Framtidens politik
Amerikanskt mirkel inget övernaturligt
Sophanteringens kostnader
Varför skall staten göra teater i Hallunda?
Taiwan-krisen och framtidens konflikter.
Borgerlig familjepolitik
Filmen i det lilla, lilla landet.
Nästa nätverk.
Framtidens politik
Paradoxen i svenskarnas politiska engagemang är att misstänksamheten mot politiker är hög och viljan att engagera sig i partier låg, samtidigt som intresset för politik är mycket högt.
I somras redovisade brittiska Economist hur medlemstalet i politiska partier minskar i hela västvärlden.
Detta är bakgrunden till att jag tror att möjligheten att ta till vara medborgarnas politiska intresse inte handlar om att inbjuda till livslångt medlemskap i partier med totala program, utan att i högre grad samla människor kring en kandidat och en fråga. Sådan partiaktivitet blir mindre permanent, men troligen mer intensiv.
I förra nyhetsbrevet skrev jag om detta med utgångspunkt från EU-valet: ”Slutsatsen borde bli att bygga partiorganisationerna kring personerna. Skapa tillfälliga organisationer kring en kandidat eller en fråga. Acceptera att människor ställer upp för en kandidat utan att vara aktiva i övrigt i partiet, eller ens ställa upp på större delen av programmet. Det skulle bidra till att vitalisera demokratin. Och kan göras utan lagändringar eller riksdagsbeslut.”
Varje utgåva av mitt nyhetsbrev brukar citeras på 15-20 ställen och stundvis kommenteras. Örebro-Kuriren frågar: ”Idéerna då?” Mitt svar är att idéerna knyts till personer. Politiker som klarar att samla människor kring sig har nog idéer. Och partierna har fortfarande makten att bestämma vilka som ska få förekomma under deras partinamn.
Arbetarbladet i Gävle, liksom Hudiksvalls Tidning, menar att det kanske kan ge kortsiktig framgång att hänga upp politiken på en person, men inte långsiktig. Kanske, det lär väl visa sig. Men länder med utvecklat personvalssystem är inte mindre långsiktiga. Det handlar dock mindre om framgång än hur demokratin ska engagera fler människor.
Amerikanskt mirakel inget övernaturligt
USA är det rikaste samhället i världshistorien. Fler amerikaner än någonsin förut har det ekonomiskt bra och färre har det riktigt dåligt. Orsaken är främst den låga arbetslösheten.
Ekonomin har så länge gått så bra att många ekonomer tycker att en märkvärdig utveckling kräver en märkvärdig förklaring. IT-samhällets rationaliseringar har skapat en helt ny form av ekonomi där produktiviteten hela tiden ökar mer än efterfrågan. Därför kan arbetslösheten vara låg utan att kostnaderna skenar iväg. Det är den vanligaste förklaringen.
Det liknar lite försöken att förklara Sydostasiens ekonomiska framgång, där man bl a hänvisade till religionens roll.
Det räcker annars med den vanliga ekonomiska kunskapen. Sydostasien gick igenom samma utveckling som Sverige kring sekelskiftet: Människor flyttade från lågproduktiva jobb, främst inom jordbruket, till avlönade arbeten med högre produktivitet. De fick råd att efterfråga fler produkter och ekonomin fick fart. Samma sak i USA. 1980-talets ekonomiska smäll ledde till ”down sizing” och kraftiga rationaliseringar. Med USA:s rörliga arbetsmarknad flyttade arbetskraften sig snabbt, samtidigt som arbetslösa sögs in i enklare jobb.
Den amerikanska högkonjunkturen har varat i nio år. Det är ett rekord och en del kommentatorer talar om att konjunkturcykeln besegrats och de goda tiderna kommer att fortsätta för evigt. Men om jag lärde mig något av åren på ekonomisk-historiska institutionen är det att bakslag alltid kommer. Förr eller senare.
Sophanteringens kostnader
I tidigare nyhetsbrev har jag försökt räkna ut en samhällsekonomisk kostnad för det jättelika samhällsexperimentet med sopsortering. Jag kom fram till att hushållens arbete motsvarar 50.000 årsarbeten vilket i sin tur motsvarar en lönekostnad på 18 miljarder kr.
Nu har för första gången ett pris satt på sorteringen. En synskadad man i Österåker norr om Stockholm kan inte ta sig till återvinningsstationen. För att sortera soporna åt honom tar sophämtningsföretaget 2400 kr om året. Om detta är ett korrekt pris motsvarar hushållens sopsortering ca 10 miljarder kr. (Till detta kommer hushållens kostnader för särskilda sopbehållare, för att åka bil eller på annat sätt transportera soporna till återvinningsstationerna).
Poängen är inte att sopsorteringen är dyr eller dålig – utan att vi inte vet någonting om det. Någon ordentlig utvärdering har inte gjorts före eller efter beslutet att engagera vartenda svenskt hushåll i att sortera sopor.
Det vore kanske dags att göra det nu?
Varför ska staten göra teater i Hallunda?
Riksteatern skakas av kris efter att nazister fått spela sig själva på scen. När jag var statssekreterare i finansdepartementet hade vi en intensiv budgethandläggare för kulturfrågor. En av hans huvudförslag var att Riksteatern borde läggas ner.
