Nyhetsbrev 14 DECEMBER 1998

Om nyhetsbrevet
Minskad tillväxt
Ingen skatteuppgörelse över blockgränserna
Återvinning
Digital-TV dyrt
Liberalism enligt Reagan och Boman
IB-tillägg
Individualism och facklig kamp
Nationell nyhetsbyrå i internationalismens tid
Kalla Faktas porrklubbslista

En ny form av opinionsbildning


Nyhetsbrevet har efter två månader drygt 1200 mottagare. Intressant nog citeras dessa privata funderingar varje gång i 5-6 tidningar.

Jag har fått frågan varför jag lägger ner tid på brevet. Svaret är att jag lite då och då sätter mig på tåg eller flyg för att försöka analysera samhällsutvecklingen och framföra uppfattningar för 20-30 människor. Att lägga ner långt mindre tid på att skriva till 1200 människor är att använda tiden väl. (F ö lägger ofta förtroendevalda ner för lite tid på medier. En artikel i t ex Nerikes Allehanda läses kanske av 20.000 av tidningens ca 150.000 läsare. För att nå 20.000 människor måste man tala en gång i veckan i 15 år på möten med vanlig svensk storlek, ca 25 personer.)
I andrahandsinformationssamhället försöker intresserade plocka information och synpunkter var de än dyker upp. Etablerade opinionsförmedlare – och främst de traditionella folkrörelserna och de politiska partierna – får allt mindre auktoritet. Därför finns det ett utrymme också för udda nyhetsbrev.

Tillväxten kommer att fortsätta minska


Jag har flera gånger skrivit att regeringen kommer att tvingas revidera ner sin tillväxtprognos. Det har just skett och kommer att ske igen. Tyvärr, eftersom lägre tillväxt innebär högre arbetslöshet, sannolikt större offentliga besparingar och allmänt lägre välfärd i Sverige.

Skälet till att det blir en ny nedskrivning är att framtidsoptimismen fortfarande är hygglig i Sverige. De flesta tror idag att deras egen ekonomi blir bättre, men att den offentliga ekonomin blir sämre. Det går inte riktigt ihop. Ekonomin blir sämre – nu senast kom larmrapport från landstingsförbundet – allt fler varsel kommer om avskedanden och vi får dessutom en vinter och vår präglad av dystra rapporter om världsekonomin i den ryska krisens spår.

Det kommer att leda till att svenska konsumenter blir mer pessimistiska för egen del och drar ner sin konsumtion. I dagarna kom t ex statistik som säger att fondsparandet på nytt ökar. Att konsumtionen går ner kommer att leda till att tillväxten blir ännu lägre i nästa prognos.

Det blir ingen skatteuppgörelse över blockgränserna


Regeringen är seriös i skatteöverläggningarna. Den vill gärna ha en uppgörelse eller åtminstone en samsyn om framtidens skatter med mittenpartierna. Det skulle ge skatteförändringarna en starkare tillväxtprofil och göra dem mer långsiktigt trovärdiga.

Det kommer också att uppstå ett tryck på främst folkpartiet och kristdemokraterna att komma överens om skattereformer som skulle bli mycket bättre än de blir i samarbete s-mp-v.

Men det blir ingen uppgörelse med något borgerligt parti. Det är jag rätt säker på. Moderaterna vill inte. Carl Bildt ironiserar i största allmänhet mot skatteöverläggningar i sitt senaste veckobrev. Kristdemokraterna vill bli det ledande borgerliga partiet. Det är inte förenligt med en uppgörelse över blockgränserna.

Folkpartiet och centern är bara i början av sitt analys- och sorgearbete efter valet. Deras ledningar har helt enkelt inte kraft nog att gå över blockgränserna. De vill inte gå in i en EU-valrörelse med minsta oklarhet om att de vill ha en regering utan socialdemokraterna. Det kommer att tvinga en ganska ovillig Erik Åsbrink i famnen på vänstern och miljöpartiet också i skattefrågan.

Återvinning


Var femte återvinningsstation är illa skött enligt en undersökning som Kommunförbundet nyligen la fram. Mig förefaller det vara en låg siffra. Återvinningsstationerna har gjort det skräpigare. Överfulla behållare, massor av illaluktande skräp omkring. Dessutom är de fula och står ofta i vägen.

Men är det inte bra att återvinna? Jo, det tilltalar oss att allt ska tas tillvara och inte bara staplas på jättestora sophögar.

Låt oss göra följande tankeexperiment: 4 miljoner människor lägger ner 30 minuter i veckan extra på att sopsortera. Det är lågt räknat och gör 104 miljoner timmar. Det motsvarar ca 50.000 årsarbeten. Skulle man räkna om det i pengar, normal lönekostnad, motsvarar det 18 miljarder kr. Det säger åtminstone något om storleken på ett av våra största, statligt styrda, samhällsexperiment. Genomfört utan ordentlig analys av alternativen för att åstadkomma samma eller bättre miljöeffekt och inte utvärderat i efterhand.

DigitalTV kan bli dyrt för skattebetalarna


Det kärvar för digitalTV. Oavsett om ettorna och nollorna sänds via markbundet nät, satellit eller kabel tycks konsumenterna ganska kallsinniga. Telia har just nu stortavlor om att det är bra med digitalTV för att då kan man se turkisk TV. Och visst är det bra.

Svenska Dagbladet skäller på staten för att den digitaliserar de markbundna näten. Men det är bara staten som – efter internationella överenskommelser – förfogar över de markbundna frekvenserna. Skulle staten låta bli att använda moderna teknik i marknätet och ställa det till marknadens förfogande? Det är inget imponerande argument. Det är inte signalerna i sig som är politik, utan hur man förfogar över dem.

