Nyhetsbrev 26 OKTOBER 2010

Regeringen har fel om dollarkursen

Obama och svikna förhoppningar


USA:s ekonomiska kris djupnar


Läsning om amerikansk politik


Tea-partyrörelsen – inflytelserik populism


Kina och fredspriset


Malmö och korruptionshä rvor – hur går det med Sverigebilden?


Den nya politikerrollen


Johan Björkman: En rättskandal


Stockholms stadsteater, 50


Den vandrande våldnaden


New Yorks krogtopp


New York Times hyllar Chelsea-restaurang


Svenskt i New York

Regeringen har fel om dollarkursen


Regeringen räknar i finansplanen med att dollarkursen i slutet av detta år ska vara 7,11. Det är enligt min mening helt orealistiskt – och var det redan i september då siffrorna låstes.
 
Tvärtom kommer dollarkursen sannolikt att sjunka ner mot 6 kr under hösten. Riksbankens ränteökning gör det mer attraktivt att hålla svenska kronor, likaså den svenska ekonomiska stabiliteten.
 
Att kronan stärks sägs försvåra för den svenska exporten. Det är sant, men inte som förr. Svensk export består i rätt liten utsträckning av råvaror, utan av sofistikerade produkter med stort importinnehåll. Dessutom har storföretagen nästan alltid försäkrat sig mot valutaförändringar. Det kan vara besvärligare för små företag.
 

Obama och svikna förhoppningar


Jag är på väg till USA för att vara där några veckor över mellanvalet. Jag såg på nätet hur Barack Obama kampanjade i Nevada för att rädda demokraternas majoritetsledare i senaten, Harry Reid, vars plats är hotad.
 
Obama är svåröverträffad som talare, men nu är inte huvudorden Hope! Och Change!, utan Patience. Det är inte lika medryckande.
 
Vad är det som hänt som gjort att Obamas popularitetstal gått ner så kraftigt och att han inte tycks lyckas alls. Förklaringarna är flera. En är det intellektuella sättet att närma sig politiska frågor – som ofta gjort att den nya administrationen hamnat i ett administrativt moras av praktiska överväganden och tycks ha tappat den långsiktiga riktningen.
 
Obama ärvde förvisso två krig och ett land i den värsta recessionen sedan trettiotalskrisen. Men väljarnas minne och tålamod är kort.
 
Sydsvenskans Per T Ohlsson skriver bra om detta:
http://www.sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article1276712/Magin-ar-borta.html

Lite utförligare skriver New York Times Frank Rich om vad som hänt med förhoppningarna på Obama:
http://www.nytimes.com/2010/10/24/opinion/24rich.html?_r=1&partner=rssnyt&emc=rss
 

USA:s ekonomiska kris djupnar


Djupet i den amerikanska ekonomiska tillbakagången är ofta svår att upptäcka – särskilt om man har New York eller Washington DC som utgångspunkt. Det är inte där krisen härjar som värst.
 
Tvärtom växer New York:
http://www.nypost.com/p/news/opinion/opedcolumnists/the_new_york_census_today_second_X7SB2tDVKSM07HyASYts3L
 
I hela USA har värdet på bostäder fallit med 50 procent sedan det var som högst 2006, amerikanska aktier ligger 22 procent under toppen 2007. Den officiella arbetslösheten är 9 procent, den reella kanske 17 procent. En amerikan av sju hamnar under den officiella fattigdomsgränsen.
 
Följden av detta är en kraftig sväng från lånefinansierad konsumtion till sparande. Hushållssparandet ligger nu på 6 procent. Det är i och för sig bra – men på kort sikt innebär det en tvärbroms på konsumtion, och därmed produktion. Och ökar inflationen samtidigt som människor sparar kommer USA in i en ytterligare förtroendekris.
 
Obama-administrationen har kommit till vägs ände när det gäller de ekonomiska stimulanserna. Statsskulden uppgår till mer än 100 procent av USA:s bruttonationalprodukt. Landet går mot ett valresultat som av allt att döma kommer att blockera eventuell reformpolitik. I det läget läggs en större börda på penningpolitiken och USA:s riksbank, Fed, stimulerar nu ekonomin genom ”quantitative easing”, vilket är ett komplicerat ord för att trycka mera pengar.
 
Effekten är i bästa fall att ekonomin stimuleras. Samtidigt sänks dollarkursen, vilket är bra för amerikansk export. Risken är att man släpper in inflation i systemet – och inflation är anden ur flaskan, rätt lätt att åstadkomma – mycket svår att begränsa.
 
Jag skrev för mer än ett år sedan i nyhetsbrevet
http://www.wastberg.se/viewnl.php?nid=259
om risken för att USA inflaterar bort sin statsskuld – en metod som vi ju tidigare inte varit främmande för i Sverige.
 
Kanske är USA på väg dithän.
 

Läsning om amerikansk politik


Erik Åsard, Sveriges främste akademiske USA-expert, professor i nordamerikanska studier och föreståndare för Svenska institutet för Nordamerika vid Uppsala universitet,  har nu kommit med en ny bok – Den spårbara supermakten.
 
