Nyhetsbrev 15 DECEMBER 2010

Dollarn…

… och Euron.


Demonstrationer och ansvar


Knappast USA:s nedgång och fall


Krackelerar USA?


Hur många gånger kan ett land mista sin oskuld?


Partisystemets sammanbrott


Sverige starkare varumärke än Skandinavien


Dåligt om riksdagsledamöter isoleras


2040 har kulturpolitiken flyttat till Bryssel


Apartheidfoton med svensk bakgrund


Bruno Liljefors – så mycket bättre än sitt rykte


Den enda världsstaden


Kulturhuset i Paris får pris


Museum över Vonnegut


Princess of Park Avenue


Svenska PEN-klubben viker sig för maffiametoder


Nu öppnar Marcus Samuelssons nya krog i Harlem


Bra West Village-krog

Dollarn… 


Trots besvikelser över arbetslöshetssiffror och trots att USA:s finansmarknad hotas av nästa smäll – delstaternas prekära ekonomiska läge – står dollarn tämligen stark. Snarast har dollarn stärks; knappt sju kronor mot en dollar.
 
Förklaringen är USA:s dominerande ekonomiska ställning och dollarns kraft som reservvaluta. Hur dåligt det än ser ut för tillfället i USA leder internationell finansiell oro (som nu i delar av Europa) till en flykt till dollarn.
 

… och Euron.


Sverige står ekonomiskt starkt, utanför euroområdet. Det har fått åtskilliga att dra slutsatsen att vi bör hålla oss där, d v s utanför. Men Finland, som är ett Euroland, har ungefär lika stark ekonomi som Sverige.
 
Innanför eller utanför euron handlar det om att ha ordning på sina statsfinanser. Det är inte Euron som förorsakat den europeiska krisen utan falsk bokföring och vanskött ekonomi i en rad EU-länder.
 
Carl B Hamilton, folkpartiets ekonomiske talesman, som dessutom är professor i nationalekonomi, har nyligen skrivit bra om detta.
http://www.newsmill.se/artikel/2010/12/08/v-r-skvalpvaluta-borde-ers-ttas-med-euron
 
 

Demonstrationer och ansvar


De kraftiga åtgärderna för budgetsanering har lett till våldsamma demonstrationer i bl a Grekland, Portugal, Frankrike och Storbritannien. Det är naturligtvis inget konstigt att människor som drabbas av försämringar protesterar.
 
Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på under vilket socialt lugn den svenska budgetsaneringen 1992-95 genomfördes. De tre krisuppgörelserna hösten 1992 mellan Bildt-regeringen och Ingvar Carlssons socialdemokrater lade en grund för Anne Wibbles s k Nathalieplan och Göran Perssons fortsatta sanering.
 
Orsaken är delvis att socialdemokraterna i så hög grad fattat de beslut som lett Sverige in i krisen, delvis att Ingvar Carlsson trodde att han snart skulle komma tillbaka som regeringschef. Men också att såväl Carlsson som senare Bildt som oppositionsledare visade ett stort ansvar utöver det egna partiets kortsiktiga bästa.
 
Reaktionerna i Europa lär oss att det är mycket vi blivit förskonade från i Sverige.
 
 

Knappast USA:s nedgång och fall


USA:s nuvarande ekonomiska problem har gjort det populärt att tala om USA:s nedgång och fall – på samma sätt som det romerska imperiet en gång föll samman och den brittiska dominansen efter andra världskriget övertogs av USA. Nu skulle det vara Kinas tur.
 
Det är ett gammalt tema. Samma sak sades vid Sputnikkrisen, då USA ansågs hopplöst efter Sovjet eller vid inflationen och den ekonomiska utmattningen efter Vietnamkriget.

Inget är för evigt i historien, men jag tror att det här är historiska analogier som leder fel, som så ofta med försök att använda historien för att skriva en karta för framtiden.

Om USA kommer att kunna bevara sin ledande ställning handlar dock mindre om dagsekonomin utan om ett kinesiskt index: Jiao Tong-universitet i Shanghai gör varje höst sin Academic Ranking of World Universities. Den listar de universitet där den främsta forskningen bedrivs. Listan toppas av Harvard, Stanford, Berkely. Av de tjugo främsta är sjutton amerikanska. Av de hundra första är 55 amerikanska.  Inget kinesiskt universitet finns bland de 200 främsta. Här ligger grunden för USA:s styrka.
 
