En alltför aktuell artikel från hösten 1978.
Det första valet med folkpartiet i regeringsställning närmar sig. Det val som bör leda till att den nuvarande regeringen sitter kvar. Det är väsentligt att den första regeringen på över fyrtio år utan socialdemokrater kan omväljas. De korta valperioderna gör att väljarna har svårt att få en bild av regeringen efter tre år under en krisartad ekonomi. Det är också viktigt att andra än socialdemokrater sitter vid makten när löntagarfonderna ska avgöras. Regeringen bör därför sitta kvar. Och folkpartiet bör sitta kvar i regeringen. Samtidigt måste vi ständigt vara medvetna om de faror ett liberalt parti alltid löper i regeringsställning.
Risken att vi börjar trivas med kompromissandet
En koalitionsregering måste kompromissa, annars överlever den inte. Men ett liberalt parti, med en ställning i mitten och flytande väljarkår, behöver den politiska striden för att nå ut med sitt budskap. Därför får inte det dagliga kompromissandet i de praktiska frågorna få oss att undvika strid också där det finns långsiktiga meningskiljaktigheter. Det bör t ex vara kristallklart att varje förslag till centraliserade löntagarfonder från socialdemokraternas sida leder till kompromisslöst liberalt motstånd.
Risken för att kompromissen blir partiprogram
Den linje som företräds av regeringen är oftasl den bästa möjliga. Men det är inte säkert att den är den mest liberala. Folkpartiet får självfallet också ge med sig på en del punkter. Propositionen om radio/TV innebär väsentliga kliv mot frihet i etern . Hade folkpartiet ensamt fått bestämma skulle det naturligtvis funnits två, självständiga TV-företag. Sådana exempel finns det gott om. Då har vi ett ansvar att tala om för väljarna vad den liberala politiken innebär. Väljarna har säkert stor förståelse för att samregerande kräver kompromisser. Men väljarna har också rätt till politisk konsumentupplysning. Då måste de veta var det ursprungliga liberala programmet ligger.
Risken att vi tror att regeringens framgångar är folkpartiets
Det är bara ett starkt liberalt parti som är garantin för en liberal politik. Skulle folkpartiet försvagas, försvagas också våra möjligheter att driva de liberala kraven i regeringen. Därför får vi aldrig förledas att tro att opinionsframgångar för regeringen som helhet är framgångar för folkpartiet. Det är bara våra egna valresultat och opinionssiffror som räknas.
Risken att vi blir lika diplomatiska som diplomaterna
En regering måste alltid ta större utrikespolitiska hänsyn än ett enskilt parti. Det får inte förleda det liberala partiet till vaghet inför diktaturerna. Judeförföljelserna i Sovjetunionen och rasförföljelserna i Sydafrika har inte blivit lindrigare därför att folkpartiet kommit med i en svensk regering. Inte heller Israels behov av internationellt stöd.
Risken att vi övertar myglingsekonomin
Den socialdemokratiska regeringen hade börjat en politik med alltmer av styrning av enskilda branscher, företag och projekt. Det kallas den selektiva ekonomiska politiken – eller myglingsekonomin. Det är alltid frestande för en regering att använda sig av myglingsekonomi. Det visar på handlingskraft att kunna rycka ut och rädda jobb, fixa undan konkurshot och skaffa fram pengar till lovande projekt. Men det innebär också att allt fler beslut dras bort från marknadsekonomins effektivitet och läggs på den centrala statsmakten. Det blir viktigare för företagare att hålla sig väl med regeringen än att göra bra och billiga produkter. Den här regeringen tog över Sverige i en ekonomisk kris. Det har då varit svårt att byta inriktning på den ekonomiska politiken. Det finns också alltför få kritiker av myglingsekonomin: Socialdemokraterna har infört den. Storföretagen drar nytta av den, Centern är själv förknippad med de stora monopolen inom jordbrukssektorn. Moderaterna går inte gärna emot stora näringslivsintressen. Därför är det bara ett liberalt parti som kan företräda konsumenternas rätt att bestämma på marknaden.
Risken att vi stänger in oss i korridorerna
Regeringsarbete, riksdagsarbete och kommunala uppdrag hotar ofta att ta all tid. Vi som jobbar mer eller mindre på heltid med politiken glömmer ofta att vår huvuduppgift är att vara ute bland vanligt folk och bland folkpartiets medlemmar. Vi kan fatta aldrig så bra beslut – talar vi inte om att folkpartiet finns till har vi ingen glädje av det. Risken är också att vi jobbar så mycket med politiken att vi bara träffar yrkespoiitiker. Då isoleras vi ytterligare från strömningarna bland allmänheten.
Risken att alltför få får alltför många uppdrag
För dem som jobbar intensivt i beslutsapparaten är det lätt att bara lita på de närmaste. När nya poster ska tillsättas vänder man sig till dem som redan är prövade. Då blir det lätt inkrökthet och vi får för många yrkespolitiker. Regeringsställningen bör vara chansen att pröva nya krafter, att radikalt sprida uppdragen. Här finns det plats för rejäl, liberal självkritik.
Risken att vi blir nöjda med samhället
En av socialdemokraternas fallgropar var att de efter ett långt regeringsinnehav blev nöjda med samhället. Många tyckte att allt var bra som det var. Då såg de inte allt som var ogjort. Redan efter en kort tid kan folkpartiet komma att tycka samma sak. Då ser vi inte barnfamiljer i kö framför daghemsportarna, gamla som tvångspensioneras till passivitet eller handikappade som isoleras från andra människor, ”I folkpartiets Sverige … ” Det var parollen när vi talade om för väljarna i förra valet hur vi ville ha samhället. Nu gäller det att tala om att vi ännu inte lever i folkpartiets Sverige. Fortfarande är bristerna stora. Bara med ett starkt folkparti kan vi närma oss folkpartiets Sverige.
Olle Wästberg
Mars 1978