En ny form av opinionsbildning
Bryter mot lagen, en gång om dagen
Bonniers passivitet och mediakoncentrationen
I ljuset spricker trollen
Varför inte lika skatt för lika arbete?
Arkiv
Utan hemvist
Det går undan
En ny form av opinionsbildning
Efter två och ett halvt år har mitt nyhetsbrev 4 200 motagare. Intressant nog citeras mina privata kommentarer varje gång i 5-6 tidningar. Ännu intressantare är att när jag skriver en artikel i Dagens Nyheter brukar det leda till maximalt 10 brev eller e-mail. Men efter varje nyhetsbrev får jagöver 50 kommentarer eller tillrop. Som dialogmedium fungerar uppenbart nyhetsbrev.
För den som tillbringat en stor del av livet med att tala på möten med 20-30 människor närvarande är det naturligtvis trevligt att nå ut till långt fler med långt mindre ansträngning. I andrahandsinformationssamhället försöker intresserade plocka information och synpunkter var de än dyker upp. Etablerade opinionsförmedlare – främst de traditionella folkrörelserna och de politiska partierna, men också ledarsidor – får allt mindre auktoritet. Därför tror jag att också ett udda nyhetsbrev kan spela en roll i samhällsdebatten. Försöka duger, tycker jag.
Bryter mot lagen, en gång om dagen
Det här nyhetsbrevet utvecklades i motståndet mot PUL, personuppgiftslagen.PUL föreskriver att man inte får skriva om personer på nätet utan deras uttryckliga tillåtelse. Enligt Datainspektionens representanter, när PUL just hade antagits, var det t ex förbjudet för TCO att lägga ut statsminister Göran Perssons offentliga kongresstal utan att först ha frågat om lov.
I själva verket bryts det mot PUL hundratals gånger varje dag. T ex i regeringskansliets pressmeddelanden som sänd över internet.
I praktiken tillämpas PUL mycket sällan. Den 11 augusti framträdde dock Datainspektionens generaldirektör i TV:s Aktuellt. Han uttalade sig om hemsidor som kritiserar företag och hänger ut ledningen, t ex reseföretag som kunder är missnöjda med. Får man göra sådant?
– Ja, det är OK om det sker på ett hyfsat sätt och man inte går till angrepp mot enskild person eller mot enskild firma.
Men det socialdemokratiska kvinnoförbundet som namngav direktörerna för TV-kanaler som visade porr? Man får förutsätta att det socialdemokratiska kvinnoförbundet är ute efter en saklig debatt, så det finns ingen anledning att ingripa, tyckte generaldirektören. Annorlunda såg han på veganer för deägnar sig ju åt utomparlamentarisk aktivitet.
Det allvarliga är att här framträder staten, i form av en generaldirektör, och avgör vad som ska få skrivas eller ej. Det besannar en del av de värsta farhågorna. Rättsosäkerheten är total, ingen vet vem som kan dras inför domstol eller ej.
Och hyfsat sätt? Var Strindberg eller Moberg hyfsade? Naturligtvis inte.
Generaldirektören skulle ha ingripit direkt.
PUL gör undantag för journalister. Själv är jag ju inte längre journalist. PUL grundar sig på ett EU-direktiv som säger att personuppgifter inte får passera EU:s yttre gräns. Det här nyhetsbrevet går till personer i över 20 länder. Varje nyhetsbrev är alltså ett brott mot PUL. Det är inte särskilt heroiskt; varje svensk har rätt till sin yttrandefrihet. Men det är en månatlig demonstration av att PUL inte bara är grundlagsstridig utan också omöjlig att tillämpa.
Bonniers passivitet och mediekoncentrationen
Svenska Dagbladet går nu över till tabloid. Det har fungerat på en rad svenska landsortstidningar. När jag för många år sedan gick på en amerikansk utbildning i marknadsföring av tidningar träffade jag en av cheferna för den framgångsrika Gannett-koncernen. Vad är ert recept frågade jag. Svar: – Köp lokaltidningar, inför färg och gå ner till tabloidformat! Det räcker.
Bland det intressanta i tidningskrigets Stockholm är Bonniers passivitet. Hela mediekoncentrationsdebatten har utgått från Bonniers dominans. Och den finns — men är uppenbart svår att utnyttja.
Dagens Nyheters Joachim Berner ville starta en tabloidtidning för att fylla ut just den tidslucka som Everyday och Stockholm News nu ska konkurrera i, tidiga eftermiddagar i Stockholm. Han fick nej. Hade DN kommit ut med den nya produkten hade det nog blivit svårt för uppstickarna.
Samme Berner ville krympa DN:s format för att göra den mer lätthanterlig. Nej, med hänsyn till Expressen. Nu väljer SvD ett mindre format. Inom Bonnierkoncernen fanns långt gångna planer på en daglig sporttidning. Idén stoppades av hänsyn till andra tidningar i koncernen — och Aftonbladet kom med sin dagliga sporttidning.
I samtliga fall har interna koncernhänsyn lett till försiktighet, men också givit utrymme åt andra. Kanske inte så bra för Bonnierkoncernen, men inte något direkt hot mot yttrandefriheten…
I ljuset spricker trollen
Tidskriften Salt startade som en flummigt nykonservativ och nationalistisk tidning men har utvecklats till ett organ för flyktingfientlighet och antisemitism.
