Corren 5 juni 2019
Nu är det möjligt att titta tillbaka på EU-valet och se hur opinionsbildningen gick till. För varje val har de sociala mediernas vikt ökat. I 2014 års val hade förstagångsväljarna Facebook som huvudsaklig informationskälla.
I 2018 års val skedde en dramatisk förändring av väljarnas mediainformation. Väljare under 50 år prioriterade helt de sociala medierna och avstod i hög grad från lokala tidningar. I EU-valet för två veckor sedan var de sociala medierna helt dominerande.
Martin Schori, journalist i Aftonbladet och den främste experten på sociala mediers betydelse i politiken, kunde en vecka innan valet konstatera att Sverigedemokraterna fortsatte att vara i en klass för sig. En statistik som mätteantalet interaktioner, d v s summan av alla ”likes”, delningar och kommentarerpå sociala medier, när det gällde partiernas siter och partiledarna personligen visar att Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson ligger överst, följt av Moderaterna och Ebba Busch Thor. Socialdemokraterna kom på sjätte plats, Alternativ för Sverige på plats åtta och Liberalerna hamnade sist med 2.900 aktiviteter, att jämföra med 120.785 för Sverigedemokraterna.
Det är alltså tydligt hur politikens högerflank dominerar på nätet. Forskningsorganisationen IEA (International Association for the Evaluation of Educational Achievment) genomförde nyligen en undersökning I större delen av Europa om ungas påverkan av sociala medier. Den visade att de som har förtroende för sociala medier – vilket de flesta har – också har låg tillit till demokratins institutioner, inklusive parlamentet, och till de politiska partierna. Detta gällde också de undersökta i Sverige.
Till detta kommer internationella ultrahögersiter och ryska källor. Det finns tusentals exempel på hur ryska källor under EU-valet spridit desinformation och försökt skapa interna motsättningar och misstro mot beslutfattare i europiska länder. EU-kommissionen har en särskild grupp som arbetar med ryska informationsangrepp. EU-ordförande Donald Tusk sa: ”Det finns externa antieuropeiska krafter som försöker påverka européernas demokratiska ställningstagande.” Metoden är inte sällan att ryska medier som Sputnik och RT återger en påhittad nyhet som därefter refereras i andra medier och sedan sprids. Några lögnaktiga rubriker som cirkulerat på nätet under EU-valet var: ”Svenska feministregeringen beordrar polisen att inte utreda våldtäkter”, ”Svensk stad tillåter muslimska böneutrop, men förbjuder kyrklig klockringning.”
Sverige tycks dock inte ha varit ett huvudmål för den ryska propagandan i EU-valet. Det ryska syftet är att skapa splittring, polarisering och misstro mot de demokratiskt valda och de traditionella medierna i de europeiska länderna. Typiskt nog fick såväl Alternativ för Sverige som Kommunistiska partiet utrymme i den ryska kanalen RT.
Internet kommer att vara en central del av informationen för alla under överskådlig tid. Samtidigt innebär det algoritmstyrda nyhetsflödet, självbekräftelsen, känslostormarna och ryktesspridningen att kvaliteten i det demokratiska samtalet faller drastiskt.
Det är nödvändigt att källkritik och mediekunskap ska komma att spela en långt större roll i skolundervisningen. Men de demokratiska partierna sviker genom att ligga lågt på sociala medier.
OLLE WÄSTBERG