Den är läsvärd, och ganska pessimistisk. USA slits sönder i starka motsättningar och den gamla samverkan mellan stat och företag haltar när den offentliga delen inte kan fatta beslut. ”Hur länge dröjer det innan en allt sämre fungerande offentlighet drar med sig den privata sektorn i en nedåtgående spiral?” frågar Åsard.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186297244
 
En likartad pessimistisk betraktelse kommer Robert Samuelsson med i Washington Post, The Dysfunktion of American Politics. Den totala bristen för förtroende för ”Washington” har gått från ett sunt ifrågasättande till ett utvecklingshinder.
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/10/24/AR2010102402217.html
 
Jag har flera gånger skrivit om en av USA:s mest intressanta politiska kommentatorer, Fareed Zakaria. Han har just bytt från Newsweek till Time Magazine och hans första artikel är en läsvärd betraktelse om behovet av och svårigheterna att återupprätta USA som möjligheternas land: How to restore the American dream. Bland has viktigaste påpekanden – inte minst relevant för Sverige – är att vi i västvärlden först motiverat att vi skulle ha bättre betalt än andra därför att vi var så mycket mer produktiva. Men nu är produktiviteten i länder som Mexico lika hög som i USA. Vårt andra skäl har varit att tjänstesektorn inte konkurrerar med utlandet. Det är heller inte längre sant för en stor del av tjänsterna – sådana som görs vid dator eller telefon.
http://www.time.com/time/nation/article/0,8599,2026776,00.html
 

Tea-partyrörelsen – inflytelserik populism


Bland det som gör att Tea-party-rörelsen förändrar det republikanska partiet är att den inte domineras av ”abortion, guns and gays” – den är inte på samma sätt socialkonservativ som den kristna högern inom republikanerna. Tea-partyrörelsen handlar om att vara mot staten, vara mot Obama, vara mot skatter.
 
Väldigt mycket mot och med inslag när det gäller främlingsfientlighet och isolationistiskt tänkande som liknar de svenska Sverigedemokraterna.
 
De har också det gemensamt med Sverigedemokraterna att aktivisterna inte så sällan lever på ”welfare”, som de tycker att andra missbrukar. Allt detta skildras roligt i ett reportage i Rollings Stone Magazine. At root, the Tea Party is nothing more than a them-versus-us thing:

http://www.rollingstone.com/politics/news/17390/210904
 
Det kommer att sannolikt gå bra för Tea Party i valet om några dagar. De är aktivister och mobiliserade i ett val där valdeltagandet sannolikt ligger strax över 40 procent.
 

Kina och fredspriset


Att den fängslade Liu Xiaobo fick Nobels fredsris är det knäpptyst om i kinesisk press och kinesiska etermedia. Informationen förtrycks. Men 420 miljoner kineser använder idag internet – många via sina mobiler. Regimen gör sitt bästa för att censurera också internet – men det är långt svårare.  
 
New York Times Thomas Friedman skriver om varför han tror att Kina kommer att gå mot större öppenhet:
http://www.nytimes.com/2010/10/17/opinion/17friedman.html?_r=1&ref=opinion

Malmö och korruptionshärvor – hur går det med Sverigebilden?


Bilden av Sverige är en stor ekonomisk fördel. Omvärlden uppfattar oss som stabila, okorrumperade och toleranta. Det gör att investerinar kan göras på längre sikt och att en rad positriva beslut fattas omedvetet. Efter ett besök i Sydafrika – som har helt andra problem – reflekterade jag kring detta i Dagens indsutri.
http://di.se/Artiklar/2010/10/25/218363/Debatt-Varda-bilden-av-det-anstandiga-landet-Sv/
 

Den nya politikerrollen


Eftervalsanalysen tycks till stor del handla om vad socialdemokraterna ska göra. Och det är en central fråga för svensk politik. Socialdemokraterna drabbas också hårt av att ”politiker” numera inte ses som en förtroendepost, utan som ett valavlönat yrke.
 
Om detta har jag skrivit på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/10/26/bara-en-palatskupp-kan-r-dda-socialdemokraterna
 

Johan Björkman: En rättskandal


En av det förra årtiondets rättskandaler har nu fått sin upplösning . Efter sju år av tragglande i domstolar och hos skattemyndigheten har finansmannen Johan Björkman fått upprättelse. Själv dog han dock för mer än tre år sedan.
 
