Om fusionen AOL-Time Warner
Detta nyhetsbrev handlar enbart om sammanslagningen av världens största underhållnings- och medieföretag Time Warner med web-företaget America online, AOL. Jag tror nämligen att sammanslagningen är en vändpunkt, det slutliga beviset på att vi lämnar den medievärld som präglats av tidningaroch TV bakom oss och går in i något helt nytt. Det får betydelse för mediekonsumtion liksom för politik och opinionsbildning.
Revolutionens innebörd
AOL är med sina 50 miljoner användare världens största internetföretag. Time Warner det största underhållningsföretaget. Som nyhetsleverantör är TimeWarner oöverträffad: En miljard människor har t ex tillgång till CNN — som ingår i koncernen.
Nu smälter medierna samman: Man kommer att kunna lyssna på musik, se på film och TV på sin dator — eller på sin TV. Bara att välja. Det mesta kommer snart dessutom att gå att få in på mobiltelefonen. Och det går naturligtvisatt ringa via datorn. Förmodligen kommer om 10-15 år uppdelningen mellan datorer, TV, och radio att vara svår att förklara för de yngre. Som Daviod Bennahem från Wired Magazin kommenterade i ett TV-program här i USA handlar det inte om att ”se på TV på datorn”, utan om att ett helt nytt medium växer fram.
Time Warner är USA:s största kabel-TV-företag. Via kablarna kan konsumenterna få ”bredband” för internet. Bredband — d v s snabb och säke rdatakommunikation — kommer att nå konsumenterna på många olika sätt, men kabel-TV är ett de enklaste. I Sverige ligger Stjärn-TV långt framme när det gäller att erbjuda kunderna internetuppkoppling den vägen. När utbudet blir så enormt som det snabbt kommer att bli för TimeWarner/AOL:s abonnenter måste de byta strategi för att få den information eller underhållning de vill ha. Det kommer att fungera dåligt att zappa igenom några hundra möjligheter eller ägna en timme åt att läsa tablåer varje dag. I stället väljer konsumenten att beskriva sina preferenser och intressen och se till att hon blir erbjuden just detta.
Det nya mediet är interaktivt. Kunderna begär och får levererat. De tar pågott och ont makten över utbudet.
I sin tur innebär det att målgruppen blir mycket tydligare. Annonsörerna kommer att kunna få reda på exakt vilka de når med sina budskap. Innebörden är naturligtvis också att mediakonsumenterna kommer att avskärma sig från vad de inte är intresserade av. Den som inte är intresserad av sport slipper det helt. Den som avskyr politik ser aldrig en politiker. Etc. Redan idag erbjuder TV-företag en TV som spelar in allt på hårddisken. Den som går ifrån en direktsändning för att svara i telefonen kan återvända just där hon lämnade programmet. När allt inom kort ligger kvar på hårddiskarna upphör bindningen till tidpunkter helt. Man söker sig fram till vad man vill ha, oavsett varifrån det kommer eller vad klockan är.
Content is king!
Gamla publicister ryste när Dagens Nyheter/Expressen fick en koncernVD som hämtades från ett amerikanskt tvättmedelsföretag. Hur publicisterna på TimeWarner känner det när de nu köps upp av ett företag vars ägare för femton årsedan ägnade sig åt att hitta på nya garneringar till pizzor går bara att gissa.
Men det intressanta är att affären mellan Time Warner och AOL delvis handlar om att AOL behöver Time Warner kabelsystem, men främst om att Time Warner har sin styrka i just det publicistiska — att producera innehåll (content). Just New York har av borgmästare Rudolph Giuliani proklamerats som ”The Capital of Content” — i motsats till västkustens mer teknikinriktade uppläggning.
Det går att uttrycka mer negativt. AOL har blivit för stort för vanliga telefonlinjer och kunderna klagar. Time Warner har inte klarat steget in i IT-samhället.
Den viktigaste slutsatsen är dock att det helt enkelt inte är mycket idé att nå ut till miljarder hushåll om man inte har något att erbjuda.
Nya monopol?
Man kan frukta att det nya företaget etablerar ett faktiskt monopol — d v s att alla nyheter kommer från samma håll. Vare sig man vill läsa ekonomi i Fortune, skvaller i People, analyser i Time, se på bio, lyssna på musik eller få nyheter kommer de från samma källa. Risken finns, men jag tror flera saker talar emot. Den ena är att publiken är misstänksam. Ett medieföretag som missbrukar sin makt kommersiellt eller politiskt kommer att straffas.
Det andra är konkurrensen. Det nya företaget är störst. Men Disney — som nu ryktas förhandla med Yahoo — är i samma storleksklass. Jättarna kommer att bevaka varandra.
Det tredje är att inget företag kommer att bli ekonomiskt framgångsrikt om det förhindrar kunderna att få det de vill ha. Just med en ny teknologi som gör att man erbjuds det man är mest intresserad av blir det nödvändigt att vara öppen för att också distribuera konkurrenternas produkter. Det fjärde är att webben fortfarande kommer att vara världens billigaste medium. För några hundralappar kan vem som helst sätta upp en web-site som vem som helst kan nå.