I sitt senaste nummer skriver Salt om ”Förintelsekulten” och hånar Göran Persson för hans engagemang för minnet av Förintelsen. Man gör en beundrande intervju med David Irving, som är den främste av dem som förnekar nazisternas massmord på judar. Redaktionen för Salt anser att det är enöppen fråga om judar massmördades i Auschwitz. Revisionisternas syfte är att på nytt förnedra offren och göra fascismen möjlig på nytt genom att förneka dess brott.
Kring detta deltog jag i en TV-diskussion med Salts redaktör Jonas de Geer samt skrev en syndikerad artikel som gick i 15-talet landsortstidningar. Den finns på http://www.lnb.se/lnbs%20arkiv/Debattartiklar/%23157891
Det intressanta är reaktionen. Till en rad av tidningarna har genmälen kommit. Från såväl rena nazister som från flyktingmotståndare som Jan Milld. Eva Bergqvist, en välkänd antisemit, har svarat i åtminstone Gefle Dagblad och Nerikes Allehanda. Några har skrivit brev till utrikesministern och tyckt att jag ska avskedas.
Det här är något nytt. Flyktingmotståndare och nynazister försöker numera aktivt lämna undervegetationen och har ingenting emot att synas. Jag tror i huvudsak det är bra. I ljuset spricker trollen.
Varför inte lika skatt för lika arbete?
Alla svenska politiska partier är idag anhängare av skattesänkning. Omfattningen och metoden varierar. De som vill ha mest i skattsänkning (moderaterna och skattebetalarnas förening) vill ha ett stort grundavdrag. Låt de först intjänade 50-100.000 kronorna vara skattefria!
Det låter ju sympatiskt. Men vad innebär det? Jo, olika skatt på lika arbete. Om två personer jobbar som sjukvårdsbiträde på sommaren och den ena har heltidsarbete sedan många år och den andra är en sommarjobbande universitetsstuderande kommer den erfarna att ha drygt 30 procents skatt och den sommarjobbande ingen skatt alls. Rättvist?
Stora grundavdrag — i motsats till några tusenlappar som gör skattekontrollen lättare – gynnar sommarjobb, extrajobb och deltidsarbete men missgynnar heltidsarbete. Dessutom leder det till en kraftig marginaleffekt vilket inte heller brukar vara bra för arbetskraftsutbud och tillväxt.
Arkiv
Under sommaren har jag skrivit några artiklar. Om den nya svenska tjänsteexporten i Arbetet/Nyheterna och om den svenska konflikträdslan i samma tidning. I Liberal debatt förutspår jag att dagstidningarna kommer att få det mycket, mycket kämpigt i nästa lågkonjunktur. Och i Svenska Dagbladet har jag skrivit om ”Sopstasi” — det orimliga svenska sophanteringssystemet.
Dessa inlägg finns på www.wastberg.nu. Dessutom medverkar jag regelbundet som krönikör i Veckans affärer, www.va.se.
Utan hemvist
På min hemsida finns bl a litteraturtips. Men jag vill ge ett extra här:
Edward W Saids bok ”Utan hemvist”. (Finns i amerikansk pocket: ”Out of Place”.) Edward Said har skrivit mycket jag tycker illa om. Han har ofta förväxlat palestinsk nationalism med kamp mot Israel. Han tyckte märkligt nog bra om Arafat när Arafat var terrorist. Numera är han en av Arafats starkaste kritiker.
Men den här boken är en fantastisk och unik skildring av en förmögen uppväxt i 40- och 50-talets Kairo. Och den ger — också för en stark Israel-anhängare – en förståelse för palestinsk hemlängtan.
Det finns artister som är mer välkända i New York än i Sverige. Gustav Kraiz är en av Sveriges största skulptörer, med en märkvärdig förmåga att få saker gjorda. Han är veterligen den ende svenska konstnär som är representerad med en utomhusskulptur i New York – Wallenbergmonumentet.
Den ungerskfödde Kraiz bortfördes till arbetsläger i Stalins Sovjet ungefär samtidigt som Raoul Wallenberg och var en lysande konstnär för ändamålet.
Kreiz arbetar främst i keramik, i stort format. Hans former glimmar och förändras. Han har haft utställningar på The Mall i Washington, i New Yorks Botanical Garden och nu i maj, tillsammans med sin fru Ulla Kraiz på den stora friluftsutställningen Longhouse på Long Island.
Det ovanliga är hans förmåga att få tillstånd och finansiering, att bryta igenom alla hinder.Just nu är Kraiz den drivande kraften för att få ihop drygt 50 miljoner kr till ett västskånskt kulturcenter i Båstad, ritat av Johan Celsing. Han kommer att lyckas, tro mig.
Det går undan.
OM har lagt bud på Londonbörsen. Visst går det undan. 1990 skulle värdepappersmarknadsutredningen, där jag var ledamot, lämna sitt betänkande.
Jag hade misslyckats med att få majoritet för att avskaffa börsmonopolet. Jag bad ordföranden om hjälp av sekretariatet för att utforma en alternativ lagtext till reservationen. Det avvisades vänligt, med att ordföranden förstod min principståndpunkt men att konkurrerande börser var så helt orealistiskt och bisarrt att det inte gick att lägga ner tid på en sådan idé. Sex månader senare hade börsens monopol fallit…