Ny mediesammanslagning krossar mediekoncentrationslag — i USA
San Fransico Examiner såld
En demokratisk seger
Kina och Taiwan
Krig i den nya ekonomin
En fantastisk vändning
Clintons arv: Instant response
Anne Wibble
Ny mediesammanslagning krossar mediekoncentrationslag — i USA
En ny stor mediesammanslagning har just offentliggjorts i USA. Det är Tribune-koncernen som tar över familjeägda Times Mirror (med huvudtidningen Los Angeles Times). Tidningar som Newsday i New York, Chicago Tribune, Baltimore Sun, Hartford Courant och ytterligare en rad tidningar kommer i samma koncern som fyra radiostationer och 24 TV-kanaler — och ett basebollslag.
Den nya affären är mer defensiv än den stora sammanslagningen mellan AOL och Time Warner i förra månaden. Men tanken är densamma. De traditionella medierna är bra på att skapa innehåll, nyheter, underhållning — men inte på att distribuera och hitta kunder via internet.
Tribune har varit mycket framgångsrika i att integrera radio- och TV-stationer med tidningar. Man säljer också annonspaket som omfattar flera medier. Det vill man nu börja göra över hela landet.
Sedan 15 år finns i USA en regel som förbjuder samma ägare att ha både TV-stationer och tidningar på samma ort. Den nya Tribune-Times Mirror-koncernen måste därför sälja en rad tidningar eller TV-stationer senast 2006 — om inte lagen ändras innan dess.
De flesta kommentarer i USA tycks tro på en lagändring. Internet och sammansmältningen av medier har helt enkelt gjort den typen av mediekoncentrationslagar omöjlig. När TV sänds och finns tillgänglig via internet har den fysiska platsen för TV-stationerna slutat spela en roll. Kanske t o m de tryckta mediernas möjlighet att överleva ligger i en stark integration med andra medier.
San Fransico Examiner såld
En av USA:s klassiska tidningar The San Fransisco Examiner har sålts av Hearst-gruppen till en privatperson, Ted Fang. Köpet är tämligen konventionellt; har knappast med den nya mediesituationen att göra. San Fransisco kommer att fortsätta att vara en av de få amerikanska städer som har två konkurrerande papperstidningar.
Det är intressant att notera att ingen anställd på Examiner har fått erbjudande om fortsatt anställning av den nye ägaren.
En demokratisk seger
Chen Shui-bian vann presidentvalet på Taiwan. Det är ytterligare ett steg i demokratiseringen. För första gången får Taiwan en president som inte tillhör KMT, koumintang — det numera demokratiserade parti som har sina rötter i diktaturen. Chen Shui-bian tillhör det liberala partiet DPP. Jag träffade honom på Taiwan för några år sedan och har följt honom sedan dess.
Chen är en tuff kampanjpolitiker: ”Nästa valkampanj börjar alltid på valnatten. En politiker som sitter i svart kostym på ämbetsrummet borde inte kunna bli omvald. Politiker ska vara på gatorna.” Han trivs bättre i T-shirt på valmöten än i ämbetsrummet.
Som så många av Taiwans ledande politiker hade han suttit i fängelser under diktaturen. Hans fru är förlamad efter att en motorcykel körde in i ett av Chen Shui-bians protestmöten under diktaturen — med all sannolikhet en arrangerad olycka.
Chen Shui-bian har varit framgångsrik borgmästare i Taiwans huvudstad Taipei. Som många stora politiker är han praktiker.(När Teddy som förste jude på 2000 år, efter sexdagarskriget, blev borgmästare över hela Jerusalem handlade hans tal inte om det storslagna, utan om att staden nu måste få ett fungerande vatten- och avloppssystem.) Cheng ägnade borgmästartiden åt kollektivtrafik, utbildning och brottsbekämpning. Men han bytte också namn på gator så de inte längre hyllar den gamle diktatorn Chiang Kai-shek; en park har döpts för att hedra minnet av de människor som dödades när nationalisterna intog Taiwan 1947.
Intressant är att Chen blivit vald bl a tack vare ett massivt stöd från de många fria radiostationerna i Taipei.
Taiwan har haft en närmast mirakulöst snabb ekonomisk utveckling. Landet är stabilt ekonomiskt och politiskt. Levnadsstandarden ligger på europeisk nivå. Ungdomens utbildningsstandard är högre än t ex den svenska. Den ekonomiska tillväxten har under en rad år hållit sig på tvåsiffriga tal.
En intressant fråga är vad som kom först: Den ekonomiska eller den politiska friheten? I Taiwan – liksom i en rad andra nya demokratier – började det med ekonomin. När väl marknadsekonomin tillåtits blev det allt svårare att hålla folket förtryckt. Ekonomisk utveckling kräver utbildade människor, kräver att säljare och tekniker reser runt världen, att människor kan kommunicera. Därmed blir i längden diktaturen omöjlig att upprätthålla.
Kina och Taiwan
Kinas hårda kampanj med hot om krig ifall Chen valdes tycks inte ha påverkat de taiwanesiska väljarna. De 21 miljoner människor som bor på Taiwan har fulla demokratiska rättigheter. För första gången i historien råder demokrati i en del av Kina.
