Nyhetsbrev 18 FEBRUARI 2001

Ekonomiskt fall
Politiker talar sanning
Public service för alla
Mediekoncentrationen: Barnet med badvattnet
Rika för arvsskatt
Hur har amerikaner råd att leva i USA?
Attac fel lösning för tänkvärd kritik.
Det rör på sig kring graderade rösträtten.
På gång i New York

Ekonomiskt fall

Det känns som det går fort nerför i den amerikanska ekonomin. Det syns inte på priser eller på gatorna – men pessimismen bland ekonomer och affärsfolk jag träffar är betydande. (Det är vad nationalekonomer kallar “anekdotiska bevis”.) De studier som gjorts på sistone om “consumers confidence”, hushållens framtidstro, talar samma språk.
Två faktorer gör att konjunkturnedgångar slår snabbare i USA än i Europa.

För det första har europeisk medelklass besparingar som gör att de kompenserar lägre inkomster med att minska sitt sparande. Då faller inte konsumtion och produktion lika snabbt som i USA, där sparandet är litet och medelinkomsttagarna som regel hårt belånade.

För det andra har de flesta europeiska länder anställningsskyddslagar och traditioner som gör att man undviker att avskeda anställda. I USA är den omedelbara reaktionen på sämre prognoser att stora grupper får sparken. Det gör att konsumtionen faller lodrätt.

Politiker talar sanning


I förra nyhetsbrevet skrev jag – med anledning av att USA:s nye president är i full färd med att genomföra sina vallöften – att politiker brukar hålla löften och låta bli att ljuga. Detta väckte viss förvåning i svensk press. Jag skrev därför en något utförligare krönika på samma ämne i Veckans affärer, finns på www.va.se.

Anders Johnson och de innestängda


I samband med Anders Johnsons avgång som chefredaktör för Dagens Nyheter sa Johannes Åhman, ordförande i DN:s journalistklubb, i tidningen Journalisten:

– Journalister är mycket speciella. Det finns hos dem en tendens till kåranda. Meriter från andra områden ses nästan som en belastning.

Det är ju både uppriktigt och sant. Bland det som slog mig mest när jag kom till Expressen var den slutna världen. Många hade varit mycket, mycket länge på tidningen. Många var gifta med varandra. En och annan hade föräldrar som arbetat på tidningen. Det gav också en sluten världsbild

Public service för alla


När riksdagen fattade beslut om utbyggnad av ett digitalt marknät var en av huvudprinciperna att digitalboxarna (som behövs för att kunna se TV) ska vara öppna, d v s att alla program ska finnas med. De privata satellitbolagen – Kinnevik, Canal+ etc – bedyrade inför det propositionsskrivande där jag var inblandad att de absolut inte tänkte skapa system där det bara var möjligt att se deras egna program. Det verkar nu som om det löftet inte var mycket värt. Bolagen försöker låsa in sina kunder. Rimligen ett fall för Konkurrensverket.

Men hur ska Sveriges Television göra? Ska de börja ta betalt för att de privata aktörerna ska stoppa in SvT:s program i sina boxar? Jag menar att SvT:s uppgift är självklar: TV-avgifterna går till SvT för att SvT ska producera bra, svensk television för hela svenska folket. Då bör SvT se till att deras program finns tillgängliga överallt: Via marknät och satellit, via webben och de kommersiella kanalernas digitalboxar.

Om SvT tar betalt för de program TV-tittarna genom avgifter en gång betalat för kommer det att innebära att många tittare enbart ser de kommersiella kanalerna och att klassklyftorna i mediekonsumtionen ytterligare ökar. Det vore en katastrof för kulturpolitiken.

Mediekoncentration: Barnet med badvattnet


Någon gång kan också ett statligt utredningsuppdrag vara en läroprocess. När jag för en del år sedan kom med i den statliga Mediekoncentrationskommittén var min inställning att Sverige behövde någon typ av mediekoncentrationslag. Bonniers (och också Sveriges Television) är starkt dominerande. Alla nyutexaminerade journalister måste räkna med att någon gång i sitt liv arbeta för public service eller Bonniers. Det är en osund brist på mångfald.

Det tycker jag fortfarande. Men det visade sig under utredningens gång att det inte gick att få fram förslag som inte innebar att “boten blev värre än soten”. Ska man göra något vad gäller medier måste det ske genom en grundlagsändring. Och en grundlagsändring får inte göra att staten får makt att styra medierna. Det gäller både den nuvarande regeringen och kommande, som kan verka i långt bistrare klimat.

Medierna ska övervaka myndigheterna. Inte tvärtom. Om medierna måste höra med myndigheterna – i det här fallet konkurrensverket eller en specialmyndighet – innan de vidtar åtgärder kommer de i beroendeställning. Det vore inte bra.

Därför tror jag vi måste gå andra vägar genom att stärka kvalitetsmedierna. Lägre tidningsmoms och tydligare kvalitetsinriktning för Sveriges Television är exempel.

De som är emot en mediekoncentrationslag, om en sådan föreslås, skulle kunna tvinga fram en folkomröstning i samband med 2002 års val (En minoritet kan numera göra så i grundlagsfrågor.) Det skulle kunna bli riktigt obehagligt. En valdebatt som skulle handla om en “Lex Bonnier” är knappast önskvärd.

