ett dygn var de igång igen, denna gång från Empire State Building. Alla kabelkanaler fungerade dock.

– Man ska inte underskatta segheten i demokratierna, sa journalisten David Halberstam i en TV-intervju. Folk som valt sina ledare, som är solidariska med sitt politiska system knäcks inte.

Israel


Solidariteten med Israel, som alltid varit stor, växer nu i New York. ”Välkommen till Jerusalem!” är rubriken i en av tabloiderna.

Många amerikaner börjar nu inse vad det innebär att leva i det Israel som drabbats av självmordsbombare. Varje biobesök, varje restaurangbesök, barnens skolväg; varje gång måste man tänka på risken för terrorattack. Och förståelsen för hur svårt det är att slå tillbaka på ett adekvat sätt ökar.

Bilderna på jublande palestinier på Västbanken har väckt stark och berättigad avsky.

Ekonomiska konsekvenser


Attentatet inträffar i ett läge då konjunkturen vänt och var på väg drastiskt neråt. Det är svårt att tro annat än att attacken kommer att leda till fortsatt försvagning av ekonomin och en svagare dollar. USA har länge varit ”The Safe Haven”, det land där ingenting egentligen kan hända och där fonder och finansinstitutioner väljer att ”för säkerhets skull” placera en del av sina tillgångar. Numera finns inga säkra hamnar.

Den amerikanska ekonomin har under det senaste halvåret burits upp av hög privat konsumtion och hushållens positiva förväntningar på framtiden. Sannolikt är det en utveckling som brutits. Människor kommer att resa mindre, handla mindre, vänta med att köpa ny bil. .

Medierna


Mediebevakningen hjälper terroristerna att sprida vad som hänt över hela världen. Det är naturligtvis helt oundvikligt. Även en händelse av denna storleksordning blir en del av det internationella mediespelet. CNN fick berättigad kritik för att de gick ut med skrytsiffror om hur många som sett deras bevakning av attentatet.

Det är en ironi att TV-världens mest prestigefyllda belöning, The Emmy Award, inte kommer att delas ut i år eftersom verkligheten har överträffat all konstruerad mediedramatik.

På själva redaktionerna är det, som ofta vid sådana händelser, märkligt lugnt. Jag besökte på onsdagsnatten det stora TV-bolaget CBS högkvarter för att vara med på länk till Rapport i Sverige. Ingen frågade efter leg eller kontrollerade mig när jag gick in. Inne i huset bedrevs arbetet nästan som vilken dag som helst. Märklig känsla.

USA:s självbild

USA har haft nästan tio år av obruten ekonomisk framgång. Efter kommunismens fall har USA också ensamt dominerat världsscenen. Nu bryts denna period av lycka: ”The nation’s decade-long holiday from history came to a shattering end”, skriver George Will i New York Post.

Känslan av sårbarhet och vanmakt kan förändra USA:s självbild. Jag tror inte det leder till ökad isolationism, i varje fall inte om den demokratiska världen kan samlas kring åtgärder mot terrorism.

Konsulärt


Det svenska generalkonsulatet har haft som huvuduppgift att söka efter efterfrågade svenskar. Vi söker efter dem som inte hört av sig till anhöriga genom telefon och e-mail, försöker kartlägga bekantskapskrets och ringer arbetsgivare. Och ringer naturligtvis de olika journummer som finns. Hittills har vi lyckats spåra alla, utom en person. Det är fasansfullt att denne unge svensk inte går att finns. Det kommer att dröja innan vi får säkerhet, men i denna stad med 108.000 turister varje dag, med tusentals svenskar som bor här och lika många som besöker staden varje dag är det närmast ett under att inte fler råkat illa ut.

Vi har haft öppet dygnet runt sedan attentatet. Många svenskar har tvingats överge hotell och bostäder. Vi har kunnat ge dem nya pass, hjälpa till med att de får pengar från Sverige och i några fall kunnat skaffa husrum. Vi har en särskild del av vår hemsida där svenskar kan meddela sig i det här läget. http://www.swedenny.com/crisis
Många, främst ungdomar, som bott i trakten har sett mycket svåra saker och har kunnat komma hit för att prata. Svenska Kyrkan i New York gör stora insatser i krishanteringen.