Tidningen NU. 2019-04-11
Sveriges väljare blir allt mer flyktiga. Som flygsand lägger de sig i olika drivor för att vid nästa vindpust hamna på något annat ställe.
Valu 2018 – valundersökningen direkt efter valet – visade att i inget val sedan man började med dessa undersökningar för åtta val sedan hade så stor andel av väljarna bytt parti. Bara 41 procent av dem som röstade på Liberalerna 2014 gjorde det 2018. Liberalerna är det parti som alltid haft minst lojala väljare. Undersökningar visar att L:s fasta, lojala, väljare alltid legat på ca två procent. ”Partisystemets Hallsberg; en väntsal för partibytare”, skrev statsvetaren Sören Holmberg ironiskt för en del år sedan. Senast visade det sig i söndags i Falun.
I en ny undersökning som statsvetaren Annika Fredén just publicerat visar det sig att 15 procent av dem som röstade på L gjorde det av taktiska skäl (för att rädda partiet över spärren) utan att ha primära L-sympatier.
Tidigare var Folkpartiet det parti som hade väljare som rörde sig mellan de politiska blocken. Under senare val har det mest handlat om rörelser inom borgerligheten.
Partilojalitet handlade tidigare om väljarnas sociala situation och hur föräldrarna röstade. Det har i stort sett försvunnit. Men ett partis historia har betydelse. Ser man i historien att någon är liberal kan man vara säker på att hen är demokrat. Liberalerna har aldrig behövt någon partikongress där man strukit streck över historien. Aldrig haft någon ”Lenin-strid eller behövt tillämpa en princip om nolltolerans. Skulle jag själv tvingas ange ett enda skäl för att aldrig svika liberalismen är det just detta: Vi bär på ett arv av demokratisk kamp. Sviker man det genom att dörren gläntar till Sverigedemokraterna, ett parti där rasism ständigt sipprar ut från den interna kulturen, förloras det mesta av kvarvarande lojalitet för partiet.
Att det liberala partiet aldrig för ett ögonblick drar in andan och slutar tala om demokrati, frihet och tolerans gör det omistligt.
Lojalitet har också en intern sida. Medlemmarna i alla partier känner sig allt mindre lyssnade på. Därför är Olle Schmidts och valberedningens öppna process för partiledarval bra. Ett parti som upplevs som splittrat har väljarna svårt att identifiera sig med och lojaliteten minskar. Det gäller alla partier. Därför måste det gå att finna en partiledare som det går att enas kring.
OLLE WÄSTBERG