Sveriges television och staten
En av de nya SvT-cheferna Mikael Olsson försvarar i Dagens Nyheter att det skapas en gemensam överredaktion för Aktuellt och Rapport. Det är ett beslut av TV-ledningen som direkt strider mot riksdagsbeslutet om nytt avtal för Sveriges Television. Där står det nämligen: ”Det skall även i fortsättningen finnas två självständiga nyhetsredaktioner inom Sveriges Television…Arbetet med nyheter och samhällsfrågor skall bedrivas så att olika perspektiv kommer att prägla verksamheten.” Propositionen föregicks av 1995 års Public Serviceberedning där alla politiska partier var med. Jag representerade folkpartiet. Andreas Carlgren från centern och jag var med och skrev propositionen. Formuleringarna om nyhetsredaktionerna bifölls av en enig riksdag. Skrivningen om nyhetsredaktionerna kom inte till av slentrian. Sveriges Television förde till kommittén fram just det krav på samordning, som man nu genomför. Det avvisades omgående. Kommittén ville ha mångfald. SvT bryter mot riksdagsbeslutet.
I artikeln finns dessutom följande lilla oroande mening: ”Informell information har getts till den politiska miljön.” Vad som är den politiska miljön är oklart. Vad skulle ”den politiska miljön svara”. Att Svt bryter mot avtalet? Därmed skulle man lägga sig i SvT:s löpande verksamhet. Prövningen ska ske i efterhand? Eller ge OK? Båda sakerna är omöjliga. Förmodligen mottog ”den politiska miljön” informationen utan närmare kommentarer. Men genom att hänvisa till politikerkontakterna minskar SvT-ledningen på ett allvarligt sätt företagets oberoende.
Den svaga kronan
Kronan har stärkts en del mot Euron och de europeiska valutorna, men har ett rekordlågt värde gentemot dollarn. Vad beror det på? Den svenska ekonomin är ju osedvanligt stark och framtidsutsikterna ljusa. Varför gör marknaden en sådan bedömning?
Svaret är främst att visserligen går den svenska ekonomin bra, men den amerikanska lika bra. En viktig faktor är också att Sveriges offentliga ekonomi är extremt konjunkturkänslig. Nu minskar den svenska statsskulden, men skulle konjunkturen vända och arbetslösheten öka slår det hårdare än i andra länder direkt in i statsbudgeten både genom att arbetslöshetsförsäkringen så gott som helt är skattefinansierad och att skatteintäkterna vid lågkonjunktur sjunker snabbare i Sverige än i andra länder.
Tyvärr har dessutom den svenska kronan en dyster historia. En rad devalveringar på 1970-talet som kulminerade i superdevalveringen 1982 och sedan i kronfallet tio år senare. Det finns fortfarande många penningmäklare och chefer på finansinstitut som förlorat mycket pengar på kronan. Det sitter i. Förtroende bryts ner snabbt och byggs upp mycket långsamt.
Svenskarna tycks dessutom fortsätta att föra ut pengar ur landet. Till detta kommer att just nu stärker det inte den svenska kronan att ligga nära Euron — även om jag tror att det gör så på sikt.
Fundamenta borde ändå tala för en starkare krona också mot dollarn. De faktorer som hållit ner kronan bör klinga av om ekonomin fortsätter att vara lika god ett år till. Min egen prognos är att om inget oförutsett inträffar kronan vid den här tiden nästa år står kring 8 kr gentemot dollarn.
Länder som investeringar
För en tid sedan träffade jag chefjuristen på det stora Texas-företaget National Instruments. Hon berättade att företaget delat in de länder, där de verkar, i tre grupper beroende på vilken lagstiftning länderna har om personaloptioner. Sverige hamnade i grupp tre. Det innebär att Sveriges skattelagstiftning är negativ till personaloptioner, d v s möjligheter att belöna anställda (och inte minst företagsledning) med förmånliga aktieinköp utan att dessa beskattas som lön. Detta var också det avgörande kriteriet för om företaget skulle expandera eller inte.
Själva sakfrågan är minde intressant än sättet att agera. Det visar hur företag numera betraktar länder ungefär som aktier — köp eller sälj. I och med att man nu har hela världen att välja mellan blir beslutsvariablerna mindre sofistikerade än tidigare. Man väljer några kriterier och sedan får de avgöra.
Betydande skillnader
När Bill Clinton bedrev valkampanj 1992 lovade han att vidta åtgärder mot de alltför höga chefslönerna i de stora amerikanska företaget. Av detta blev intet och sedan dess har ersättningarna till cheferna tredubblats. Nu ligger genomsnittslönerna för VD:arna i storföretagen på 11,3 miljoner dollar per år — vilket innebär att den genomsnittliga storföretagsledaren på en dag tjänar mer än den genomsnittlige arbetaren gör på ett år.