Så skedde inte. Och så småningom blev budgetshandläggaren chef för Riksteatern. Han heter Thomas Lyrevik och har betytt mycket för vitaliseringen av Riksteatern. Kanske också för att så få frågar sig varför Riksteatern ska finnas.
Staten har Dramaten och Operan. Det finns ett stort antal stadsteatrar och flera mer eller mindre fria grupper. Det är kulturpolitiskt väsentligt att teater erbjuds på olika ställen i Sverige.
Riksteatern innebär att en statlig teater producerar pjäser i sitt teaterhus i Hallunda. Sedan sänds dessa runt i landet.
Ett alternativ skulle kunna se ut ungefär som Rikskonserter: Riksteaterns uppgift skulle bli att förmedla det bästa som spelas på andra scener och få dem att turnera. Riksteatern skulle behålla sitt publikarbete, men inte sin produktion. Man skulle vara konsult och samarbetspartner för att produktioner på lokala teatrar skulle få en praktisk form som gör att de kan turnera.
Jag tror inte teaterlivet skulle bli fattigare på det sättet. Tvärtom – om det bästa på Norrbottensteatern eller Borås stadsteater skulle kunna visas över hela landet skulle mångfalden öka.
Taiwan-krisen och framtidens konflikter
Taiwan är den enda del av Kina där full demokrati existerar. En stor del av parlamentet består av tidigare flyktingar eller fängslade. Full yttrandefrihet och organisationsfrihet råder, liksom naturligtvis fria val. Därför är det principiellt viktigt vad som händer på Taiwan.
Taiwan har snabbt fått en levnadsstandard som inte ligger långt från den europeiska. Taiwan är i hög grad en del av den nya ekonomin. Det lever i informationssamhället men är också mer beroende av den internationella ekonomin och den finansiella sektorn än många andra länder.
Nu hotar Kina på nytt Taiwan genom att koncentrera trupper vid kusten mitt emot ön. Jag var i Taiwan strax efter den förra allvarliga situationen, då Kina skjutit missiler i närheten av Taiwans kust. Den krisen ledde inte till några fysiska skador. Men Tapeibörsen föll kraftigt, kapital flydde och den ekonomiska tillväxten minskade.
Det är också en form av krigföring mot civilbefolkningen. Med de alltmer sammanflätade och känsliga ekonomierna kommer sannolikt den typen av åtgärder spela allt större roll i framtidens mellanstatliga konflikter.
Borgerlig familjepolitik
Kristdemokraterna har inbjudit övriga borgerliga partier till överläggningar om gemensam familjepolitik. Någon form av samtal blir det också. Inskränker man sig till själva familjestödet är nog den gemensamma basen ganska bred. Samtliga partier har varit inne på att allt barnstöd, främst barnbidrag och dagiskostnader, läggs i ett särskilt barnkonto som föräldrarna får utnyttja fritt.
Folkpartiet, som brukar anses stå längst från kd, kommer att representeras av Bo Könberg som nog är den fp-politiker som har störst förståelse för ett barnstöd som medger stor valfrihet.
Problemet är nog snarast politiskt. Bl a har de två partiernas ungdomsförbund utsett varandra till huvudfiender. Även om de inte är stora kan de stoppa gemensamma utspel. Slutsatsen är att politiken nog i sak kan bli enhetlig, men knappast i retoriken.
Filmen i det lilla, lilla landet
Den nya filmreformen blev långt bättre än farhågorna bland filmpolitiskt engagerade; nya pengar samt en uppgörelse med filmbranschen. Smolken i bägaren var bristen på mångfald. Av Leif Furhammars och PO Engqvists utmärkta förslag om en självständig TV-fond och därmed fler beslutsfattare blev intet.
Nu har Filminstitutet fått en ny styrelse. Ordförande blir Lisa Söderberg, kraftfull chef för Sveriges radio. I styrelsen sitter avgående TV-chefen Sam Nilsson. Radio och TV ligger geografiskt bredvid Filminstitutet. TV är vid sidan om Filminstitutet den i stort sett enda beställaren av kvalitetsfilm. Alla viktiga beslut kommer att träffas inom en radie av några hundra meter och av personer som i arbetet ofta träffar varandra. Ve den som ligger illa till hos dem. Det finns inga andra att vända sig till.
I styrelsen sitter nu en representant för Bonniers. Den borgerliga regeringen gjorde f ö Åke Ahrsjö, f d ExpressenVD engagerad i flera företag hos SF-ägande Bonniers, till styrelseordförande i filminstitutet.
Är Sverige verkligen så litet?
Nästa nätverk
Varje generation tycks ha sitt politiska nätverk över partigränserna. I min egen generation av 40-talister var det elevorganisationen SECO. Jag kan identifiera ett hundratal personer som sitter på ganska ledande positioner som fanns med i SECO på 60- och 70-talen.
Senare blev det FNL-rörelsen. Ungdomar som träffades i arbetet mot Vietnamkriget kan sitta på många håll i samhället. De känner igen varandra och har ofta fortfarande vänskapliga relationer, oavsett vad de håller på med idag. Många finns i medierna.
Det intressantaste nätverket under senare år är ”Jate”, Ja till Europa. Under folkomröstningskampanjen 1994 satt ungdomsförbundare och andra från socialdemokraterna, moderaterna och folkpartiet tillsammans i ett kampanjhus vid Tegelbacken. Många lärde känna och respektera varandra. Bland dem hörde f ö nyvalde SSU-ordföranden Mikael Damberg.