Ett annat problem växer. Alla politiska partier har varit överens om att inte subventionera införandet av digital TV. Det finns mängder med ändamål som skattepengarna hellre ska användas till än mer TV.

Det statliga bolaget Terracom har investerat i det digitala marknätet. Får man tillbaka pengarna när det inte existerar några mottagningsboxar för de digitala marksändningarna?

Staten är huvudägare i bolaget Senda som ska hantera de digitala sändningarna. Också Sendas organisation drabbas av stilleståndskostnader. Telia har hittills bara fått ut ca 20.000 digitala boxar till sitt kabelnät. Nu lägger man ner 10-tals miljoner på en annonskampanj – som kommer i en begynnande lågkonjunktur. Det kommer att bli svårt att få tillbaka investeringarna.

Dessutom har Telia hyrt in sig på satelliten Sirius 2 med sex transpondrar som man inte vet vad man riktigt ska använda till samt skaffat ytterligare en satellit, Sirius 3, som man just nu har uthyrd på ett år till Stenbecksintressen.

Den digitala tekniken kommer naturligtvis. Den kommer att revolutionera mediemarknaden och smälta samman TV, dator och telefon. Men vägen dit kan bli dyr. Men när digitaliseringen dröjer drabbar det staten på flera håll. Risken är att kostnaderna ändå till sist hamnar hos skattebetalarna.

Liberalism enligt Reagan och Bohman


Det finns ingen självklar liberalism, ingen ren och sann lära. Det visas i en intressant bok som jag till stora delar tar avstånd från: Johan Norbergs “Den svenska liberalismens historia”.

Norbergs bok är på flera sätt bra. Han lyfter fram Gripenstedt och Hierta som stora liberaler, och det var de. Men för Johan Norberg spårar den moderna liberalismen ur med figurer som SA Hedin, Karl Staaff och Bertil Ohlin. Kampen för rösträtten, för kvinnans jämlikhet och för social rättvisa är för Norberg inte centralt i liberalismen. Han koncentrerar sig helt på den ekonomiska liberalismen. På så sätt blir Gösta Bohman en större liberal än Bertil Ohlin.
Folkrörelseliberalismen ser han inte. Socialliberalismen är en irrlära. Helt stockkonservativa personer som Reagan och Bohman utnämns till liberaler.

Norberg menar allvar. Han vill ge en definition av liberalismen som är främmande för svensk och anglosachsisk idétradition, men finns på en del andra ställen i Europa. Delvis ska boken ses som ett inlägg i diskussionen om ett liberalt eller ett socialkonservativt tänkande ska dominera de svenska moderaterna. Hos Bertil Ohlin-Institutet kommer Johan Norberg och Håkan Holmberg diskutera boken på en lunch den 21 januari.

IB-tillägg


Hela förra nyhetsbrevet handlade om IB. Det kanske räcker. Den som vill kan klicka här. Men ett litet tillägg: Anders Björck fick vid presskonferensen om Försvarets underrättelsenämnds rapport frågan om IB:s verksamhet var laglig eller inte? Han ryckte lite på axlarna och sa ungefär: “Vilken underrättelsetjänst är laglig?” Det är riktigt när det gäller traditionellt spioneri i främmande land. Men när man spionerar på landets e g n a medborgare utan att det finns förankrat i lag och formella beslut är det uppenbart olagligt.

Individualism och facklig kamp


Jag var för en tid sedan på en diskussion om teaterns framtid. Där samtalade också en elev på teaterhögskolan med en lite älde regissör. På teaterområdet har man nu slutit ett mycket framåtsyftande avtal där skådespelarna i utbyte mot högre löner och satsning på utbildning släppt en del av anställningstryggheten. Den äldre regissören frågade hur det nu skulle bli med det gemensamma arbetet, den fackliga kampen och makten över teatrarna. Den yngre var oförstående – ja, han fattade helt enkelt inte – inför resonemanget. “Vi vill ju ha roller, det är det vi kämpar för”. Inte kan vi gå på massa möten etc. En bild i tiden, tror jag.

Nationell nyhetsbyrå i internationalismens tid.


TT, den nationella nyhetsbyrån, försvagas eller försvinner. Den bildades 1921 och har varit en grund för hur tidningar och etermedier givit nyheterna. Men nu har det vuxit upp rader av andra byråer – främst Förenade landsortstidningar FLT, men också massor av specialbyråer, på nätet och andra ställen.

En nationell nyhetsbyrå? Vilken tanke i det nya informationssamhället.

Kalla Faktas porrklubbslista


Aftonbladet och TV4-programmet Kalla Fakta presenterade nyligen en lång lista på politiker, domare och andra (inte journalister) som besökt en av Serungs porrklubbar. Personerna var inte namngivna, men journalisterna hade tubbat en f d anställd att skriva av personnummren från alla kontokortsbetalningar och därefter hade man spårat personerna.

Det påminner om hur Expressen fick tag i Björn Rosengrens limousine-räkning i samband med hans “affär”. Freys hyrverk hade gått i konkurs och därför fanns alla deras ekonomiska handlingar hos konkursförvaltaren – och var offentliga. Reportern Liza Marklund (som just gjort en uppmärksammad debut med en deckare i kvällstidningsmiljö) kom på det och gick upp och kopierade TCO:s räkningar.

Med hjälp av personnumren kunde Aftonbladet och TV4 ta reda på var personerna bodde, var de jobbade, om de hade politiska uppdrag etc. För tjugo år sedan gick “polska tavelförsäljare” omkring för att kartlägga var bl a flygvapenpersonal bodde. Numera finns det enklare metoder…