Ändå är detta i denna valkampanj ingen fråga alls, möjligen med undantag för den konservative populisten Pat Buchanan, som brukar gå till angrepp mot storföretagsdirektörerna. Förmodligen är orsaken att väljarna tycker att så länge de själva får det bättre och bättre, betyder det inte mycket om några få får det väldigt mycket bättre. ”Who Wants to be a Millionaire?” heter det populäraste TV-programmet – också i USA. Det kanske skapar en välvilja mot höga ersättningar.
Graderad rösträtt
Äntligen börjar det röra sig när det gäller aktier med olika röstvärden. I all enkelhet har jag i 25 år motarbetat den graderade rösträtten på aktier. Jag var ledamot i 1984 års statliga röstvärdeskommitté och var den ende som reserverade sig mot att man också i fortsättningen skulle få utge aktier med samma nominella värde men olika röstvärde, d v s att av två hundrakronorsaktier hade den ena 10 röster och den andra en. (I en del äldre börsföretag kan olika aktier ha en eller en tusendels röst.)
Det här handlar inte om demokrati. På bolagstämmor gäller att mest pengar har mest inflytande. Så ska det vara i företag. Men det handlar om maktkoncentration. Genom den graderade rösträtten har traditionella kapitalintressen kunnat koncentrera makten och hålla nykomlingar borta. Det har haft en konserverande effekt på svenskt näringsliv.
Efter kritik på Ericssons och Investors bolagsstämmor — bl a från börsens störste ägare Fjärde AP-fonden – har nu Percy Barnevik deklarerat att man ska se över röstdifferentieringen i Electrolux, SKF och Ericsson. Företagens möjligheter att få utländskt kapital minskar om inte kapitalinsatsen ger motsvarande inflytande.
Problemet är att A- och B-aktier ofta har olika marknadsvärde. Om man från företagens sida bara stämplar om aktierna är det en form av konfiskation från dem som betalt extra för just de aktierna. Ett minimikrav vore att nya A- och B-aktier inte ges ut. Men nästan alla nya företag på börsen använder sig av systemet — som vore lätt att stoppa. Det kan riksdagen eller Börsen själv göra.
Antitrustlagar mot IT?
Jag tror inte att antitrustlagar är kloka eller effektiva när det gäller att komma åt maktkoncentration inom IT-industrin eller på nätet. Regeringar borde reglera mindre och stimulera mångfald mer. Den som vill läsa mer om detta kan gå till min krönika i företaget Municels senaste nyhetsbrev, www.municel.com.
Nätböckerna
I dagarna kommer Vladimir Putins memoarer ”First Person” ut. På nätet. Boken publiceras först på netLibrary.com och kommer att för en billig penning kunna läsas på dator och Palm Pilot.
Putins förlag kommer sannolikt att så småningom också ge ut den i tryck. Men netLibrary kommer att göra reklam för boken med 250.000 USD vilket är långt mer än det lilla förlaget skulle klara.
Det intressanta är tendensen. Att en bok först kommer på nätet för de snabba och nyfikna och sedan i tryck för dem som vill läsa mer noga och spara.
En ny statsmakt?
Jag ser att både förre chefen för riksrevisionsverket Ingemar Mundebo och den nuvarande Inga-Britt Ahlenius vill att RRV ska få en grundlagsfäst ställning vid sidan av regering och riksdag och en chef som utses (på något sätt) med mycket lång mandatperiod.
Revisionens roll i Sverige borde stärkas. Så långt har de rätt. Men vad de föreslår är att en helt ny statsmakt ska skapas.
Vad är det revisionen ska göra? Den ena uppgiften är att siffergranska och kolla att det är ordning och reda i statens bokföring. Detta är en självklar regeringsuppgift. Om RRV:s band med regeringen kapas måste regeringen omedelbart skaffa sig en ny revisionsmyndighet.
Den andra uppgiften är att se till att myndigheterna verkligen gör vad de fått i uppdrag av regering och riksdag att sköta. Det är något som egentligen riksdagen borde ansvara för. Det är ju riksdagen som ger regeringen uppdrag och som borde kontrollera att intentionerna uppfylls.
Därför borde riksdagsrevisorerna få ett ordentligt kansli, typ den amerikanska kongressens Auditing Bureau. Riksdagsrevisorerna borde ta över en hel del av sakgranskningen från RRV. En av svagheterna i det svenska systemet är att riksdagen fattar beslut, men att granskningen både i konstitutionsutskottet och via riksdagsrevisorerna är alltför svag. Att göra någonting åt det är en långt bättre lösning än att tillskapa en ämbetsmannastyrd ny statsmakt.
Bush räknesnurra
På presidentkandidaten George W Bushs hemsida (www.georgewbush.com) finns en länk till en skattekalkylator. Man skriver in sina familjeförhållanden och sin inkomst och får reda på hur mycket man skulle tjäna på Bushs skattesänkningar. (För säkerhets skulle går bara uträkningarna till en inkomst upp till 100 000 USD, men större delen av Bushs skattesänkningar går till dem som tjänar mer än så.) Det hela är otvivelaktigt en förnyelse i ett materialistiskt synsätt på valhandlingen.