Till detta kommer att USA har världens hårdaste konkurrensmyndigheter. När Time’s journalister intervjuades på TV här verkade de mindre bekymradeför sin journalistiska frihet än att värdet på företagets pensionsfond sjunkit.
I Sverige borde slutsatsen av fusionen vara given. Det är dags att skrota alla planer på att göra grundlag av mediekoncentrationsutredningens förslag. När amerikanska medieföretag via webben och kabel-TV kommer att finnas i vartenda svenskt hem förefaller det helt 1900-talsmässigt att lagstifta för att förhindra Schipstedt eller Bonniers att köpa nya medier. Jag tillhörde reservanterna i utredningen och fick massivt stöd av remissinstanserna. Nu är det dags att stärka svenskspråkiga medier, inte att förhindra deras affärer!
Svensk public service
Sveriges Television och Sveriges radio ställs inför en viktig utmaning. Det går inte längre att ha föreställningen att människor håller sig till en viss kanal eller ett visst medieföretag. Om Sveriges Television fortsätter med mål att nå en viss procent av tittarna kommer man så småningom att mista sin funktion. Lyckligtvis tycks det som nya TV-ledningen insett detta. Däremot tycker jag inte svensk public service ska kapitulera. Jag menar att man ska formulera två övergripande uppgifter: Att producera svenska nyheter och producera svenska kvalitetsprogram.
Det är ingen idé att försöka konkurrera genom att köpa upp filmer eller ha publikfriande underhållningsprogram. Sporten har man ju redan gett upp. Vad det handlar om är att se till att det finns bra program som gratis erbjuds de olika distributörerna. Det ska inte vara svårt att hitta till de svenska programmen.
Sedan är det nog dags att börja tänka nytt vad gäller finansieringen. Hu rman ska kunna ta in licenser när man kan se på TV på mobiltelefonen förstår jag inte. Och om public service ses som ett sätt att leverera svensk kvalitet är en direkt finansiering via statsbudgeten inte lika utmanande som förut.
Musiken
Genom den nya fusionen kommer så småningom alla AOLs abonnenter att kunna ladda ner musik från Warners Bros över 1000 artister. Stim-avgifter kommer nog inte att vara ett begrepp som hör framtiden till. Tvärtom gör utvecklingen att staterna nu måste försöka att komma överens om, nämligen hur artister och journalister ska kunna få ersättning för sitt arbete och hur upphovsrätten ska utformas när allt är lättillgängligt föralla.
Hur politiken påverkas
I den amerikanska primärvalskampanjen ser man en intressant kontrast. Å ena sidan betyder små ”town hall meetings” direkt med väljarna oerhört mycket. Å andra sidan spelar webben en större roll än någonsin. Det som fått stryka på foten är de stora mötena och de stora orationerna. Bill Bradley som ligger jämsides med Al Gore i en rad delstater, hade inte klarat att finansiera sin kampanj utan de många små bidrag han fått genom att sympatisörer använt internet och sina kreditkort. Kandidaterna presenterar sig, chattar och håller möten på nätet. Det har blivit långt lättare att presentera sina åsikter också i de frågor som inte når rubrikerna.
Webben är interaktiv. Allt fler individer och grupper använder den för att ställa politiker till svars och för att få besked. Direktkontakten kan —menar flera politiska analytiker — leda till mer av direktdemokrati där medborgarna direkt styr politiska beslut.
Och så e-boken.
I skuggan av jättefusionen mellan AOL och Time Warner har Microsoft träffat avtal med USA:s största bokhandelskedja Barnes & Noble. De ska utveckla Microsofts nya teknologi ”ClearType”. I sommar börjar Barnes & Noble sälja e-böcker.
Det kommer att finnas en speciell läsdator — om man inte vill tanka ner på vanliga datorn. Läsdatorn har bokstorlek, bakgrundsbelysning — bra om man vill läsa i sängen eller på flygplanet. Den kommer att ha samma skärpa som en vanlig bok.
Teknologin gör att man kan klicka på ord och få ordförklaringar, uttalet uppläst etc. Böckerna kommer både att vara i nya upplagor eller med t ex originalillustrationer.
Förlag kommer att erbjuda gratis kapitel ur nya böcker som reklam. Självklart kan man få boken eller kapitel upplästa om man vill.Till att börja med får man gå in på Barnes & Noble och tanka ner böcker. Ganska snabbt kommer man att kunna tanka ner dem.
Reaktionen från en del läsare blir säkert skeptisk. Som den var mot pocketböcker, kasettböcker och liknande.
Själv tror jag att den nya tekniken ger chansen att sprida böcker på et thelt nytt sätt, att få en värld där böcker inte längre är ”utgångna” utan alltid finns tillgängliga.
Och vem tjänar pengarna?
E-handeln är het i New York. Nu senast kör Kozmo.com jättekampanj. Kozmo.com åtar sig att inom en timme leverera pizza, snacks, godis, skivor, videoeller tidningar hem till kunden. De har inte offentliggjort några planer på när — om någonsin — verksamheten ska gå ihop. Dock har de just fått 100 miljoner dollar i friskt riskkapital.
Men Kozmo.com och andra e-handelsföretag har lett till ett aldrig skådat uppsving för — cykelbuden.