Hamnar nyhetsbrevet I skräpposten?
Dollarn, yuanen och kronan
1930-talet tillbaka. Verkligen?
Obamas hundra dagar
Är det vettigt att lägga ner konsulat?
Att hylla Lenin – idag!
Nu finns bra utrikesjournalistik på nätet
Jazzklubbar i New York
Avskräckande Sverige som TV-humors
Flera svenska kaféer i New York
Restaurangtips
Hamnar nyhetsbrevet I skräpposten?
En del mottagare klagar på att nyhetsbrevet hamnar i deras spam-korgar(skräppost). Den som inte vill ha det så kan lätt avspamma brevet genom att klicka på ”Detta är inte skräppost” eller en liknande beteckning som finns i programmet.
Dollarn, yuanen och kronan
Dollarn fortsätter att vara stark – trots att den amerikanska ekonomin är lika fortsatt dyster. Orsaken är att USA:s ekonomi, trots nedgången, omfattar en fjärdedel av världsekonomin och USA innehar den enda riktigt likvida valutan. Europa tycks just nu värre ute i den ekonomiska krisen och euron framstår inte som ett alternativ.
På lite sikt är risken för inflation i USA – och världen – betydande. Sedelpressarna går för fullt i de flesta ekonomier och frågan är om regeringar och riksbanker förmår att bromsa när de ser de första tecknen på vändning. Jag tror det inte.
Efter en vecka i Kina är det för mig uppenbart att den kinesiska ledningen, som genom sitt stora betalningsbalansöverskott finansierar den amerikanska stimulanspolitiken, är rädd för att USA ska inflatera bort sin jättelika skuld till Kina. Risken är uppenbar. Men Kina sitter i en rävsax. Slutar man finansiera USA försvinner också den viktigaste efterfrågan på kinesiska varor. Börjar man diversifiera i sin valutaportfölj och säljer av dollar drabbar det Kina mer än USA. Att Kina ökat sin guldreserv kraftigt visar på att landet gör vissa försök att skydda sig, men möjligheterna är små. Paul Krugman reder ut detta:
http://www.nytimes.com/2009/04/03/opinion/03krugman.html?_r=2&ref=opinion
För den svenska kronans del gäller dels att den är en liten valuta, och därmed inte likvid, dels att de svenska barnkernas stora problem i öst håller ner värdet. På kort sikt går det nog inte att räkna med en förändring.
1930-talet tillbaka. Verkligen?
Den vanligaste klichén i ekonomiska kommentarer är att vi inte varit med en sådan nedgång i ekonomin sedan 1930-talet. Det är sant när vi ser på hur drastiskt tillväxten faller. Ingen vet vad som kommer att hända det närmaste året. Visst kan vi få en parallell till 1930-talet med en utarmad medelklass och risk för politisk extremism.
Men det är ändå några som köper vanliga lägenheter för miljontals kronor i Stockholm, som går på alla de nyöppnade restaurangerna i Rio, som köper dyra drinkar på Lower East Side. Arbetslösheten i industriländerna är på väg mot 8-9 procent – vilket är oroande – men inte depressionens 30 procent. I marknadsekonomierna finns inga soppköer. Välfärdsystemen må visa sig otillräckliga, men de har hittills hållit borta svält och svältsjukdomar.
Vad vi talar om nu är en negativ BNP-utveckling på fem procent – efter flera års tillväxt. Även om Sverige skulle dyka ner i en levnadsstandard av t ex år 2002 års nivå var det få som ansåg att början av 2000-talet var år av massfattigdom.
Obamas hundra dagar
Nu har Barack Obama suttit nästan hundra dagar. Denna slumpartade tidsperiod kommer att leda till massor av analyser. ”De hundra dagarna” var ursprungligen tidsperioden mellan Napoleons återkomst från Elba och hans förlust vid Waterloo. I amerikansk politik brukar man referera till Franklin Roosevelts första period med en snabbt genomförd reformagenda.
John F Kennedy spelade elegant ner förväntningarna i sitt tal som ny president: ”All this will not be finished in the first one hundred days. Nor will it be finished in the first one thousand days, nor in the life of this administration, nor even perhaps in our lifetime on this planet.”
