Statsministern och riksbankena
USA:s ekonomi: Molnen hopar sig
Bloggarna och Irak
CH Hermansson borde inte vara idol
Att förhindra brott viktigare än att klara upp dem
Commander-in-Chief kan den bli verklighet?
Pigavdrag för andra
Kreativiteten: Slaget om framtiden
Knepiga knäck
Dåligt föredöme
Bästa krogarna i New York
Nya recept
Talat och skrivet
Statsministern och riksbanken
Riksbanken har numera en självständig ställning. Riksdag och regeringen kaninte påverka vilka beslut riksbanken tar. Syftet med denna reform, som nu ärca tio år gammal, är att vi ska få självständiga maktcentra och attriksbanken ska kunna ta mer långsiktiga beslut än en regering ofta kan göra.
Riksbankens självständiga ställning garanteras av sättet riksbankscheferväljs på, att de har långt mandatperiod och karenstid sedan de slutat. Detre självständiga riksbankschefer vi haft Urban Bäckström, Lars Heikenstenoch Stefan Ingves har alla visat största integritet. I Ingves fall finnsingen partibakgrund och inte ens vi som haft tillfälle att arbeta med honomvet vad han röstar på.
Den risk som finns med ett sådant system är att riksbanken blir fredad fråndebatt. Och brist på debatt och ifrågasättande brukar leda till en instängdkultur och dåliga beslut. Urban Bäckström gjorde som förste självständigeriksbankschef en utmärkt insats genom att öppna upp riksbanken, publiceraprotokollen och motivera besluten.
Nu tycks det som en del i debatten tolkar självständigheten som om politikerinte får delta i debatten om penningpolitiken. Göran Persson har t o mblivit anmäld till riksdagens konstitutionsutskott för att han dristat sigtill några försiktiga synpunkter på räntepolitiken.
Det är faktiskt lite bisarrt. Ekonomisk politik är en avvägning mellanpenningpolitik (ränta och kapitaltillgång) och finanspolitik (skatte- ochbudgetpolitik). Riksbanken måste självfallet få ha omdömen omfinanspolitiken. Och de politiker som har hand om finanspolitiken måstekunna delta i debatten om penningpolitiken.
Om man förbjuder några aktörer att delta i debatten blir besluten sämre ochmänniskor sämre informerade.
USA:s ekonomi: Molnen hopar sig
Vi som varit pessimistiska om USA:s ekonomi har hittills haft fel. Viljanfrån USA:s konsumenter att konsumera lånade pengar, den högasysselsättningen och boomen på fastighetsmarknaden har skapat en växandeekonomi. Att USA:s underskott är jättelika tycks kortsiktigt inte betytt ettdugg.
Nu hopar sig dock molnen. Flera inköpsprisindex visar på nedgång. Ford ochGM går mot katastrofer. Fastighetspriserna har planat ut. Den privatakonsumtionen minskade i årstakt från 4,1 tredje kvartalet till 1,1 procentsista kvartalet. BNP ökade bara med 1,1 procent sista kvartalet.
Men finansmarknaderna tycks tro på fortsatt uppgång? Ja, visst gör de det.Men finansmarknaderna är dåliga spåmän. Annars skulle vi inte haft svartatorsdagar och börskrascher. Finansmarknadernas reflex är att tro att detblir likadant som nu nästa månad.
Bloggarna och Irak
Bloggarna de löpande, öppna krönikorna på nätet kom att spela roll i denamerikanska valrörelsen. Främst därför att ett antal bloggare ägnade oändligtid åt grävande journalistik, d v s att plocka fram fakta som inte fannsnågon annan stans.
Sådana bloggar har vi inte riktigt i Sverige. Nästan alla svenska bloggar ärdagböcker eller åsiktsforum. Därför spelar de mindre roll.
Men det finns internationella bloggar av stor betydelse. Det är de somrapporterar direkt från händelser, vid sidan om medier och officiellrapportering. Vad soldater och civila berättar från Irak-kriget är ettsådant exempel.
New York Times följer löpande Irak-bloggarna:
http://iraq.page.nytimes.com
CH Hermansson borde inte vara idol
CH Hermansson, den förre partiordföranden i Sveriges Kommunistiska Parti ochVänsterpartiet Kommunisterna blev hyllad som en idol vid Vänsterpartietskongress nyligen.
De som applåderade för Hermansson vet att han förändrade kommunisterna iSverige från ett parti som tog dagliga order från Moskva till ett moderntvänsterparti. Kanske vet de också att Hermansson efter Stalins död hylladedenne massmördare som ”den störste marxisten i vår tid”, och talade om”Stalins storhet, universalitet som lärare”. ”Stalin är en av alla epokersmest geniala vetenskapsmän. ” Detta har Hermansson grundligt tagit avståndfrån.
