Makttrivsel (s)
Borgarnas tjänstemän i tjänst hos (s)
Mediekonformism
IB
Uteslutning (fp)
Dennis mot opinionen
Telia
Program-expropriering
PUL-förvaltning
Kassettskatt
Låna inte mobiltelefon!
Makttrivsel (s)
Socialdemokraterna har en trivsel och inboddhet vid makten. Det finns inte mycket organiserat samarbete mellan socialdemokraterna och folkpartiet. Jag deltar dock i ett regelbundet samarbete – John Lindgrens Fredsfond. John Lindgren var vän och studentkamrat till Karl Staaff och Hjalmar Branting. Han dog i början av 1920-talet och testamenterade sin kvarlåtenskap till en fond som ska använda pengarna för ändamål som gynnar freden. Fonden skulle förvaltas av ledningarna för det frisinnade partiet och för det socialdemokratiska arbetarpartiet.
När jag någon gång på 70-talet kom med i fondstyrelsen var Olof Palme ordförande och 1975 års sammanträde hölls på statsministerrummet. Det var ett inbott rum, papper låg i travar. Foton, hälsningar och gåvor från statsmän Palme träffat – en del ganska ruggiga typer – prydde fönsterbänk och bokhyllor.
Något år senare var jag som riksdagsledamot uppe hos statsminister Thorbjörn Fälldin i något ärende. Samma rum, men kalt. Utan andra personliga drag än kaffetermosen och pipröken. Jag frågade Fälldin om det opersonliga rummet och fick svaret:
– Jo du, det här är bara till låns. När jag inte ska vara här längre ska jag kunna ta mina saker i portföljen och gå härifrån.
Socialdemokraternas attityd är historisk präglad men har för deras del inneburit en förmåga till anpassning. I en intressant föreläsning på 1998 års Ohlin-dag, arrangerad av Stiftelsen Bertil Ohlin-Institutet, sa statsvetaren Tommy Möller (hela föreläsningen finns på www.ohlininstitutet.nu) : ”Man kan i det här sammanhanget ställa sig frågan varför socialdemokraterna haft det lättare (än folkpartiet) att hantera politiskt existentiella kriser. En förklaring kan vara att socialdemokratin, i högre grad än folkpartiet, kan beskrivas som ett maktparti, vars inneboende strävan det är att ägna sig åt just maktutövning. En annan förklaring, som är uppenbar och som måste framhållas, är att socialdemokratin, kanske just för att partiet är ett maktorienterat parti, varit utomordentligt skicklig att anpassa sig till en förändrad omvärld.”
Här har vi åtminstone en delförklaring till att socialdemokraterna med en sådan självklarhet fortsätter att regera efter sitt största valnederlag.
Borgarnas tjänstemän i tjänst hos (s)
Det är intressant att se hur många av de tjänstemän som fanns på finansdepartementets budgetavdelning under den borgerliga tiden som nu blivit statssekreterare under socialdemokratiska ministrar: Birgitta Heijer (näringsdepartementet), Lil Ljunggren Lönnberg (finans), Yvonne Gustafsson (utrikeshandel), Staffan Bengtsson (utbildning). Tidigare var Thomas Lyrevik statssekreterare i kulturdepartementet. Vi som arbetade på finansen under den borgerliga regeringen då kunde kanske gissa att en och annan av dessa var socialdemokrater. Om andra, t ex Staffan Bengtsson, skulle vi nog inte trott det. Alla dessa personer var duktiga och kunniga. De flesta befordrades under den borgerliga tiden.
Två slutsatser går att dra av dessa utnämningar. För det första att det är Göran Persson, inte det ansvariga statsrådet, som i hög grad bestämmer vilka som ska vara högsta tjänstemän på departementen. Persson blev, på goda grunder, imponerad av kvaliteten på budgetavdelningen och vill placera ut bra folk därifrån. För det andra att dessa personer knappast är hängivna socialdemokrater med bakgrund i Unga örnar och SSU. Men de har en kanslihusideologi som är präglad av det långa socialdemokratiska maktinnehavet. Den kanslihusideologin är smittad av socialdemokraterna men styr också hur socialdemokraterna agerar i regeringsställning.
Mediekonformism
Jag var panelist när göteborgsprofessorn Kent Asp presenterade årets undersökning av hur medierna behandlade valrörelsen. Tre slutsatser bör förmedlas:
Det har aldrig tidigare hänt att ett parti fått så mycket och samtidigt så positiv uppmärksamhet som kristdemokraterna inför årets val.
Medierna tycks varje år kora vinnare (Westerbergeffekten, Ian&Bert, Svensson och Schyman) för att ganska snart drabbas av ruelse och granska samma personer hårt. Att några blir ”vinnare” i medierna beror mycket på att de lyckas bli nyheter. När det tycks som kd gör ett genombrott skriver alla om detta, vilket i sin tur blir självuppfyllande.