Om USA och Kina har jag nyligen skrivit en liten essä:
http://www.wastberg.se/viewtext.php?tid=283

Krackelerar USA?


De som ganska regelmässigt drömmer om att USA:s dominans i världspolitiken ska vara över tycker sig ibland ha fått vatten på sin kvarn av WikiLeaks. Avslöjandena skulle visa att USA är ett land som alla andra, föga brilians i analyserna, stora svårigheter att få igenom den amerikanska uppfattningen.
 
Att politiker i andra länder, också Sverige, har ansett att det är bra om utländska representanter får en bra och insiktsfull bild av svensk politik är heller inget konstigt. Jag har alltid tyckt det vara en väsentlig uppgift och det är knappast något amerikaner eller andra fått veta som inte stått i svenska medier.
 
Financial Times Gideon Rachman recenserade nyligen tre böcker om USA:s internationella ställning, däribland Michael Mandelbaums intressanta The Frugal Superpowe: America’s Global Leadership in a Cash-Strapped Era.
http://www.ft.com/cms/s/2/3d17e16a-fe61-11df-845b-00144feab49a.html#axzz17FdqzSk3
http://www.amazon.com/Frugal-Superpower-Americas-Leadership-Cash-Strapped/dp/158648916X/ref=sr_1_1?ie=UTF8&s=books&qid=1292149792&sr=1-1
 
Mandelbaum sammanfattar själv: ”One thing worse than an America that is too strong, the world will learn, is an America that is too weak.”
  

Hur många gånger kan ett land mista sin oskuld?


”Sverige har mist sin oskuld”. Så har det stått i tidning efter tidning efter försöket till terrordåd i Stockholm. Bara några dagar tidigare hade Aftonbladet skrivit om kända svenska brott och erinrat om ”mannen som tog Sveriges oskuld”, Miro Baresic, alltså den kroatiske nationalist som 1971 mördade den jugoslaviske ambassadören i Stockholm – och som bara ett år senare fritogs genom en flygplanskapning i Malmö. Morden på Olof Palme och Anna Lindh, Baader Meinhofs sprängning av västtyska ambassaden 1975, kidnappningsförsöket av Anna-Greta Leijon. Nej, Sverige har inte varit någon skyddad vik.
 
Frågan är hur länge det svenska ryktet som en fridfull och balanserad nation håller sig. New York Times kommenterar dock terroristen i Stockholm med ”even Sweden” – samma ord de använde för Sverigedemokraternas inträde i riksdagen: No country is immune from terrorism in today’s world, not even Sweden, with its unusually open society, traditional commitment to peace and wariness of military alliances.

Samtidigt startar svenska ambassaden i Washington en diskussionsserie med utgångspunkt från Stieg Larssons böcker och där man bl a ska behandla ämnen som kvinnorollen i Sverige, trafficking, våld mot kvinnor och sexköpslagen, dataintrång. Det officiella Sverige förskönar i varje fall inte.

Partisystemets sammanbrott


Flera av mina socialdemokratiska vänner talar om att 2014 års val är förlorat, att partiets omvandlingsprocess kommer att ta lång tid och att man nu siktar på 2018. Erfarenheten av svensk politik är i och för sig att förändringar kan gå fort. Obalanserna i Alliansen bär ett frö till sammanbrott.
 
Men 2018. Det skulle innebära 12 år utanför makten, 12 år utan att kunna utse politiska sakkunniga och pressekreterare i kanslihuset. 12 år då åtskilliga begåvningar gått någon annanstans än partipolitiken. Och i det valet kommer förstagångsväljarna ha varit sex år när Alliansen tog över. Men svensk politik kommer att vara totalt annorlunda. Och en socialdemokrati i kaos är inte självklart bra för Sverige. Om detta skrev jag på siten Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/11/15/s-kris-r-hela-sveriges-kris

Det vi ser idag är att 1932 års partisystem (högern-bondeförbundet-folkpartiet-socialdemokraterna-kommunisterna) inte bara marginellt förändrats utan helt kollapsat.