Men Hermanssons historia är djupare än så. När han 1940 gick med i SverigesKommunistiska parti hade partiet just solidariserat sig med tyskarnasockupation av Norge (Hitler och Stalin var ju i pakt). Han skrev 1953 ochsolidariserade sig med hur Sovjet underkuvade Östeuropa. När befolkningen iUngern 1956 gjorde uppror mot Sovjetväldet kallade Hermansson dem som stöddefrihetskampen för ”den samvetslösa och av blodsdoften berusadehejarklacken.” 1959 stödde han Kinas ockupation av Tibet och samma år villehan ha ingripanden mot dem som demonstrerade mot ett besök av Sovjetsdiktator Chrustjev. 1961 visade han förståelse för Berlinmuren. Han var då44 år, knappast en ungdomsförvillelse.
Bättre idoler kan man ha.
Att förhindra brott viktigare än att klara upp dem
Stockholmspolisen har råkat ut för ett statistikproblem. ”Polischeferfriserade brottstatistik till succé”, skriver Dagens Nyheter. Vad dethandlar om är att Stockholmspolisen visat att de klarat upp massor av brott,samtidigt som uppklarandet till dels beror på att andra löst dem, dels påatt ärendet helt enkelt lagts ner.
Jag har ju med tjatig envishet skrivit om hur New York förvandlats från enav de farligaste storstäderna till en av de tryggaste, hur antalet mordminskat med 75 % på 15 år, hur antalet rån minskat med 76 % under samma tidetc. För 17 året i rad sjunker brottsligheten i New York.
Framgången har i hög grad handlat om statistik, d v s en fungerandestatistik och som har haft reell betydelse.
Det viktigaste är vad man mäter. Nämligen inte hur många brott som klarasupp (i och för sig inte oväsentligt), utan hur många som anmäls. Det gerdels allmänheten ett incitament att anmäla, dels polisen att förebyggabrott. Dessutom sätter det strålkastarljuset på det viktigaste, nämligen attfolk ska slippa bli brottsoffer. Samt, om man så vill, att det ska bli färrebrottslingar
http://www.nyc.gov/html/nypd/pdf/chfdept/cscity.pdf
Commander-in-Chief kan den bli verklighet?
Den ganska dåliga TV-serien Commander-in-Chief är ett försök att göra en ny”Vita Huset”, men nu med en kvinnlig president, spelad av Geena Davis. Detsom gör serien helt orealistisk är innehållet inte just att en kvinna blirpresident. USA är definitivt moget för en kvinnlig president. Dessutom vari förra valet 57 procent av väljarna kvinnor. De röstade f ö i högre grad änmännen på Bush.
Journalister och politiska konsulter gottar sig åt spekulationen att nästapresidentval i USA skulle bli en kamp mellan Condoleezza Rice och HillaryClinton. Min vän Dick Morris har t o m skrivit en bok (”Condi vs Hillary.The Next Great Presidential Race.”) som utgår från att den enda som skullekunna slå Hillary är Condy Rice.
Att Rice skulle ställa upp eller bli nominerad tror jag är helt osannolikt.Hon har forskarbakgrund, har aldrig ställt upp ens i ett elevrådsval och haraldrig haft ett valt ämbete. Med Hillary är det annorlunda. Hon agerarmålmedvetet för att kunna bli president. Ibland är hon kanske väl smart. Honär den demokratiska senator som tydligast tagit ställning för Irakkriget,hon är stark dödstraffsanhängare och försöker formulera en medelväg iabortfrågan. Hon är den presidentkandidat som har mest pengar till sittförfogande. Demokraternas partiorganisation styrs dock av sina aktivister,som ofta se på nomineringen av John Kerry! styrs av radikal dödslängtan.De kan vilja ha en mer vänsterinriktad kandidat. Och även om Hillary skullebli nominerad kommer hon att bli ytterst kontroversiell.
Hillary Clinton har goda möjligheter att bli demokratisk presidentkandidat.Hennes möjligheter att bli vald är långt mindre.
Pigavdrag för andra
Finlands biträdande finansminister Ulla-Maj Wideroos har varit i Sverige ochpläderat för hushållsavdrag, det som i den svenska debatten ibland kallaspigavdrag. Hon menar att det har skapat ca 10.000 nya jobb i Finland.
Frågan har ju varit aktuell länge. För ca 13-14 år sedan var jagstatssekreterare hos finansminister Anne Wibble. Det var ett nordisktfinansministermöte och Sverige, Norge och Finland vara alla representeradeav kvinnor. Vi tog finansministrarna på skärgårdstur och den danskaekonomiministern Marianne Marianne Jelved prisade det nyinförda danskasystemet för att göra hushållstjänster vita och billigare. Allafinansministrarna utom den manlige från Norge var starkt intresseradeoch ansåg idén utmärkt. Till sist dristade jag mig att fråga Marianne Jelvedom hon själv utnyttjade det danska systemet.
Det gjorde hon verkligen inte. Hon städade själv. Snabb rundfråga visade attsamtliga finansministrar uppgav att de tvättade och dammsög själva. Mycketskandinaviskt.
Kreativiteten: Slaget om framtiden
Vi anser i Sverige att vi ska ha mer betalt och bättre standard än människori många andra länder. Det finns lika duktiga ingenjörer, ekonomer, arbetareoch tjänstemän, som i andra länder bara får en bråkdel av den lön derassvenska motsvarigheter har.