En ny president har chansen att få igenom rätt mycket i början – men bara chansen. ”Mina första hundra dagar kommer att bli den mest produktiva perioden i amerikansk politisk historia”, skröt Clinton i valkampanjen. I själva verket blev hans start som president ett misslyckande.
http://online.wsj.com/article/SB123759302359600669.html
Barack Obama har under sina första hundra dagar totalt dominerat scenen, både i amerikansk politik och i världspolitiken. Han har inte lyckats genomföra alla sina ambitioner, men ändå fått igenom reformpaket och stimulansåtgärder som i storlek inte har sin like i amerikansk politik. Också en stor del av de väljare som inte röstade på honom anser att han gör ett bra jobb.
http://www.nytimes.com/2009/04/26/opinion/26obamadays.html
Är det vettigt att lägga ner konsulat?
I en rapport från regeringens globaliseringsråd I höstas påvisade vi att svensk utrikesförvaltning kostar långt mindre – i procent av BNP – än i de flesta andra länder: ”Sverige satsar med sina 0,06 procent av BNP påfallande lite på sin utrikesförvaltning. Det gäller både i förhållande till länder som Italien, 0,11 %, Frankrike, 0,15 % och Polen 0,09 %, men också jämfört med våra nordiska grannar där Finland och Norge satsar 0,2 %, och Danmark 0,1 % av BNP på utrikesförvaltningen.
http://www.regeringen.se/sb/d/10002/a/116252
Det har dock inte gjort något starkt intryck på regeringen som nu tycks vara beredd att ge klartecken till att lägga ner en rad svenska konsulat utomlands: Bland annat kommer Kanton, Los Angeles och i praktiken New York att läggas ner.
Det speglar en syn på svensk utrikesrepresentation som enbart politiska förhandlingar och rapportering. Den del – näringslivs- och kulturfrämjande, information – som på sikt bidrar till välstånd och sysselsättning i Sverige skärs ner.
Los Angeles-konsulatet bevakar Silicon Valley, läkemedelsforskningen i San Diego och hela upplevelseindustrin i Los Angeles. I andra sammanhang sägs det att det är just dessa branscher som är Sveriges framtid.
Kanton är huvudstad i ett av Kinas snabbast växande områden – Guangdong, ”världens verkstad”. Flera andra länder har valt att satsa extra just i Kanton. Sverige stänger.
New York är världens scen och världens finansiella centrum: USA:s ekonomiska huvudstad, huvudstad för medier, design, kultur. Där planerar man att ta bort all verksamhet som handlar om just detta. De över hundra konsulaten i New York konkurrerar stenhårt. Nu ställer sig Sverige off-side. (Dessutom är New York Sveriges största passmyndighet utomlands. Tusentals svenskar som behöver nya pass tvingas resa till Washington DC.)
Barbro Hedvall skriver helt riktigt i Dagens Nyheter: ”På få platser ger en svensk närvaro en sådan utdelning som i New York, världens – åtminstone hittills – ekonomiska huvudstad, tillika en kultur- och trendplats utan like. Överger Sverige den kan vi lika gärna stryka det mesta av övriga representationer också.”
http://www.dn.se/opinion/signerat/konsulat-bisarrt-forhandlingsspel-1.850202
Det som slår i New York speglas nästan överallt. ”New York, New York…If I can make it there, I’ll make it anywhere”, sjöng Frank Sinatra. För Sverige gäller ”If you can’t make it in New York, you can’t make it anywhere”.
Den som vill veta hur amerikanska medier reagerat, kan t ex läsa den här artikeln i New York Post:
http://www.nypost.com/seven/04262009/news/worldnews/swede_urrender_166328.htm
Att hylla Lenin – idag!
Jan Myrdalsällskapet har – passande nog för att hedra just Jan Myrdal – instiftat ”Leninpriset”. Varför just Lenin? Cecilia Cervin, ordförande i Jan Myrdalsällskapet, säger: ”I första hand är det meningen att få människor att haja till. Sedan vill vi att de ska tänka på vad som var Lenins uttalade politiska program.”