Sverige starkare varumärke än Skandinavien


Det uppkommer då och då en diskussion om Sverige ska satsa på sitt eget varumärke eller på Skandinavien. Inte minst inom UD tror man ofta att vi uppfattas som en del av Skandinavien och ska satsa på det.
 
Vårt intryck från tiden i New York var snarast motsatsen. De övriga skandinaviska länderna var konkurrenter om uppmärksamhet och affärer och drog nytta av när Sverige (oftast ensamt) satsade på det nordiska.
 
Jag gjorde en enkel webbundersökning på ”swedish design” kontra dansk, finsk och skandinavisk och fann att ”swedish design” förekom långt mer ofta än såväl ”danish design” som ”scandinavian.design”.
 
Nu finns det, i senaste Anholt Nation Brands Index, svart på vitt i att Sverige är ett starkare varumärke än Skandinavien. Merparten av världens länder anser sig ha mer kunskap om Sverige än om Skandinavien. Gapet är i många länder över 25. Störst är gapet i Kina där 75 % anser sig ha kunskap om Sverige medan 28 % säger sig ha kunskap om Skandinavien.
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/si/document/view/sverige-mer-kaent-aen-skandinavien-10786?utm_source=alert&utm_medium=email&utm_campaign=Alert

Dåligt om riksdagsledamöter isoleras


Det finns två olika uppfattningar om riksdagsledamöter: Den ena är att de är alldeles för isolerade, från arbetsliv och annan verklighet, den andra är att de frotterar sig för mycket med organisationer och ”lobbyister”. När jag var 17 år sprang jag runt med färdigskrivna motioner från Sveriges elevers centralorganisation och försökte få riksdagsledamöter att skriva under – och åtskilliga gjorde det. Helt enkelt därför att de höll med. När jag själv satt i riksdagen gjorde jag en motion på en text från Astma- och allergiförbundet. Helt enkelt för att den var bra och jag höll med.
 
Att lyssna är inte att lyda. Risken är snarast att riksdagsledamöterna blir alltför försiktiga och isolerade:
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/lyssna-ar-inte-att-lyda-1.1221581

2040 har kulturpolitiken flyttat till Bryssel


När jag fick frågan om att medverka i en bok om hur svensk kulturpolitik ser ut om trettio år – Framtiden är nu. Kultursverige 2040 – blev min slutsats att då har EU tagit över mycket av svensk kulturpolitik:
http://www.volante.se/framtiden
 
Det kommer inte att ske genom centraliserade beslut, utan gen om att EU:s kulturpolitiska agenda växer och får allt mer pengar samtidigt som de svenska kulturpolitiska satsningarna står på sparlåga. Svältfödda kulturutövare kommer att söka sig dit där pengarna finns – vilket kräver anpassning i språk och samarbetsformer.
 
Kapitlet finns på
http://www.wastberg.se/viewtext.php?tid=285

Apartheidfoton med svensk bakgrund


För några månader såg jag en utställning på Johannesburg Art Gallery av en fotograf med sydafrikansk-svensk-amerikansk bakgrund. Det var Ernest Coles gripande foton från livet under apartheid.
http://www.swedenabroad.com/News____30076.aspx?slaveid=112553

Cole tvingades fly från Sydafrika, fick en fristad i Sverige och arbetade med Tio Fotografer i Stockholm. Hasselbladsstiftelsen har den enda kompletta samlingen med Coles foton.
 
Så småningom flyttade han till New York där han dog för tjugo år sedan. Nu skriver också New York Times om den Sverige-sponsrade utställningen i Sydafrika:
http://www.nytimes.com/2010/11/18/arts/design/18cole.html?_r=1&hp
 

Bruno Liljefors – så mycket bättre än sitt rykte


Thielska galleriet är ett av Stockholms mest fascinerande museer – ett bevarat och återskapat hem med en unik konstsamling från skandinaviskt sekelskifte.
 
Nu har Thielska ur sina samlingar skapart en Bruno Liljefors-utställning som ger ett perspektiv på hur skicklig konstnär han var. Det är nyttigt för en samtid som sett lite för många av hans massproducerade rävar. Här framstår han i helfigur.
http://www.youtube.com/thielskagalleriet

Den enda världsstaden


New York är för många The Capital of the World. Trots att staden med sina knappt nio miljoner invånare inte ens hamnar bland världens tio största städer är staden unikt kosmopolitisk.
 
