Corren 2020-11-04
Terrordådet i New York den 11 september 2001 – då jag bodde där – utfördes av extrema muslimer, som trodde att när de flugit in i skyskraporna med passagerarplan och själva dött skulle de tas emot i paradiset av unga kvinnor. De var alltså extremt religiösa och det som kallas ”islamister”.
Presidenten George W Bush var noga med att betona att amerikanska muslimer inte hade med terrordådet att göra. När den stora minneshögtiden hölls på Yankee Stadium några veckor senare såg han till att tre amerikanska muslimska imamer stod bredvid honom.
Senare fick han USA att gå till angrepp mot Irak i syfte att komma åt terroristerna. Dock
Bill Clinton bjöd som president in troende judar till Vita huset för att fira den judiska påsken. Det gjorde också George W Bush och efter 9/11 bjöd han också in muslimer under muslimsk högtid. Trump har slutat med detta.
Det Bush gjorde är en viktig förebild i dessa dagar, när islamistiska terrorister begått svåra våldsdåd i Frankrike och president Macron har agerat klokt. Macron bekämpar naturligtvis islamismen, vill stoppa utländsk finansiering av moskéer och betonar det olämpliga i att imamer får utbildning i auktoritära arabländer. Samtidigt är han tydlig med att man inte ska stigmatisera muslimerna som kollektiv.
Min egen politiska idol Per Ahlmark, folkpartiledare som dog för några år sedan, grundade Svenska kommittén mot antisemitism. Han konstaterar i en bok att ”Den islamska fundamentalismen, som brukar kallas för ’islamism’, har få likheter med vad majoriteten av muslimer tror på.” Han konstaterar att islamismen i flera avseenden liknar nazism och kommunism. De vill inte delta i debatt, kräver underkastelse, strävar efter världsherravälde, förnekar mångfald och låter judehatet stå i centrum.
Den internationella diskussion som terrordåden i Frankrike lett till bör också påverka Sverige. Islamismen och dess terrorism är ett direkt hot mot demokratin. Vi bör inte tillåta att nya moskéer betalas från andra länder. Statligt stöd till muslimska organisationer av olika slag måste ha demokrati och krav på jämställdhet som utgångspunkt.
Samtidigt är det nödvändigt att tolerera att individer är religiösa – oavsett vilken religion de har. Vi som ogillar religion bör acceptera människors religiositet, om den inte leder till våld eller står i motsats till demokratin.
Sverige är tämligen tyst kring allt detta. De franska händelserna bör leda till mer aktiva åtgärder mot islamismen också i Sverige.
OLLE WÄSTBERG