För Lenin var program och taktik samma sak. Och värt att ”tänka på” också idag. Den 11 augusti 1918 skrev Lenin ett telegram till de kommunistiska myndigheterna i Nizjnij-Novgord: ”Kamrater! Upproret bland de fem kulak-volosterna måste slås ned skoningslöst. Hela revolutionens intresse kräver detta, eftersom vi nu har framför oss vårt slutgiltiga avgörande slag ”med kulakerna”. Vi måste statuera ett exempel. 1) Ni måste hänga (och häng dem så att folk ser det) minst 100 beryktade kulaker, rika samt blodsugare. 2) Publicera deras namn. 3) Beslagta all deras säd. 4) Avrätta gisslan i enlighet med gårdagens telegram. Detta måste utföras på ett sådant sätt att folk i en omkrets av hundratals mil kan se, darra, veta och skrika: låt oss kväva och strypa de blodtörstiga kulakerna. Telegrafera att ni har fått anvisningarna och effektuerat dem. Hälsningar, Lenin. P.S. Använd era mest hårdföra män för detta.”
Lenin var början på det som gjorde 1900-talet till ett svart århundrade.
Nu finns bra utrikesjournalistik på nätet.
Det är kärvt för utlandsjournalistiken. Flera medier har dragit ner på sin utlandsbevakning. Dock finns tröst på nätet där Global Post just öppnat. Det är erfarna journalister från hela världen som gått samman för att skriva bra och omfattande rapportering.
http://www.globalpost.com
Jazzklubbar i New York
En av de vanligaste frågorna jag brukar få av de som ska resa till New York är: Vilken jazzklubb ska man gå på?
Svaret är att det ju beror på vad man är intresserad av. Olika kvällar spelar olika artister. Det bästa är att köpa New York Magazine eller Time Out New York och titta efter. Dessutom spelas det bra jazz på många ställen som inte är renodlade jazzklubbar, som t ex Cornelia Street Café.
Jazz at Lincoln Center är en säker konsertlokal för jazz.
http://www.jalc.org http://www.jalc.org
Klassiska jazzställen är Village Vanguard, Birdland, , Blue Note, Iridium, Knitting Factory, BB King och Smoke.
httpt://www.iridiumjazzclub.com
http://www.villagevanguard.com
http://ny.knittingfactory.com
httpt://www.bbkingblues.com
httpt://www.bluenotejazz.com
httpt://www.birdlandjazz.com
http://www.smokejazz.com
Den som är speciellt intresserad av jazz i Harlem kan med fördel ta en tur för 50 USD:
http://www.bigapplejazz.com
Avskräckande Sverige som TV-humor
Den konservative TV-mannen Bill O’Reilly frågade i Fox – i polemik mot främst president Obama: ”Vill vi verkligen att USA skall bli som Sverige?”. På samma sätt har rader av Obama-motståndare använt Sverige som avskräöckande exempel.
Därför kontaktade amerikanska TV-programmet The Daily Show Svenska institutet och bad om hjälp med att skildra detta läskiga land med föräldrarledighet och andra otäcka saker. SI:s medieavdelning ordnade kontakter och The Daily Show sände sänt komikern Wyatt Cenac till Stockholm.
Resultatet blev två riktigt roliga program (och Sverigepropaganda på samma gång).:
http://www.thedailyshow.com/video/index.jhtml?videoId=225113&title=The-Stockholm-Syndrome
http://www.thedailyshow.com/video/index.jhtml?videoId=225126&title=The-Stockholm-Syndrome-Pt.-2
Flera svenska kaféer i New York
David Johansson och Lars Åkerlund öppnade för några år sedan det populära svenska kafféet FIKA, på 41 W 58th st (mellan Fitfh och Sixth Avenue). Nu har de öppnat ytterligare ett FIKA, på 407 Park Avenue South (mellan 28th och 29th Street).
http://www.fikanyv.com
Dessutom har ett nytt svenskt kafé öppnat I Brooklyn. Det är Scandinvian Grace Kafé på 668 Presidents Strett i Park Slope,. Ägarna till designbutiken Scandinavian Grace i Williamsburg, Brooklyn har skapat en avläggare med kaffe och lite svenska produkter.
http://www.scandinaviangrace.com
Restaurangtips
New York vimlar av trevliga restauranger – naturligtvis. Även i dessa dåliga tider är ”the neigbourhood places” fulla. T ex urtrevliga Flex Mussels på 174 East 82nd. Ostron, lax och ett trettiotal olika musselvarianter. Människor i alla åldrar.
Eller Bar Piti på 268 Sixth Avenue. Mötesplats för såväl äldre som går dit nästan varje dag som unga som driver i The Village. Vitlöksdoftande pasta.