Rika för arvsskatt


En av den nye presidenten Bushs första åtgärder var att föreslå att arvsskatten (bland dem som inte tycker om den kallade “death tax”) ska avskaffas. (Skatten drabbar förmögenheter över 6,7 miljoner SEK, för jordbruk och familjeföretag över 10 miljoner SEK.) Nu har han mött motstånd från oväntat håll: Ett upprop till stöd för bevarad arvsskatt från några av Amerikas mest välkända miljardärer, däribland Bill Gates pappa och Georges Soros.

Ett av deras argument är att om man tar bort arvsskatten bevarar man de traditionella förmögenheterna och näringslivet blir stelare: “Det är som att välja ett olympialag med utgångspunkt från vilkas föräldrar som tagit guld i tidigare olympiader.”
Dessutom har motstånd kommit från stora ideella organisationer och kyrkor. I och med arvsskatten väljer rika personer att testamentera delar av förmögenheten till ideella – och därmed avdragsgilla – ändamål i stället för att låta pengarna gå till skatt.

Bertil Ohlin – nobelpristagare i ekonomi och folkpartiledare – sa en gång till mig att han tyckte arvsskatten skulle vara 33 procent:

– En person kan tänkas vilja arbeta och spara för att barn och barnbarn ska få det bra. Men sina barnbarnsbarn bryr sig ingen om. Så om varken barnen och eller barnbarnen lyckas öka förmögenheten är det riktigt att den försvinner på tre generationer.

Hur har amerikanerna råd att leva i USA?
Den som växlar kronor mot dollar får nu betala ca 10 kr. Alltså är allting i USA urdyrt för en svensk. Att kronan på nytt har försvagats beror främst på valutautflödet på grund av att Ericsson-aktien fallit och avspeglar inte köpkraft.

Som svensk kan man fråga sig hur amerikaner har råd att leva och bo när ett mål mat på ett enkelt ställe kostar 2-300 svenska kronor och när hyran för en fyrarummare kostar 40-50 000 svenska kronor i månaden.

Svaret ligger i att det inte går att översätta valutakurserna. När New York Times gav deklarationstips igår tog de en normalfamilj i läsekretsen som utgångspunkt. Deras familjeinkomst är 1,2 miljoner SEK. Från inkomsten får de dra av vad de givit till ideella ändamål (17 000 SEK) samt att de betalat viss hemsjukvård för en gammal pappa (52 000 kr). Den skatt de betalar på sina 1,2 miljoner kr blir ca 180.000 SEK, d v s 15 procent.

Attac fel lösning för tänkvärd kritik


I förra numret av Moderna tider skriver jag om globaliseringens förlorare – för sådana finns – men också om Attac-rörelsen som fel metod: “Vänsteropinionen kring 1968 må haft en minoritet av befolkningen bakom sig, men fick ändå en bestående inverkan, fördröjde förmodligen demokratiseringen i u-länderna, minskade trycket att åstadkomma rättvisa regler för handeln och dömde därmed ytterligare en generation i u-länderna till fattigdom. Nu finns risken att en ny opinion med andra förtecken ger samma resultat. En sådan politik skulle snabbt kunna bryta den ekonomiska framgången. 1930-talsdepressionen startade i ett tullkrig som drog ner världshandelns volym och ledde till massarbetslöshet.” Hela artikeln finns på www.modernatider.se

Det rör på sig kring graderade rösträtten


Sverige har ett konstigt system med graderad rösträtt för aktier. Rösträttsdifferentieringen innebär att av två ägare som står för samma kapital har den ene en röst och den andre en tiondels eller t o m en femtusendels. Ericsson är ett exempel. Aktieägare som står för nio procent av kapitalet har 80 procent av rösterna. Detta system har den eventuella fördelen att makten bevaras i svenska – om än mycket etablerade – händer. Och nackdelen att förnyelse förhindras och små aktieägare missgynnas.

I riksdagen och i två statliga utredningar försökte jag få bort systemet. Utan någon framgång. Intressant nog finns det nu tecken på att en del institutionella ägare – senast SPP i Ericsson – reagerar mot systemet. Och gör det mycket radikalare än jag själv, som inte tror att man kan göra det retroaktivt, alltså på redan utfärdade aktier. Sannolikt kommer det nya pensionssystemet med växande fonder av olika slag att innebära en maktförskjutning i företagen som gör att frågan om rösträttsdifferentiering hålls levande.

På gång i New York


Det svenska generalkonsulatet i New York arbetar både med att administrera de två svenska utlandsmyndigheterna i New York (FN-delegationen och generalkonsulatet), med konsulära ärenden som pass, visum, arbetstillstånd och med en omfattande verksamhet för att sprida kunskap om Sverige, svensk kultur, svensk ekonomi och företagsamhet.
På sistone har flera svenskar varit representerade på Museum of Modern Arts stora och intressanta utställning om arbetsplatsdesign. Det är inte dåligt. På plats var den 28-åriga designern Jenny Pineus som väckte stort intresse bland de amerikanska journalister Inger Claesson Wästberg och jag sammanförde henne med.

Radiosymfonikerna och Eric Ericsons kör var i New York med tre bejublade framträdanden och fina recensioner i New York Times.

Prinsessan Christina, fru Magnuson, som bland annat är ordförande i Formmuseets vänner och som är med i en referensgrupp för arbetet med att göra det svenska residenset på Park Avenue till en permanent utställning av senaste svensk design, var i New York och talade för grupper av designintresserade.

I mars blir det svensk filmmånad på nyöppnade Scandinavian House.

Mer om generalkonsulatet finns på www.swedennewyork.com.