Staffan Heimersson skriver livfullt om varför hans val av stad i världen blir New York:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/staffanheimerson/article8087967.ab
 
Staffan ursäktar säkert, men den nyligen avlidne Tony Judt, historieprofessor vid New York University och en av efterkrigstidens stora intellektuella, formulerar det med än större djup i en av sina sista essäer:  ”New York sits at the edge: like Istanbul or Mumbai, it has a distinctive appeal that lies precisely in its cantankerous relationship to the metropolitan territory beyond. It looks outward, and is thus attractive to people who would not feel comfortable further inland. It has never been American in the way that Paris is French: New York has always been about something else as well.”
http://www.nytimes.com/2010/11/08/opinion/08judt.html?_r=1&hp

Kulturhuset i Paris får pris


Det svenska kulturhuset i Paris – som regeringen för ett drygt år sedan funderade på att lägga ner –  har av den franska kulturtidningen Journal des Arts utsetts till vinnare bland Paris kulturhus. Bland de 46 utländska kulturhus som finns i Paris ansågs Svenska institutet vara en överlägsen publikmagnet med cirka 100 000 besökare om året. Goetheinstitutet kostar fyra gånger mer men hade bara 20 000 besökare.
http://www.si.se/Paris/Svenska/Svenska-institutet-i-Paris/

Museum över Vonnegut


Kurt Vonnegut lärde vi känna i New York och han var hemma hos oss åtskilliga gånger. Han är en av USA:s stora författare, mest känd för sin krigsskildring Slakthus 5. Han spelade roll som idol för den svenska Vietnamopinionen.
 
Under Vietnamkriget besökte han Sverige flera gånger. Annars var hans Sverigeanknytning, berättade han för oss, att han var återförsäljare för Saab i hemstaden Indianapolis.
 
Ny har det skapats ett Vonnegut-museum i Indianapolis. Kurt Vonnegut skulle nog inte gillat det.
http://www.vonnegutlibrary.org

Svenska PEN-klubben viker sig för maffiametoder


Sedan många månader bedriver en avdelning inom syndikalisterna en obehaglig utpressningsaktion med Berns i Stockholm. I motsats till andra restauranger har Berns inte gett sig och betalat syndikatet för att de ska sluta trakassera – vilket de ska ha all heder för. Berns stöds av såväl svenskt näringsliv som LO och har kollektivavtal. Men syndikatet kräver pengar för personer som aldrig varit anställda vid Berns. Man hindrar kunder och hotar artister. Om detta har jag tidigare skrivit i nyhetsbrevet
http://www.wastberg.se/viewnl.php?nid=279#section6
 
Nu har den respektabla svenska organisationen PEN beslutat att flytta sitt Bernspris från Berns, enbart på (felaktiga) uppgifter från syndikatet. Hanne Kjöller kommenterar detta bra i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/ledare/signerat/pen-klubben-vadan-av-att-agera-megafon-at-andra-1.1225824

Princess of Park Avenue


Jag blev av livsstilsmagasinet Bona Vita ombedd att skriva ett kåseri om hur de verkligt välbeställda lever i New York. Vilket inte handlar om vräkighet, men om åtskilliga ”måsten”, om konventionernas roll och betydelsen av barnens skolor. Artikeln går att läsa här:
http://www.wastberg.se/viewtext.php?tid=284
 

Nu öppnar Marcus Samuelssons nya krog i Harlem


Marcus Samuelsson, den svenske kocken som slog igenom på Aquavit och fått laga mat i Vita huset, har ju lämnat Aquavit och nu startat eget. På lördag öppnar Marcus Samuelssons nya krog Red Rooster – där han själv ska stå i köket. Den ligger på 310 Lenox Avenue (hörnet 126:e gatan- i Harlem.
 
Internationellt kök med några svenska inslag. Så här ser menyn ut:
http://images.nymag.com/images/2/daily/2010/12/13_redrooster-dinner.pdf

Bra West Village-krog


Senast i New York åt vi utomordentligt bra i West Village – 328 West 12th Street –  på den ganska nyöppnade krogen Recette. Den har på goda grunder blivit uppskriven i tidningarna. Kvarterskrogsstil, men lockar folk från hela New York. Förrätten med gåslever i pumpasoppa var fantastisk.
http://www.recettenyc.com