Alla medier var samstämmiga i sin nyhetsbedömning. Erik Fichtelius hävdade på seminariet att det berodde på professionalism, en likartad professionell bedömning.
Det tror jag inte på. Den typ av professionalism som präglas av att man gått på samma utbildning, jobbat på samma arbetsplatser, träffas mycket och dessutom har mycket få medier att välja mellan som arbetsplatser kallas – konformism.
IB
Den 2 december kommer materialet från Försvarets underrättelsenämnd om IB, det illegala och till socialdemokraterna knutna inrikesspionaget. Anders Björck är ordförande i underrättelsenämnden och det blir han som lägger fram rapporten. Man kan fråga sig om den som i många år suttit i konstitutionsutskottet och granskat samt varit försvarsminister egentligen är den rätte att lägga alla papper på bordet. De fåtaliga rapporterna från underrättelsenämndens samtal med de inblandade tyder också på att nämndens ledamöter varit i kunskapsmässigt underläge.
Det lär dock komma fram en hel del intressant material. Därefter får vi på nytt en diskussion om en sanningskommission av norsk modell, med rätt att förhöra under ed och tillgång till alla handlingar. En sådan kommission måste utnyttja sig av de mest sakkunniga på området, men i själva kommissionen ska sitta personer som inte varit inblandade, inte för sin framtida karriär är beroende av regeringen eller försvaret. Gärna pensionärer. Jag har själv föreslagitpersoner som förra hovrättspresidenten Birgitta Blom, nobelstiftelsens chef Mischa Sohlman, förre kammarättspresidenten Carl Axel Petri.
IB spelade en viktig roll i valrörelsen. Enligt Kent Asp upptogs 5-6 procent av den totala valprogramstiden i SvT av IB-affären. Efter valet har det blivit nästan knäpptyst. Vänsterpartiet och miljöpartiet som fick inflytande på regeringsförklaringen fick inte in någonting i den. Om detta har jag skrivit i Aftonbladet.
Det var inget fel att man under efterkrigstiden höll ett öga på svenska kommunister och försökte förhindra att de fick arbete i säkerhetskänslig industri. Kommunisterna var ju inriktade på att bli en femtekolonn om Sovjet anföll. Att det däremot skedde på ett olagligt sätt och ledde till rättsövergrepp är allvarligt. Ingvar Carlsson säger att han är stolt över det som skedde, men det fanns ett starkt inslag av hyckleri. Samtidigt som ledande socialdemokrater hade en realistisk bild av farorna från Sovjet, vilket t o m motiverade lagbrott i Sverige, gick man till angrepp mot de borgerliga politiker (Jarl Hjalmarson, Sven Wedén) som just pekade på Sovjets expansionism. Det är också allvarligt att det ska vara så svårt att få byken tvättad ordentligt nu.
Uteslutning (fp)
Jag var med på folkpartiets partistyrelse för en dryg vecka sedan. Styrelsen beslöt att utesluta Bertil Salomonsson från Danderyd ur partiet. Han stod på folkpartilistan till kommunfullmäktige i valet och satte in en personvalsannons där han förespråkade en flyktingpolitik som är fjärran från liberala värderingar. Jag har svårt att förstå att Bertil Salomonsson vill vara med i folkpartiet, men det ville han.
Jag har vid några få tillfällen varit med och uteslutit medlemmar ur folkpartiet. Det har alltid gällt organisatorisk illojalitet, främst de som kandiderat på andra partiers listor. Däremot har veterligen aldrig någon tidigare uteslutits ur folkpartiet p g a sina åsikter. BertilSalomonssons agerande skadade folkpartiet i valet. Men det var folkpartiet i Danderyd som nominerade Salomonsson, trots att åtminstone några av de ledande i föreningen visste vad han tyckte iflyktingfrågan. Villkoren för uteslutning måste vara tydliga och möjliga att prognostisera för en medlem. Det kan de inte varit för Salomonsson. Jag tillhörde därför minoriteten i partistyrelsen och reseverade mig mot uteslutningen av Salomonsson, hur illa jag än tycker om hans värderingar.
Dennis mot opinionen
Jag har tidigare skrivit om Bengt Dennis bok om valutafallet 1992. Boken är också intressant i diskussionen om riksbankens självständighet. Skillnaden lär inte bli så stor mot hur det varit hittills. När Bengt Dennis behöll räntan hög våren och sommaren 1993 – med en extrem realränta på ca 7 procent som följd – dristade sig representanter för regeringen att ha synpunkter. Detta gjorde Dennis så arg att det fortfarande ekar i hans bok i ett angrepp på Bo Lundgren, Urban Bäckström och mig själv. Men vi kunde på intet sätt förändra riksbankens politik.
När Dennis kommenterade denna tid på ett SNS-möte nyligen sa han att riksbanken då bedrev en politik som var så i strid med politiker och opinion att det var på gränsen till vad som var möjligt. Men det var möjligt.