Ska detta vara möjligt att upprätthålla måste Sverige ligga först iuppfinningsrikedom, förnyelse och kreativitet. Historiskt har vi gjort det.Och Sverige har på sistone fått mycket beröm i internationella media.
Den mest uppmärksammade analytikern av länders kreativitet är RichardFlorida, professor vid George Mason University och författare till boken ,The Rise of the Creative Class, som väckt stor internationelluppmärksamhet. En av hans viktigaste teser är att länder och platser som skanå framgång måste locka till sig de mest kreativa grupperna. Det ärmänniskor som aktivt söker sig till områden som präglas av öppenhet,tolerans, jämställdhet och social omsorg. Flordia menar att menar attSverige har ovanligt goda förutsättningar för att spela en ledande roll iframtidens globala tillväxt.
Vad ska Sverige göra för att kunna förverkliga en vision om öppenhet ochkvalitet? Hur ska vi marknadsföra ett modernt Sverige? På inbjudan avSvenska institutet, Färgfabriken och IFL vid Handelshögskolan i Stockholmkommer Richard Florida till Sverige den 9 mars för att föreläsa i Stockholmsstadshus, Blå hallen.
I paneldiskussionerna medverkar: Ingela Josefsson, Maria Rankka, OlleWästberg, Kristina Axén Olin, Annika Billström, Lars Leijonborg, LeifPagrotsky, Pontus Braunerhjelm, Emma Stenström, Elisabeth Sundin, ZanyarAdami, Jasenko Selimovic, Fredrika Spindler och Jan Åman.
http://www.fargfabriken.se/florida/
Knepiga knäck
Riksrevisorerna har kritiserat att en rad tjänstemän i kanslihuset sitter istyrelserna för statliga företag (och uppbär ersättningar utöver lönen påupp till 30.000 i månaden). Problemet är statens dubbla roller. Man är bådeägare med behov av insyn i styrelsearbetet och lagstiftare, som inte skavara insyltad. Här blandas rollerna ihop.
Dessutom har regeringskansliet svårt att betala konkurrenskraftiga lönertill personer som ska arbeta med ägandet av mycket stora företag ochsamtidigt vara departementsråd. Lösningen har blivit styrelsearvodena.
När Bildt-regeringen 1991 lade fram sin privatiseringsproposition (som baratill en del blev verklighet) och jag fanns i finansdepartementet, stodmorgonen efter en liten kö av tjänstemän utanför mitt rum och hade allabudskapet att de nu måste få lönekompensation.
Jag svarade dem mycket vänligt med att jag var övertygad om att de genomsina insatser i styrelsearbetet skulle vara oumbärliga också för en privatägare.
Dåligt föredöme
Här i Stockholm har det varit en period av växlande tö, snö och köld. Medpåföljd av att de dåligt skottade gatorna, åtminstone på Söder, harfastfrusen is under snön. I sådana tider blir systemet för sopsorteringar änmer absurt. Gamla människor med rullator ska försöka ta sig över drivan medfastfruset skräp för att nå fram med flaskor och förpackningar.
Samtidigt dumpar kommunen tonvis med snö, blandad med kemiska substanser,sand, metaller, gummi, smuts och skräp rakt i Mälaren och Saltsjön.
Inte mycket till föredöme.
Bästa krogarna i New York
Tidningen New York Magazine, som är den jag själv helst läser för NewYork-tips, listade i januari de 101 bästa restaurangerna i staden. Bäst ärLe Bernardin och Masa. I andra kategorin kommer den dyraste, Per Se,tillsammans med WD-50, Craft, Babbo, Jean Georges, Daniel och svenskaAquavit.
Bästa nykomlingarna är, enligt tidningen, The Modern, Algto och Jovia. Ochmest kvalitet för pengarna får man på WD-50, Fleur de Sel och Bellavitae.
http://www.newyorkmetro.com/restaurants/wheretoeat/2006/
Nya recept
På min hemsida finns en del recept. Jag tycker det är kul att laga mat ochbrukar experimentera utifrån rätt klassiska utgångspunkter. Nu har jag lagtupp två nya recept på min hemsida: Crème Vichyssoise och Ankbröst med rödvinoch apelsin. De finns på:
https://www.wastberg.se
Den som vill ha många recept av olika slag och med reflexioner kringkulturskillnader när man bjuder kan skaffa kokboken ²En smak av Sverige².Inger Claesson Wästberg och jag har skrivit texten, David Johanssonrecepten. Catarina Lundgren Åströms bilder blev nyligen utvalda tillvärldsfinalen i tävlingen The Gourmand World Cookbook Awards i maj i år.
Boken kan beställas på
http://www.smakavsverige.se
Talat och skrivet
Under Talat & skrivet på min hemsida finns en del nytt upplagt, bl a ett talom den nya antisemitismen och en artikel om Orkanen Katrina, 9/11 och detsvenska varumärket.
https://www.wastberg.se