En ”återförening” mellan Kina och Taiwan — som nästan aldrig varit förenade — är inte sannolik på mycket lång tid. En demokratiskt vald regering kan aldrig frivilligt underordna sig en diktatur. Det finns en väldig skillnad mellan Hongkong och Taiwan. Hongkong var en brittisk kronkoloni och som trots den brittiska guvernören, numera EU-kommissionären, Chris Patterns försök hade långt till demokrati.
Chens parti DPP är öppet för en återförening, men först sedan också kineserna på fastlandet i demokratiska val kunnat välja sina egna ledare. Exemplet Tyskland visar att det går att förena två demokratier, men inte en demokrati och ett auktoritärt system.
DPP, som president Chen Shui-bian representerar, har haft Taiwans självständighet på sitt program. Det har skrämt Peking. När jag träffade Chen för tre år sedan och frågade om en självständighetsförklaring svarade han kort:
– Jag sysslar inte med andliga frågor.
Krig i den nya ekonomin
Kinas möjligheter att skada Taiwan är mycket stora. På kort sikt är förmodligen Taiwans försvar så starkt och modernt att det avhåller från ett direkt kinesiskt anfall.
Taiwan en öppen ekonomi. Taiwanbörsen har gått bra, men är beroende av stabilitet — annars flyttar investerarna sina pengar till USA eller Tokyo.
När Kina nu tagit kontrollen över Hongkong finns möjligheter för Kina att strypa handeln mellan Kina och Taiwan. Ca 30.000 taiwanesiska företag har investerat minst 250 miljarder kr i Kina. Ett stopp skulle på kort sikt mest skada Kina, men skulle också försvaga Taiwan och göra landet mer instabilt.
När Kina i samband med förra valet sköt missiler utanför Taiwans kust minskade investeringarna och börsen föll. BNP gick ner med ca två procent.
Den skada Kina kan göra Taiwan bara genom hot och att upprätthålla den militära spänningen är mycket stor.
En fantastisk vändning
1991-92 var Nordbanken konkursmässig. När jag var ny statssekreterare var det få frågor som stod så i centrum och var så plågsamma som Nordbanken.
Bara genom tillskott på många miljarder från ägaren staten kunde Nordbanken räddas. Skälet till att staten inte lät banken gå i konkurs var att det skulle ha skadat Sveriges kreditvärdighet utomlands. Och om miljontals sparare mist sina pengar, villalån inkrävts omedelbart etc skulle hela kreditväsendet i Sverige rasat samman.
Banken fick en ny ledning med Jacob Palmstierna som styrelseordförande och Hans Dalborg som VD. Mot bankledningens vilja beslöt regeringen att banken inte skulle få resurser att konkurrera om storföretagens affärer. Banken skulle bli en ”detaljhandelsbank”, en ”retail bank”, inriktad på sparare.
Nu, åtta år senare, kan vi se hur Hans Dalborg lyckats vända banken och gjort den — nu senast med köpet av danska Unidanmark – till Nordens största bank, med den största kundkretsen. Han har rationaliserat och moderniserat bankverksamheten på ett sätt som leder till studiedelegationer från banker i hela världen. Och banken går bra. Det är en fantastisk insats.
Clintons arv: Instant response
I fredags släppte George W Buschs presidentkampanj en ny reklamfilm på TV. Den kritiserade Clintons och Gores utbildningspolitik. Fyra timmar senare var Al Gores svar — en egen TV-reklamfilm – klart och kunde börja sändas. Över samma TV-stationer.
Därmed fullföljer Gore den taktik Bill Clinton framgångsrikt använt sig av i sina två presidentkampanjer. Aldrig låta ett angrepp vara obesvarat mer än 24 timmar.
Ofta säger politiker att folk glömmer eller att det inte är någon idé att bemöta uppenbart strunt. Så är det inte. Varje angrepp och påstående avlagrar sig. Och den som inte bemöter riskerar att bli ännu hårdare påhoppad nästa gång.
Med en militär term har Clintons strateger talat om ”instant response”. Det är vad som tillämpas nu. Snabba dueller i köpt mediatid.
Anne Wibble
Anne Wibble — som jag var statssekreterare till 1991-93 — har dött. Det är grymt och sorgerligt. Anne var en vän i arbetet, en människa oerhört lätt att arbeta med, helt prestigefri med en betydande personlig auktoritet. Mycket har skrivits om henne. Två kommentar jag gjort finns på www.wastberg.nu. Här ska jag bara bidra med ett litet minne om den för en finansminister goda egenskapen att vara ekonomisk.
När den politiska ledningen på departementet efter några månaders hårt arbete skulle äta jullunch 1991 skulle Anne betala (sedan vi privat betalat eventuella alkoholhaltiga drycker). Anne hade aldrig ägt ett platskort förut i sitt liv och hon lämnade fram det hon fått från departementet. Notan löd på 1859 kr, men den var inte summerad ända ner. Anne frågade mig vad de menade med det. Tja, sa jag, det är väl tänkt att du ska jämna av summan lite grann.
– Jaha, sa Anne, och jämnade av den till 1860 kr.