Telia
Telia-chefen Lars Berg lämnar Telia och Sverige. Berg var f ö en gång aktiv i folkpartiets ungdomsförbund i Halland, men slutade när Per Gahrton blev ordförande i ungdomsförbundet. Samtidigt som Lars Berg lämnade begravde Björn Rosengren alla planer på att sälja Telia. Det är mycket olyckligt. Telia är numera ett telebolag som på alla områden konkurrerar med andra företag. Sådana företag ska inte ägas av staten.
Hanteringen av Telia är ytterligare ett exempel på att staten inte klarar av det nya mediesamhället. Telia håller – främst via kabeltv och internetportalen Passagen – på med en omfattande medieverksamhet. Utan politiska beslut och offentlig debatt har vi fått en ny medieaktör, utan publicservice-ansvar eller kulturpolitiska uppgifter.
Program-expropriering
Riksdagen har beslutat att svenska public serviceföretag (i praktiken SvT) ska kunna beordra att större idrottsevenemang ska sändas just i deras kanaler. Motiven är ett EU-direktiv som säger att nationellt betydelsefulla arrangemang ska kunnas ses av alla. Eftersom enbart SvT och TV4 når hela Sverige och inte kräver specialavgift (utöver TV-avgiften) är det bara de som ska kunna sända.
Idrottsförbunden protesterar med all rätt. Deras möjligheter att ta betalt för sändningsrätten exproprieras. Protesterna skulle vara mer trovärdiga om inte samma idrottsförbund fick stora statsbidrag och dessutom krävde gratis polisbevakning i samband med stora tävlingar. Staten borde ha avstått från TV-listan men också skurit ner på anslagen till elitidrotten.
Riksdagsbeslutet visar dock på att de beslutande politikerna inte tänkt igenom det nya mediesamhället. Den som vill har all sorts TV tillgänglig. T ex: En match Sverige-Estland kanske sänds gratis i Estland, men bara i betaltv i Sverige. Då kommer den att kunna ses på estnisk TV också i Sverige. Om stater ska kunna förfoga över rättigheter till idrottsevenemang, varför då inte till konstnärliga verk, popmusik etc?
PUL-förvaltning
Förra onsdagen beslöt riksdagen att tillämpningsföreskrifter och undantag vad gäller den nya personuppgiftslagen ska beslutas av regeringen (eller till den myndighet, i praktiken Datainspektionen, som regeringen delegerar till). Återigen visar den politiska majoriteten att man inte fattar mycket av den nya mediesituationen. Det vore naturligtvis helt omöjligt att riksdagen skulle låta regeringen besluta om tillämpning av tryckfrihetsförordningen. Men när det gäller nya former för information och opinionsbildning blir de ett förvaltningsärende bland andra.
Kassettskatt
Riksdagen har just beslutat om en ny skatt på tomkassetter. Ytterligare ett exempel på hur verklighetsfrämmande politiska beslut kan vara.
För ca tio år sedan föreslogs en skatt på tomkassetter. Det ledde till att det lovande företaget Track, som börjat etablera en svensk kassettindustri, gick i konkurs. Redan då, innan Internet slagit igenom, var det uppenbart att det gick lätt att köpa skattefria kasetter från andra länder. Nu ersätts dessutom kasetter alltmer med hårddiskar och tillgång till musik och film på nätet.Statligt Telia, PUL, TV-listning och kassettskatt. Fyra exempel på att riksdagen helt enkelt inte hänger med.
Låna inte mobiltelefon
Just nu pågår en reklamkampanj för iridium, mobiltelefoner från satellit. Utvecklingen går snabbt. När jag var på Expressen för fem år sedan fattade vi beslut om att köpa in en satellittelefon för journalister utomlands. Den rymdes i en stor dokumentportfölj och kostade ett antal hundra tusen kronor. Nu är den inte mycket större än en vanlig mobiltelefon och kostar 10.000 kronor. Än så länge är inte satelittelefonerna utbyggda, men de kommer nog. Kombinera det med att vi får nya eu-nummer – samma nummer hemma, på jobbet och på mobilen – så kommer alla att gå att nå jämnt. Och spåras jämnt. Ett av Kinneviks mest framgångsrika företag sysslar med att hålla reda på var folk finns, rooming kallas det. Eftersom en telefonsignal som passerar flera olika länder ge flera olika telefonbolag betalt behövs datasystem som håller ordning på varifrån folk ringer.
På detta finns många aspekter. När ryssarna dödade den tjetjenske ledaren Dudajev skedde det via mobiltelefon. Dudajev flyttade sig ständigt. Men han kommunicerade med omvärlden med hjälp av sin mobiltelefon. Ryssarna lyckades spåra signalen och bombade kvarteren där Dudajev fanns sönder och samman.
Med satellittelefon och eu-nummer blir det lättare för stater eller terrorister att låta en missil eller laserstråle följa signalen till just en speciell telefon.
Gott råd i framtiden: Låna inte någon annans mobiltelefon!