Björkman togs 2003 av polisen på öppen gata och anklagades för insiderbrott och skattebrott. Redan i polisbilen, innan han delgivits misstanke, började medierna ringa. Myndigheterna ville visa att de tagit en skalp och hade läckt till medierna.  Vissa misstankar meddelades aldrig till Björkman, utan läcktes enbart till medierna. Publiciteten ledde till att regeringen med omedelbar verkan avsatte Björkman som styrelseordförande i Tredje AP-fonden. Den långa och Kafkaliknande processen och alla läckorna var i sig en rättskandal. Och nu har Björkman blivit frikänd på alla punkter.
http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article807468.ece
 

Stockholms stadsteater, 50


Stockholms stadsteater fyller 50 år. Och man gör det med en fin föreställning av Aniara – aktuellare än någonsin i miljö- och klimatdebatten. Och spelad med Stadsteaterns typiska närvaro i formspråk och tid.
http://www.stadsteatern.stockholm.se/
 
Själv satt jag i Stadsteaterns styrelse när jag var i 20-årsåldern och sedan på nytt som ordförande för drygt tio år sedan. Stadsteatern finns i mitt hjärta. En tjock och intressant historieskrivning finns i boken Det skall blixtra och åska kring vår teater. Författarna (Karin Helander och Leif Zern) skriver helt riktigt: Stadsteaterns styrka ligger i förankringen i stockholmarnas vardag. Man går inte på Stadsteatern för att det är ”fint” utan för att det är levande där.
 
Just därför är det synd att boken har några onödiga slängar mot Benny Fredriksson, som lett teatern till att bli en modern organisation med nya publikrekord och en bredare repertoar än någonsin. Ibland smal, ibland publikfriande – men aldrig utan att släppa konstnärligt fokus. Det som jag menar utmärker Stockholms stadsteater är att man kan improvisera och spela komedi, utan att det finns ett uns av publikförakt.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100123684
 

Den vandrande våldnaden


Fantomen (eller Dragos) är en serie som kom till Sverige för 60 år sedan. Själv har jag läst den sedan 10-årsåldern och har sedan dess varit med i Fantomenklubben. Lite speciellt intresse, kanske.
 
Till 60-årsjubiléet har en bok om Fantomen kommit ut: Fantomen – från lila våldnad till blågul hjälte. Jag skriver om mig och Fantomen, men det visar sig att jag inte är ensam om detta udda intresse. Andra som gör inlägg är Carl Johan de Geer, Lasse Åberg. Thomas von Brömsson, Jan Scherman, Ernst Billgren, Dick Harrysson, Fredrik Reinfeldt och åtskilliga andra.
Själv skriver jag om hur jag använder de gamla djungelordspråken, som t .ex
Fantomen sover aldrig
Då Fantomen frågar, svarar man.
http://www.websitefolder.net/gml/art-1.asp?id=128

New Yorks krogtopp


New Yorks två matbiblar – Zagat och Michelin kom nyligen med sina bedömningar av vilka restauranger som är bäst i staden. Här är listan på dem so finns med på båda bedömarnas topplistor:

Wallse
Veritas
Sushi of Gari
The Modern
L’Atelier
Gotham Bar & Grill
Gramercy Tavern
Marea
Ko
Daniel
Jean Georges
Le Bernardin
Masa
Per Se
Alto
Blue Hill
Bouley Cafe
Boulud
Convivio Dovetail
Eleven Madison Park
Peter Luger
Public
River Cafe
Saul
Seäsonal 
 

New York Times hyllar Chelsea-restaurang


Del Posto, den italienska restaurangen nere i Chelsea – Tenth Ave/16th Street, fick nyligen fyra stjärnor av New York Times matkritiker, vilket blev mycket uppmärksammat i New York. A Modern Italian Master:
http://www.nytimes.com/2010/09/29/dining/29rest.html?_r=1&hpw
http://www.delposto.com/home.htm
 

Svenskt i New York


Som vanligt pågår en hel del svenskt i New York.
 
Under våra år i New York gick det inte en enda vecka utan att det någonstans visades Ingmar Bergman. Samma nu.  I Queens tar en kyrka tag i Bergman och religionen och har filmer och samtal 29.10 – 12.11
http://www.immaculateconceptionastoria.net/
 
Eva Hild som arbetar i brons och kermaik med tunna fantasifulla former ställer åter ut i Chelsea
http://nancymargolisgallery.com/?page_id=3
 
Sedan vår tid i New York är det svensk filmmånad på Scandinavia House en månad om året. Det är dags nu:
http://www.scandinaviahouse.org/events_films_upcoming.html
 
Flera svenska artister uppträder på Live Action New York 10:
http://www.liveactionnewyork.org/
 
Den svenske konstnären och designern Fredri Färg är med i en samlingsutställning på RH Gallery fram till den 10 november:
http://www.rhgallery.com/site/exhibitions.html
 
Svenskanknutna är Doug och Mike Starn (de är flitiga Sverigebesökare och har  ställt ut på Färgfabriken och Wetterling) som oktober ut har en installation på taket till Metropolitan Museum.
http://www.starnstudio.com
 
Kabarett Kollektif, med svenska Olivia Stevens uppträder 1 november på Duplex Theater, 61 Christopher Street.
http://www.theduplex.com
http://www.oliviastevens.com
 
Just idag tar Lina Haskel emot första priset  i International Photography Awards 2010 prisutdelning, avdelningen Architecture/Interiors/Pro, för sitt projekt ”Svenska Folkets Hus”.
http://www.da.se/home/da/home.nsf/unid/BC72D97511B3C2D6C12577B500363A7A?OpenDocument
 
Lina har bott i New York, pluggat och undervisat på ICP:
http://www.linaphoto.com